Otydliga uppdrag gör ofta jobbet svårare
Det finns många projektledare i staten. Men projektledaren hamnar lätt i kläm i organisationen. En vanlig fälla är att göra för mycket av jobbet själv. Ett råd experter ger är att trycka på för att få kompetensutveckling för rollen.
Anna Pegelow är samordnare på E-delegationen och en av författarna till skriften Handledning i nyttorealisering.
– Vi träffar många projektledare inom offentlig verksamhet, och vi ser att det finns en frustration. De förväntas inte bara göra sina leveranser, utan ofta ta ett större ansvar för förändringen i verksamheten än de egentligen är ålagda.
Handledningen handlar om hur man fördelar ansvar och skapar ett förändringsfokus för att nå den nytta man söker.
– Beställarsidan lämnar ibland över en del av det ansvaret till projektledaren.
Sofia Norberg är ledarskapskonsult och håller kurser för den som leder andra utan att själv vara chef. Hon anser att projektledare många gånger behöver vara de allra skickligaste ledarna. Anledningen är att mandatet ofta är otydligt.
Det är till exempel inte ovanlig att någon annan rycker i projektmedlemmarna. När projektledaren plötsligt står där utan medarbetare är det lätt att känna stress.
– Många projektledare sätter i gång och gör jobbet själva – de jobbar som galningar. Det är en klassisk fallgrop.
Sofia Norberg betonar vikten av bra kommunikation i projektgruppen.
– Missförstånd uppstår alltid, så var noga med att stämma av vad som uppfattats. Jobba hela tiden parallellt med olika kommunikationsvägar: träffas, prata, skriva. Tro inte att ni har en bra kommunikation bara för att ni har tydliga projektdokument.
Hon påminner om att projektledare också kontinuerligt behöver utveckla sitt ledarskap och lära av sina erfarenheter.
– Tyvärr finns det sällan automatiskt medel budgeterade för chefsutveckling för projektledare, så som det brukar finnas för linjechefer. Därför behöver du trycka på så att du får kontinuerlig ledarskapsutbildning.
Inger Ehn Knobblock, karriärrådgivare på ST, möter många medlemmar som är intresserade av att bli projektledare.
– Framför allt är det unga medlemmar som vill att det ska hända något snabbt, ofta också välutbildade.
Också hon har reagerat på hur svårt det verkar vara för dem att få den kompetensutveckling som behövs.
– Jag är så förundrad över att man inte vill gå de här viljestarka personerna till mötes, för att utveckla verksamheten och behålla dem. Man kan ju undra över vad kostnaden är att förlora de unga akademikerna som surnar till och säger att »här vill jag inte vara kvar«.
Hennes råd är att utforma så tydliga och genomtänkta förslag som möjligt till chefen, inklusive vad vinsterna är för arbetsgivaren.
– Om inte det inte fungerar, ta kontakt med HR-avdelningen. Statliga myndigheter är ofta ganska stora, det brukar finnas möjligheter att röra sig till en annan avdelning, säger hon.
