Kvinnor tar över akademikerjobben

Enligt statistik från Högskoleverket hade 52 procent av alla kvinnor som föddes 1980 börjat en akademisk utbildning vid 25 års ålder. Av männen i samma årskull var det bara 38 procent. Två tredjedelar av alla akademiska examina avläggs av kvinnor.

Faktum är att av alla yrkesutbildningar där minst hundra personer examinerades förra året var kvinnorna i majoritet i samtliga utom två: civilingenjör och högskoleingenjör. Och även där ökar kvinnornas andel och närmar sig en tredjedel.

En enda utbildning, till musiklärare, har gått från kvinnodominerad till jämställd – vilket betyder att fördelningen kvinnor-män ligger inom intervallet 40–60.

Dessutom är kvinnor sedan 2004 också i majoritet bland nybörjarna på högskolans forskarutbildningar.

Mest kvinnor på vuxenstudier

Kvinnor dominerar även i utbildning utanför högskolan. De är i majoritet i vuxenutbildningen och i kurser på och utanför jobbet. Bland dem som studerar senare i livet, i åldern 40–59 år, är tre av fyra studerande kvinnor. »Det livslånga lärandet inom högskolan handlar således mycket om kvinnors studiedeltagande«, konstaterar Anita Nyberg, professor vid Arbetslivsinstitutet, i en forskningsstudie.

–Man undrar vart männen tar vägen! säger hon. De kanske går till IT-sektorn? Statistiken fångar inte upp den sektorn så bra.

Det börjar i grundskolan

Det glapp som börjar bli påtagligt i utbildning för vuxna märks redan i grundskolan. Det konstaterar Elisabeth Öhrn, professor i pedagogik vid Högskolan i Borås. Hon har gått igenom aktuell nordisk forskning om flickor och pojkar i skolan.

–Vi vet att flickor läser läxor och ägnar mer tid än pojkarna åt studierna, säger hon. Och en större andel av flickorna når de högsta betygen.

Flickor hade högre betyg än pojkar i vissa ämnen redan på 70-talet. Det som hänt under senare tid är att flickorna gått om pojkarna i alla ämnen utom idrott. Det gäller alltså även ett ämne som matematik, där pojkar tidigare presterade bättre.

Pojkarna kommer nu i genomsnitt upp till 90 procent av flickornas betygspoäng i grundskolan och gymnasiet. Enligt Elisabet Öhrn är flickor starkt medvetna om att de behöver höga betyg för att komma in på gymnasiet och sedan på högskolan. Den känslan är inte lika utbredd hos pojkarna.

–Och för dem är det en ny situation. De som fick dåliga betyg på 70-talet kunde gå ut och ta ett jobb efter nian, men de jobben finns inte längre. Därmed blir betygen ett problem för grupper av pojkar.

Feminister i skottgluggen

Trenden är densamma i flera länder, och debatteras på sina håll mer än i Sverige.

–Gemensamt är den stora oron för pojkar, säger Elisabet Öhrn. I de anglosaxiska länderna har tonen varit ganska hätsk. En del skyller på feministerna och säger att pojkarna har glömts bort.

Flera forskare pekar på att pojkar positionerar sig i klassen genom att inta en »antipluggkultur«.

–Pojkarna lever kvar i en gammal bild att de klarar sig ändå, att det räcker med kompetensen att vara man, anser mansforskaren Lars Jalmert på Stockholms universitet. De jämför sig bara med andra killar, och i och med att flickorna presterar bättre blir skolarbete ett »tjejgöra«.

»De nya flickorna« tar plats

Viss nyare skolforskning tyder också på att flickor, särskilt från medelklassen, tar mera plats i klassrummet i dag – skämtar, pratar, är kritiska och har mer lärarkontakt. En norsk studie kallar dem »de nya flickorna«, som kombinerar traditionellt manliga och kvinnliga drag.

Även om den här utvecklingen tycks positiv för flickor, framhåller Elisabet Öhrn att den inte är oproblematisk.

–Jämställdhetsarbetet har varit riktat mot flickorna, men på något sätt läggs jämställdheten till det man ska klara av. Ansvaret läggs tungt på individen, och den som inte lyckas får skylla sig själv. Duktiga flickor kan vara väldigt stressade.

Stressade eller inte, efter gymnasiet går alltså mer än hälften av Sveriges unga kvinnor vidare till högskolan. De utbildar sig inom sina traditionella områden vård och omsorg, men i ökad utsträckning också i typiskt manliga yrken. Enligt en undersökning av Anita Nyberg är de yrken där andelen kvinnor ökar mest nästan alla sådana som kräver högre utbildning.

De tio yrken där männens andel ökar mest ser annorlunda ut. Det är till exempel montör, personlig assistent, butikskassör, städare och restaurangpersonal. Inget av dem kräver akademiska meriter.

På tvärs mot tänkta trender

Enligt en rapport från Glesbygdsverket förra året har antalet män i jobb som enbart kräver grundskola faktiskt ökat mellan 1990 och 2002, vilket går på tvärs mot den allmänna och förutsedda trenden mot alltmer kvalificerade arbeten. Antalet kvinnor i sådana arbeten har däremot minskat kraftigt.

Ett annat sätt att beskriva förändringarna i arbetslivets geografi är genom Statistiska centralbyråns, SCBs, statistik. Den visar att kvinnor, som i början av 1980-talet kraftigt dominerade gruppen »ej facklärda arbetare«, nu hamnat under männens nivå i den gruppen. Färre kvinnor kategoriseras som lägre tjänstemän, medan de har ökat starkt i grupperna facklärda arbetare, tjänstemän på mellannivå och högre tjänstemän (se diagrammet på nästa sida).

Vidare finns statistik som visar att unga kvinnor flyttar betydligt mer än unga män, sannolikt ofta för att studera. Kanske mindre väntat är att kvinnor också byter arbetsgivare oftare än män, en förändring sedan slutet av 90-talet. En möjlig förklaring är att kvinnor är mer välutbildade, och välutbildade människor är mer rörliga än andra.

Docent Åsa Löfström på nationalekonomiska institutionen vid Umeå universitet ledde häromåret en statlig utredning om de skilda arbetsmarknaderna för kvinnor och män. Hon visade där att segregationen minskat något under 90-talet, och att det i huvudsak är kvinnorna som har stått för det genom att gå in i mansdominerade yrken.

–Kvinnor ser att om man inte utbildar sig är risken stor att man hamnar på låglönejobb inom vård, städning och restaurang. Om man däremot exempelvis utbildar sig till jurist, läkare eller lärare öppnar sig en ny värld. Killar har haft en annan arbetsmarknad med relativt hög lön, inom industrin och byggbranschen. För dem är detta inte lika påtagligt.

I utredningen föreslog hon flera insatser för att öka pojkars och mäns intresse för arbete inom den sociala sektorn. Sådana behövs, anser hon.

–Kvinnor kan motivera sina icke-traditionella val med att de får bättre lön och högre status. Det haltar lite mer för männen, och det krävs mer argument när de möter sina killkompisar. Men om fler människor väljer yrke efter vad de har intresse och talang för, snarare än vad som anses lämpligt för deras kön, får vi antagligen fler som trivs med livet!

Hon påpekar att regeringens tankar om en ny lärlingsutbildning kan leda till att allt fler – framför allt pojkar – kommer att sakna behörighet till högskolan.

–Könsobalansen i högre utbildning kan förstärkas av lärlingsutbildningar. Jag undrar om Jan Björklund har funderat i det perspektivet?

De har karriären i sikte

I salen där kursen statskunskap B just ska börja på Uppsala universitet sitter ett knappt hundratal studenter. Två av tre är kvinnor. Många av dem kommer att få jobb som utredare eller handläggare i staten och annan offentlig verksamhet. ST Press har talat med några av dem om deras framtidsplaner.

Christina Bakken, pol mag-programmet:

– Jag funderade på att bli läkare, men valde pol mag-programmet i stället. Genom det tror jag att man kan få intressanta arbetsuppgifter. Jag har inte valt inriktning än, men lutar åt statskunskap.

Jobb hon funderat på är lärare och journalist, men drömjobbet är att bli diplomat.

– Det är viktigt att få spets på alla tentor och uppgifter för att få ett bra jobb, tror hon.

Att överhuvud taget få en plats på arbetsmarknaden är lätt, bedömer Christina Bakken. Att få drömjobbet är förstås svårare.

Sofia Andersson, samhällsvetarprogrammet:

– Mitt stora framtidsmål är att jobba i FN, i New York. Jag vill gärna arbeta med utveckling i u-länder. Men det kanske blir i en avlägsen framtid, om tio–tjugo år. Då tror jag chanserna är hyfsade. Man får börja någonstans, och sedan leder ett jobb till ett annat. Exempelvis har Sida praktik- och trainee-program.

Det verkar vara många unga kvinnor som vill arbeta internationellt, med diplomati eller bistånd?

– Ja, kvinnor kanske har fått större möjligheter i dag att komma in i den världen. Man ser andra kvinnor där, och att det går. Jag hoppas att man blir lika behandlad. I staten ska det ju vara jämställt?

Lousin Jousef, Orientalistikprogrammet:

Lousin har redan tagit de första stegen i det hon hoppas blir en internationell karriär. Hon har praktiserat på syriska ambassaden och haft många kontakter med svenska UD.

Förutom svenska och engelska talar Lousin arabiska, syrianska och amarilla.

En examen är viktig, och kontakter är ännu viktigare, säger hon.

– Drömjobbet är på UD – men inte utomlands, det är svårt om man har familj.

Lousin räknar med att konkurrerande manliga sökande har lättare att få jobb än hon.

– Vi kämpar för jämställdhet, men männen har ett litet försteg på grund av sitt kön, säger hon. Men det kanske är lite lättare för kvinnor i staten.

Sanna Rehman, Orientalistikprogrammet:

– Jag har varit väldigt intresserad av språk, förklarar Sanna Rehman och räknar upp de språk hon talar: arabiska, engelska, spanska, urdu, hindi, punjabi.

Språkkunskaperna kommer delvis av hennes utländska ursprung. Sannas pappa har arbetat som översättare, och det är också något hon själv funderat på.

Men sådana jobb blir nog något tillfälligt eller vid sidan av. Yrkesmässigt kan hon tänka sig att gå vidare till Polishögskolan eller söka anställning på Migrationsverket.

– Polishögskolan söker unga kvinnor med invandrarbakgrund, noterar hon.

Ändå känner hon en oro inför möjligheterna att göra karriär i Sverige. Hon har en bror som har gått på KTH i åtta år och har dubbla examina, och som känner sig felplacerad i sitt jobb som högstadielärare. Hennes andra bror är ekonom och har sökt jobb i tre år utan att lyckas.

– Vi är alla födda och uppvuxna i Sverige, och ändå är det svårt. Jag är inte pessimistisk, men deras erfarenheter har haft en viss påverkan.