Lönesättning ett lokalt ansvar
De centrala avtalen ger ingen närmare vägledning i hur lönesättningen ska gå till. Ansvaret ligger i första hand hos de lokala parterna. Men det finns ändå några gemensamma hållpunkter.
I det centrala avtalet på myndighetsområdet står det att lönen ska bestämmas utifrån sakliga grunder – som ansvar och svårighetsgrad i arbetet. Men också utifrån skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetens mål. Skrivningen är inte tvingande, utan kan ersättas av lokala avtal.
Liknande löneprinciper finns i flera av de statliga bolagsavtalen.
STs förhandlingschef Åsa Erba-Stenhammar säger att facket och arbetsgivaren på arbetsplatsen bör börja med att diskutera vad de vill uppnå med lönepolitiken.
»Se helhetsperspektivet«
– Lönerna bör ses i ett helhetsperspektiv. Är det något man vill förändra? Ligger någon grupp för lågt?
Nästa steg är att diskutera hur man ska åstadkomma förändringarna.
Oftast kommer det lokala facket och arbetsgivaren gemensamt fram till vilka lönekriterier som ska gälla på arbetsplatsen.
– Kriterierna handlar om vad man gör och hur man gör det. Men även marknadsläget och behovet av nyckelpersoner som är svåra att ersätta spelar in, säger Åsa Erba-Stenhammar.
Hon tycker att det är viktigt att lönekriterierna är väl kända och att alla vet varför de får den lön de får.
Det framgår också av myndighetsavtalet att medarbetarna ska veta på vilka grunder lönen sätts och vad de kan göra för att påverka lönen. Enligt avtalet fordrar det en återkommande dialog mellan chef och medarbetare.
Arbetsgivaren är skyldig att se till att det inte förekommer osakliga löneskillnader mellan könen.