Tredje SM-titeln hägrar
Niklas Spångberg, 30, är ytterhalv i Sandvikens AIK som blev svenska mästare 1997 och 2000. Han var även med i landslaget som tog VM-guld 1997. Till vardags är han arbetsförmedlare och ST-medlem och det blir mycket bandysnack även på jobbet.
Vad gör du på arbetsförmedlingen?
– Jag är på företagsavdelningen och håller kontakt med arbetsgivarna. Nästan alla sponsrar SAIK och vill väldigt gärna diskutera bandy. Efter en kvart måste jag sätta stopp och styra in samtalet på mitt verkliga ärende. Jag trivs väldigt bra och tycker att uppgifterna är stimulerande.
Har Sandviken bandykultur?
– Ja, i högsta grad. SAIK ligger tvåa i den allsvenska maratontabellen och intresset är mycket stort. Till exempel är det ett gäng här på förmedlingen som ser alla hemmamatcher. Nästa dag har jag en del att förklara vid fikabordet, särskilt om vi förlorat.
– Det faktum att SAIK är en toppklubb uppmärksammas även runt om i landet. En Temo-undersökning visade att 29 procent av svenskarna förknippar Sandviken med bandy. Det är bra för stan.
Har du dina rötter i Gästrikland?
– Nej, min moderklubb är Hälleforsnäs IF i Södermanland. Sedan spelade jag i Katrineholm, Örebro och Motala innan jag flyttade till Sandviken 1992.
SAIK har varit oerhört framgångsrikt de senaste åren. Hur många SM-finaler har du spelat?
– Fyra. Två vinster och två förluster. Det var en fantastisk känsla att lyfta SM-bucklan första gången 1997. Förra säsongen ledde vi med 4–0 mot Hammarby och tappade till 4–4. Men vi lyckades vinna med 8–5 inför drygt 21 000 åskådare. Fina minnen.
Du har även medverkat i två VM-turneringar.
– Ja, 1997 tog vi guld på hemmaplan efter finalseger mot Ryssland. I samband med invigningsmatchen i Vänersborg fick jag hälsa på kungen.
Men 1999 var en fruktansvärd turnering i ryska Archangelsk. Det var minus 46 grader och ibland spelade vi 6x15 minuter i stället för 2x45. Det blev bara brons den gången.
Vilka är dina starka och svaga sidor som bandyspelare?
– Jag har bra speluppfattning och är nyttig i defensiven. Men skyttet kunde vara bättre och förra vintern gjorde jag faktiskt inte ett enda mål. Men det var ett undantag, jag brukar fixa ett halvdussin fullträffar per säsong.
– Jag är ganska snäll på isen och har cirka 50 utvisningsminuter under ett spelår. Det är inte mycket för en ytterhalv.
Bandyspelare tillhör idrottens medelklas. Hur mycket tjänar du på ”leken med det lackröda nystanet”?
– Kontraktsbeloppen är hemliga. Jag skulle inte kunna leva på bandyn, men det är ett bra komplement till lönen från arbetsförmedlingen. Men det är jäktigt att jobba heltid och rusa till träningarna som börjar klockan 17.00.
– Mitt kontrakt går ut till våren och detta kan vara mina sista månader som elitidrottsman. Jag har blivit pappa och då får man andra prioriteringar i livet.
Lycka till i slutspelet! Blir det SM-guld även i år?
– Det är vår målsättning att försvara titeln. Laget har kapacitet och vi har stora möjligheter att lyckas om vi slipper skador.