Här ser de allt med »könsglasögon«
»Det finns inget färdigt facit för hur en jämställd väg eller bussstation ser ut«, konstateras i Vägverkets strategiska dokument för jämställdhet. Målet med arbetet är ändå att man ska komma närmare svaret på den frågan.
Vi i Vägverket har ett ansvar för att transportsystemet är lika tillgängligt för kvinnor och män, och det är en obalans i dag, säger Tiina Granberg på verkets enhet för planering.
Kollegan Christina Hjort förtydligar:
– Vi reser på olika sätt, och det är troligt att kvinnor ofta förfördelas. Det finns till exempel indikationer på att satsningar på motorvägar är till större nytta för män. Och inom fordonsforskningen har man använt krockdockor som inte är anpassade efter kvinnors fysik. Därför vet vi ännu inte om ökningen av whiplashskador bland kvinnor har ett samband med styva plattformar i bilar.
Ojämlik risk att dö
Man vet också att kvinnor blir mer stressade av att köra i dåligt vinterväglag, vid vägarbeten och där vägmarkeringarna är dåliga. Kvinnor känner mer otrygghet utomhus och väljer till exempel bort tunnlar när de går eller cyklar, även om alternativet är mer trafikosäkert.
Men även män har tydliga könsrelaterade nackdelar i trafiken. Män löper dubbelt så stor risk som kvinnor att dö i olyckor, även med hänsyn tagen till att de reser mer. Män är sämre på att köra nyktra, använda bälte och hålla fartgränserna.
När Vägverket nu försöker jämställdhetsintegrera all verksamhet tittar man på alla sådana faktorer med »könsglasögonen« på.
– Är det något vi kan göra för att få ned antalet döda män i trafiken? Våra åtgärder är för både kvinnor och män, men de ska grunda sig på fakta, säger Tiina Granberg.
Ett annat aktuellt exempel är körkort. Vägverkets förarenhet undersöker just nu hur manliga respektive kvinnliga trafikinspektörer bemöter elever av båda könen. Är det vanligare att män godkänner män och att kvinnor godkänner kvinnor? Hur ställer man frågor om riskbenägenhet? Kan flickor som kör försiktigt bli kuggade på det?
– Det är intressant, här har tanken väckts hos dem som är specialister på verksamheten att man bör titta på det, noterar Tiina Granberg.
När ska vägen plogas?
Integreringen gäller även mjuka frågor som service och i relation till entreprenörer och kommuner.
– Vi ska se till att entreprenörerna tillgodoser båda könen. För hemtjänsten kanske det inte räcker med att man kontorsplogar på vintern, utan man måste hålla på till klockan fyra på morgonen, exemplifierar Tiina Granberg.
Christina Hjort tror att många vägverkare känt en lättnad när de lärt sig vad jämställdhetsintegrering är.
– Det kan vara svårt och laddat att resonera kring kvinnor och män, men nu ser de att det inte behöver vara så tillkrånglat. Det man behöver är kunskap.
Hon understryker att det externa och interna arbetet hänger ihop. Det är svårt att få in externperspektivet jämställdhet i ett brobygge om det internt bara är män som jobbar med det.
– Då måste vi titta i andra ändan. Hur rekryterar vi, och hur ser arbetssituationen ut för dem som bygger och projekterar? Kanske personalsidan kan göra något så att vi kan rekrytera fler kvinnor?