Splittring, konkurs och fackliga fusioner
Den finska fackföreningsrörelsen – både för arbetare och tjänstemän – har haft sina upp- och nedgångar.
Inom FFC, finska LO, ledde politiska motsättningar i slutet av 1950-talet till att centralorganisationen delades i två konkurrerande organisationer. Inom flera branscher startades dessutom parallella fackförbund.
Denna period varade i ungefär tio år. Därefter inleddes »helandets tid« då man enades om att åter bilda en centralorganisation. Vid mitten av 1970-talet hade även de konkurrerande branschförbunden slagits ihop. Senare har man, som i Sverige, bildat flera storförbund genom sammanslagningar.
Den senaste sammanslagningen skedde i år, i slutet av november, då kommun- och statsanställda inom FFC bildade JHL, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena. Det nya förbundet organiserar runt 230 000 anställda.
1992 gick tjänstemännens centralorganisation i Finland i konkurs. Bakom konkursen låg några misslyckade fastighetsaffärer. Så gott som samtliga tidigare medlemsförbund anslöt sig då till centralförbundet för de tekniska tjänstemännen, STTK. Där bildade statstjänstemannaförbunden en egen kartell, STTK-J, som i slutet av 2000 döptes om till Pardia.
Nog med fusioner!
Med sina 21 medlemsförbund och cirka 640 000 medlemmar är STTK idag den största centralorganisationen för tjänstemän. Så vill organisationens nyligen omvalde ordförande Mikko Mäenpää att det ska vara även framöver. Han säger därför bestämt nej till alla tänkbara fusionsplaner med akademikercentralen Akava och FFC:
– En sådan utveckling är inte aktuell. Däremot diskuterar vi gärna branschsamarbetets möjligheter.
STTKs största utmaning under den kommande kongressperioden är att lyckas med rekryteringen av nya medlemmar. Man ska också satsa på sina förtroendevalda för att förbättra det lokala fackliga arbetet. Jämställdhet, kompetensutveckling och ett familjevänligt arbetsliv är andra viktiga frågor.