Vägen till ett jämställt verk

I den tillbyggda ljusgården som är lunchrum på Vägverket Region Stockholm vimlar ledigt klädda kvinnor och män kring diskarna med indiska köttbullar. Här känns det inte påtagligt att vägar och vägbyggen är en bransch med manliga förtecken. Det gör det inte heller på plan sex, avdelningen för samhällsbyggnad, där bygghjälmar pryder bokhyllorna här och var.

Här arbetar 40-åriga Ulrica Nilsson, som varit projektledare för Norrortsleden. För henne blir det inte mycket tid att pusta ut efter invigningen. Hon har redan tagit nästa steg i karriären och fått jobbet som chef över området Design, med fem enheter och omkring 60 anställda.

– Min blivande chef ringde och tyckte att jag skulle söka. Man behöver den där puffen.

Att uppmuntra kvinnor att ta jobb som chef eller projektledare är en del av Vägverkets strategi för att uppfylla det som alla införstådda kallar »det sjätte delmålet«. Det är riksdagen som satt målet: Att skapa ett jämställt transportsystem. Som ett led i det jobbar verket nu för att alla arbetsgrupper, projekt och chefsnivåer ska ha en jämn könsfördelning, minst 60–40.

Det gäller även på toppnivå. I verkets styrelse sitter sju män och fem kvinnor, med vänsterpartisten Kenneth Kvist som ordförande. I direktionen finns numera fyra kvinnor och fem män.

– Det är kul när det börjar synas i de högsta leden, tycker Ulrica Nilsson. Det spelar roll att de två högsta cheferna under generaldirektören är kvinnor.

»Jag har mött en del pottsorkar«

Ulrica tog sin civilingenjörsexamen 1992 och kom till Vägverket som specialist och samordnare åtta år senare – något luttrad efter en tid i en hårt mansdominerad bransch.

– Det är tråkigt att alltid sticka ut, även om det var kul i början. Man får uppmärksamhet, men misstagen märks också. Och jag har mött en del pottsorkar som tror att kvinnor inte kan teknik, framför allt innan jag kom till Vägverket.

I projektet Norrortsleden har kvinnorna inte stuckit ut. Bland projektledare och andra ansvariga har hälften varit kvinnor. Ulrica Nilsson fick först ett delprojekt, och de senaste två åren har hon lett hela bygget.

– Min chef Per-Olof Karlsson valde medvetet engagemang före erfarenhet, vilket kräver ganska mycket mod. Om man vill ha det enkelt tar man ju en klon av sig själv.

Det var Ulricas första entreprenad, och hon blev övertalad att ta den.

– Han sa att det var självklart att jag skulle ta det, och att jag inte skulle vara ensam. Nästa steg, att bli chef över hela projektet, kändes lättare att ta.

Arbetssättet i projekt Norrortsleden har varit så pass framgångsrikt – och ovanligt – att Vägverket nu ger ut en bok om det. I förordet skriver Susanne Lindh, direktör för Verksamhetsområde Väg, att den omfattande samverkan som skett mellan beställaren Vägverket och
entreprenörer och konsulter varit »banbrytande«. Den har lett till högre kvalitet, bättre tids- och kostnadshållning och mindre konflikter, anser hon. »Jobbet har dessutom blivit roligare för alla inblandade«, tillägger hon.

Man har samlat alla inblandade till projektdagar en gång om året, och Vägverkets projektfolk har träffats en fredagseftermiddag i månaden. Det har varit mycket fokus på kommunikation och att få en god laganda.

– Efteråt inser man att det var en klok strategi, men när vi var i det gick vi bara på magkänsla, säger Ulrica Nilsson.

Hon vill inte spekulera i vilken roll könssammansättningen i projektet haft för sättet att arbeta. Det har varit en bra mix i åldrar och yrkesmässig bakgrund också, framhåller hon, men däremot inte någon etnisk blandning.

Personalstrategen Rolf Lundgren, som tittat på projektet utifrån, tror dock att könet haft betydelse.

– Det finns en aspekt av könskompetens i hur man arbetat. Vägverket var beställare till en stor vägbyggnadsaffär, men snarare än att sitta på sin kant och bestämma har man haft ett nära samarbete med entreprenörerna. Man har haft en högre tillit än vanligt till varandra, sagt att det här gör vi tillsammans.

Rolf Lundgren har de senaste åren arbetat för en mer strategisk chefsrekrytering på Vägverket. Förra året startades en »systematisk chefsbedömning«. Den innebär att alla chefer på olika nivåer ska bedöma medarbetares och underställda chefers potential att gå vidare i karriären. Bedömningarna samlas in av cheferna för varje verksamhetsområde.

