Ja eller nej till EMU

FÖRDJUPNING: DRAGKAMP2003-08-05

Fackliga intressen eller politisk ideologi? Privatekonomiska småvinster eller fortsatt självständighet?
Vad ska styra ST-medlemmarnas val den 14 september?
Det enda råd vi får av ST och TCO är: Läs på och bilda dig en egen uppfattning.

Av:  Ann-Charlotte Viklund

Den 14 september ska vi rösta om Sveriges medlemskap i valutaunionen EMU. Frågan vi i folkomröstningen ska ta ställning till lyder: Anser du att Sverige ska införa euron som valuta?

Alla som har rösträtt i kommunalvalen ska kunna delta i folkomröstningen, som beräknas kosta totalt 340 miljoner kronor. Alla riksdagspartier har lovat att rätta sig efter resultatet av folkomröstningen.

Både ja- och nej-sägare inom fackföreningsrörelsen, som Statstjänstemannen talat med, anser att frågan är lite väl förenklad, eftersom det handlar om så mycket mer än nya sedlar och mynt i plånboken.

Oavsett om man är för eller emot EMU är det några saker som de flesta är överens om blir resultatet av EMU-medlemskap:

  • Den svenska riksbanken ersätts med ECB, den europeiska centralbanken, som är EUs ”riksbank”. Den svenska penning- och valutapolitiken upphör och blir den som ECB bestämmer, densamma i Sverige som inom övriga EMU-länder.
  • Om lönekostnaderna och konkurrenskraften skulle hamna ur fas med övriga EMU kan det inte rättas till genom växelkursen eller riksbankens ränta, som idag. Det blir mer nödvändigt att kunna säkerställa löneökningar i takt med omvärlden.
  • EMU skapar en drivkraft för ökad omvandling som kan leda till ökad tillväxt och produktivitet inom hela EMU-området.
  • Vid kriser i ekonomin är det löntagarna som riskerar att drabbas av arbetslöshet. Därför blir det viktigt med en varaktig stabil lönebildning inom EMU.

De här vill gå med i EMU
På ja-sidan finns de stora politiska partierna, liksom tunga företrädare på arbetsgivarsidan och på den fackliga sidan.

EMU-förespråkarna har helt andra ekonomiska möjligheter än nej-sidan. Organisationerna på ja-sidan har tillsammans fått 42 miljoner kronor i kampanjbidrag att dela på. Dessutom får de öronmärkta anslag som ges direkt till partierna. Sammanlagt får ja-sidan 64,5 miljoner i offentliga medel.

Hur mycket pengar Svenskt Näringsliv bidrar med för att få svenskarna att säga ja till euron vill man inte redovisa, men det rör sig om ett antal miljoner kronor i rena annonskostnader.

På ja-sidan finns följande organisationer: Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Svenskt Näringsliv, Stiftelsen Sverige i Europa (borgerlig), Fackliga röster för Europa, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Saco, Metall, Pappers, Industrifacket, Målarförbundet.  

De här vill inte gå med i EMU
Nej-sidan har fått 48 miljoner kronor att dela på, sex miljoner mer än ja-sidan, eftersom partierna på ja-sidan på grund av sin storlek fått större anslag direkt till partiet. S ger även sina nej-sägare en del av partiets anslag. Sammanlagt får nej-sidan 55,5 miljoner.

Nej-sidans organisationer är: Vänsterpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokrater mot EMU, Fackliga EU-kritiker, Medborgare mot EMU (borgerlig), Kristdemokrater för en alternativ Europapolitik (Kale), Center-nej till EU, Invandrare mot EMU, Handels, Transport, Sverigedemokraterna, KPML(r). 

ÄMNEN:

EU Facket
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA