Kvinnliga chefer stöttar varandra
– Vi har drivit vår egen fortbildning. Vi har diskuterat allt ifrån kriterier för lönesättning till vad man ska tänka på när man gör en verksamhetsplan, säger Valdy Lindhe, prefekt vid pedagogiska institutionen.
”Vi” är det nätverk för kvinnliga prefekter som Valdy Lindhe själv drog igång på universitetet för ett år sedan.
– Det bästa vore en blandad grupp av kvinnor och män. Men vi kvinnor är fortfarande så små på universitetet att vi behöver stötta varandra. På det medicinska vetenskapsområdet, till exempel, fanns inte en enda kvinna fram till i somras. Nu är de två.
Hon hävdar också att kvinnliga chefer är mer intresserade än manliga av att diskutera personalfrågor.
– Den atmosfär jag mött i manligt dominerade grupper har varit sådan att det inte varit ett klimat att ta upp den sortens frågor. Det har inte varit status att tala om det.
Valdy Lindhe är förvånad över att universitetsledningen lämnar över så mycket ansvar till prefekterna, samtidigt som ledarutbildningen är kort och fragmentarisk. Själv är hon chef för ett femtiotal personer.
– Det är ju ett jobb, och förväntningarna på oss är stora. En ordentlig utbildning måste innehålla de svåra bitarna med personalfrågor, rehabilitering, samtalsteknik, kompetensutveckling och så vidare.
Parallellt med prefektuppdraget är Valdy Lindhe lärare på halvtid vid universitetets lärarutbildning. För att få en mer hanterlig arbetsbörda föreslog hon ett delat ledarskap tillsammans med en arbetande ordförande i institutionsstyrelsen. Hon fick nej.
– Menar du att du behöver det? frågade man mig.
Håll ut!
I år firar jämställdhetskommittén vid Uppsala universitet 25-årsjubileum. Under de åren har andelen kvinnliga professorer ökat från 3 till 13 procent. Fortsätter utvecklingen i samma takt når kvinnorna 50 procent om 92 år.