Klimathotet blir het facklig fråga
Den pågående uppvärmningen av jorden kommer att påverka allas vår vardag. Hur ska bördorna fördelas? I den fackliga rörelsen växer medvetenheten om att man måste samla kunskap, ta ställning och delta.
Under den nyligen avslutade klimatkonferensen på Bali fanns 85 fackliga företrädare från 25 länder på plats – ett rekord i klimatförhandlingarnas korta historia.
–Vi är här som lobbyister för kraftiga nedskärningar av klimatpåverkande utsläpp och för en strategi för gröna jobb, deklarerade Philip Pearson. Han är ordförande i den arbetsgrupp för klimatfrågor som startats av Internationella fackliga samorganisationen, IFS.
På internationell nivå har facket alltså kommit igång med ett arbete som av allt att döma måste bli både långsiktigt och omfattande. På Europanivå finns en grupp och på nordisk nivå förbereds en arbetsgrupp för klimatfrågor, och i flera länder har fackföreningar engagerat sig i konkreta projekt (läs mer längst ner på denna och följande sida).
Bara TCO är aktivt
I Sverige har det varit tystare. Av de tre fackliga centralorganisationerna är det endast TCO som har agerat hittills, genom att bilda en grupp som ska analysera klimatfrågorna och komma med förslag till en facklig strategi.
–Det är ett lite sent uppvaknande för facket, men inte för sent, kommenterar Svante Bodin på miljödepartementet.
Svante Bodin var tills nyligen ST-ordförande inom Regeringskansliet på heltid, men har nu gått tillbaka till sina ordinarie arbetsuppgifter. Han deltog som svensk förhandlare vid
FNs klimatkonferens på Bali, och noterade där det globala fackets närvaro.
Vinnare och förlorare
–Det finns fortfarande en viss tveksamhet i facket, men att vi kommer att påverkas är helt klart. En svårighet är att det kommer att finnas vinnare och förlorare. Men man måste gå in i frågan utan att veta allt exakt, säger Svante Bodin.
Klimatförändringarna kommer gradvis, men snabbare än man tidigare trott. Det gäller att skaffa sig kunskap och föra diskussion, framhåller han.
–Facket kan inte bara titta på medlemmarnas omedelbara intressen, utan måste också agera mer långsiktigt.
Stockholm Environment Institute studerar klimatfrågan som en del i arbetet med hållbar utveckling. Där arbetar Annika E Nilsson, som undersökt kopplingar mellan klimatforskning och politik i den arktiska regionen. En slutsats hon drar av sin forskning är att de människor som berörs av förändringar måste få vara med och påverka verklighetsbeskrivningen för att kunskapen ska uppfattas som trovärdig, och att beslutsprocesserna måste uppfattas som legitima.
–I Arktiska rådet tog man med ursprungsbefolkningarnas iakttagelser om klimatförändringar. Det var en viktig pusselbit att man fick vara med i kunskapsprocessen.
Facken kan sprida kunskap
På samma sätt behövs fackföreningarnas kunskaper om arbetsmarknadsfrågor och arbetsmiljö utnyttjas i klimatarbetet, anser hon. Facken kan ha både en folkbildningsfunktion och driva på med förslag som är förankrade i medlemsleden.
–Internationellt kan jag tänka mig fackföreningsrörelsen som en kunskapsorganisation. Precis som vi har kunskapssammanställningar om klimatet behövs sammanställningar om effekterna för jobben och ekonomin, där lokala fack får ett underlag som är trovärdigt för dem.
Annika E Nilssons institutskollega Bo Kjellén framhåller fackföreningarnas betydelse som opinionsbildare. Bo Kjellén var under många år förhandlare för Sveriges regering i miljösammanhang, och hans erfarenhet är att resultatet av internationella förhandlingar avgörs av nationella opinioner.
–Många säger att det enda som krävs är politisk vilja, men riktigt så enkelt är det inte. Förhandlarna påverkas mycket av förväntningar och krav på hemmaplan. Och omvänt måste resultaten stämma överens med uppfattningen i det egna landet för att besluten ska få genomslag.
Accepterar förändringar
En styrka för den svenska fackföreningsrörelsen i det här läget är beredvilligheten att acceptera förändringar, anser Bo Kjellén.
–De svenska facken har sagt nej till låglönejobb, och under rekordåren accepterade man att varven och sko- och textilindustrin försvann. Jag tror att facken är väl rustade att klara även detta.
KLIMATFÖRHANDLINGAR
* FNs klimatkonferens på Bali var början på en förhandlingsprocess som ska leda fram till en ny global överenskommelse om minskade utsläpp av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser.
* Det nuvarande avtalet, Kyotoprotokollet, ställer krav på industriländerna att minska utsläppen med drygt fem procent i genomsnitt under åren 2008–2012, i förhållande till nivån 1990. Fram till nyligen stod USA och Australien, som tillsammans står för 30 procent av utsläppen, utanför överenskommelsen. Den nya regeringen i Australien har dock skrivit under Kyotoprotokollet.
* Förhandlingarna baseras på FNs ramkonvention om klimatförändringar, UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change), som trädde i kraft 1994.
