»Lönesättande chef kan behöva handledning«
Det är den lönesättande chefen som ska försvara och genomföra arbetsgivarens lönepolitik. Det är ett svårt och krävande jobb som fordrar stöd.
Individuell och differentierad lön har på kort tid blivit norm i tjänstemannayrkena. Då har kraven på chefen naturligtvis ökat rejält.
– Det är mycket jobb om man ska göra rätt. En femtiolapp som skiljer kan räcka för att det ska upplevas som oschyst. Många duckar för det där och ger alla samma, säger Teresia Stråberg.
Hon doktorerade i maj förra året vid Stockholms universitet med en avhandling om arbetstagarnas upplevelser av individuell lönesättning. Avhandlingen behandlar alltså inte primärt chefens situation. Men det är uppenbart att den lönesättande chefen har en viktig roll för de anställdas inställning till individuell lön.
Tycker chefer får för lite stöd
– Den lönesättande chefen är en nyckelspelare för upplevelsen att det går rätt till. Det är en av de viktigaste faktorerna att jag litar på chefen och att han eller hon vet vad jag håller på med och kan bedöma det.
Teresia Stråbergs uppfattning är att många lönesättande chefer har fått för lite stöd i den snabba övergången från tarifflöner till individuella löner.
– Man kan behöva handledning, inte en gång utan kontinuerligt.
Även Anna-Karin Glanberg, ombudsman på ST, betonar chefernas behov av stöd för att det ska bli bra.
– Det är viktigt att de får ett administrativt stöd, till exempel statistik, men de kan också behöva hjälp med arbetsvärdering.
Vill ge chefer större inflytande
Anna-Karin Glanberg, som föreläser om lönesamtal och lönesättande samtal, tror att chefens förmåga skulle stärkas av större medinflytande.
– Arbetsgivarna borde låta sina lönesättande chefer komma in tidigare i löneprocessen och vara delaktiga.
Hon pekar på STs enkät med 3 800 chefer som gjordes våren 2006. 75 procent av de svarande hade beslutsmakt över de anställdas lön. Men det var bara var tredje chef som fick vara med och påverka arbetsplatsens policy för lönesättning.