Fler kvinnor på chefsjobb

Samtidigt har Vägverket nyss gått igenom en stor omorganisation med tillhörande chefskarusell. När karusellen stannade visade det sig att fler kvinnor fått chefspositioner. Inom området strategisk styrning har man nu en 50–50-fördelning.

– Om jag generaliserar lite grovt har tjejerna ofta haft större bredd utbildningsmässigt och varit på fler arbetsplatser. Det behöver vi för vår utveckling, och de har därför haft en fördel jämfört med en som suttit på Vägverket i Kalmar eller Karlstad i 25 år och bara sett den delen av världen.

Utjämningen gäller dock nästan enbart myndighetsdelen av Vägverket. Där har andelen kvinnliga medarbetare ökat från 38 till 44 procent mellan 2000 och 2007, och andelen kvinnliga chefer har ökat från 18 till 37 procent. I affärsdelarna som ska bolagiseras vid årsskiftet – Vägverket Produktion och Vägverket Konsult – ligger siffrorna betydligt lägre.

En förklaring till det är att man har få kvinnliga sökande. Lars Leijon i ST-avdelningens styrelse, som själv arbetar inom Produktion, tycker ändå att det skett en utveckling sett över längre tid.

– Vi har inte kvinnor på de tyngsta chefsposterna, men många kvinnliga medarbetare därunder. Det fanns inte för tjugo år sedan, då fanns inget underlag att plocka ur. Nu är det lättare på ingenjörssidan, och vi ser även kvinnliga vägarbetare.

Rolf Lundgren tror ändå inte att den låga andelen kvinnor i affärsdelarna enbart beror på svårigheter att rekrytera.

– De som har utbildning och några års erfarenhet inom samhällsbyggnad eller väg- och vattenbyggnad är en viktig grupp för oss, och där vet vi att ungefär hälften av kvinnorna och männen tycker att vi är en ideal arbetsgivare. Så det finns lämpliga kvinnor som vill söka. Det kan vara så att man inte anställer kvinnor! Men det här är bristyrken, så det är väldigt väsentligt att arbeta med den frågan.

Vill bli bäst i staten

I strategin för chefsförsörjning har också ingått att hitta personer som på fem års sikt skulle kunna gå in och ta riktigt höga poster, direkt under generaldirektören. De skolas nu in för sina möjliga uppdrag i en pilotutbildning som Vägverket skapat i samarbete med Kriminalvården, Försvarets materielverk och Verket för förvaltningsutveckling, Verva. Av de åtta deltagarna från Vägverket är sex kvinnor.

Vägverkets ledning har slagit fast att verket ska bli bäst i staten på jämställdhetsintegrering. Det betyder att jämställdhetsperspektivet ska finnas med överallt: i alla projekt, i forskning, rekryteringar och kontakter med entreprenörer, kommuner och boende. Omkring 600 nyckelpersoner har fått utbildning i integrering.

Dessutom ska alla cirka 3 000 anställda i myndighetsdelen senast nästa år ha genomgått en datorbaserad utbildning om jämställdhet. ST-medlemmen och ställföreträdande personaldirektören Leif Pettersson har varit pådrivande. Han poängterar att jämställdhet är ett kunskapsområde.

»Kvinnodominans om tio år«

– Allt vi gör måste vara faktabaserat. Vi vill inte ha köksbordsdiskussioner på arbetsplatsträffarna! Då kommer alltid någon och säger att jag diskar hemma, men sådant får de sköta hemma. Det vi vill ha i fokus är vad som är bra för verksamheten.

Leif Pettersson är ingenjör i botten och har jobbat på Vägverket sedan 1970-talet, bland annat tillsammans med verkets första kvinnliga civilingenjör. Han säger att han är övertygad om att chefskadern på myndighetsdelen kommer att domineras av kvinnor om tio år.

Personalstrategen Rolf Lundgren tror på en hyfsat jämn könsfördelning, med kvinnlig övervikt 60–40 på vissa områden. Jämställdheten är integrerad, och personalpolitiskt bör fokus nu snarare läggas på frågan om etnisk mångfald, anser han. Vägverket är en utpräglat »svensk« arbetsplats.

– Vi ska bygga vägar för kvinnor och män – och för människor i både Rosengård och Danderyd.

Ulrica Nilsson påpekar apropå frågan om framtiden att unga mäns fritidsintressen har förändrats.

– I äldre generationer skulle pappan kunna laga bilen, men jag tror inte att unga killar i dag kan det på samma sätt. Då blir utgångsläget för tekniska utbildningar mer lika. Samtidigt har vi kanske ett försörjningsproblem för branschen!