Folkomröstningen om EMU - fyra röster

JA. Lillemor Smedenvall
”Viktigt för vår konkurrenskraft”

Sina åsikter framför Lillemor Smedenvall som privatperson, eftersom Finansförbundet, där hon är ordförande, valt att tona ned sin tidigare positiva bedömning.

Redan 1995 deltog Finansförbundet i en TCO-arbetsgrupp som försökte utvärdera effekterna av ett svenskt medlemskap i EMU. Man gjorde även en egen utredning och tog 1997 ställning för ett medlemskap i valutaunionen.

– Jag är naturligtvis färgad av vad jag sett i vår bransch och hur viktigt det är att enskilda svenska företag med sin forskning och toppkompetens stannar kvar i Sverige.

Ett utanförskap skulle troligtvis dessutom medföra försämrad konkurrenskraft och ett antal särregler som inte gagnar Sverige, säger Lillemor Smedenvall.

Hon är alltså övertygad om att svenska banker, som är effektiva och konkurrenskraftiga, klarar sig bättre i konkurrensen inom EMU, trots att vissa medlemsgrupper, t ex de som sysslar med penninghantering, kommer att drabbas negativt.

Som fackförbund har Finansförbundet engagerat sig mycket internationellt och på sistone särskilt i de nya ansökarländerna i Baltikum, där de svenska bankerna har stora intressen. Det handlar om att hjälpa dem att bygga upp fackliga strukturer.

– Vår bransch är global och så tekniktät att man lätt kan flytta verksamheter världen runt. En uppgift för oss inom EMU blir därför att lägga rimliga ”lägsta ribbor” för de anställdas villkor.

De sociala dialoger som redan pågår borgar också för en rimlig standard i Europa, tror Lillemor Smedenvall.
Hon är medveten om de olika fackliga kulturer som råder inom Europa: I Norden tror vi mer på kollektivavtal, medan man i övriga Europa föredrar stark lagstiftning. I Norden vill man också värna en stark arbetsrätt som bygger på kollektivavtal, medan andra föredrar en större flexibilitet på arbetsmarknaden.

JA. Stefan Löfvén
”Tror på jobb och välfärd”

– Trots att den politik som bedrivs i de europeiska länderna är väldigt olika och har olika inriktningar, tror jag ändå att det går att hitta gemensamma politiska mål. Det handlar ju inte om att ställa Sverige mot alla andra länder inom EMU!

Det säger Stefan Löfvén, biträdande ordförande i Metallindustriarbetareförbundet. Han är också ordförande i organisationen Fackliga röster för Europa och åker nu land och rike runt för att informera om och debattera för- och nackdelar med ett EMU-medlemskap.

Stefan Löfven är snabb att medge att det naturligtvis handlar om mycket mer än färggranna sedlar och slopade växlingsavgifter. Själv lägger han tonvikten på det politiska inflytandet över marknaden.

Det fackliga samarbetet i Europa är allt annat än gnisselfritt. Ändå hävdar Stefan Löfven, själv före detta svetsare från Hägglund & Söner i Örnsköldsvik, att t ex en fransk och en svensk svetsare har mycket gemensamt: De vill ha ett bra jobb med hygglig lön och säker arbetsmiljö, där de slipper skadas. De vill också ha ett hyfsat tryggt socialt skyddsnät.

– Det vi svenskar med fackliga värderingar ska arbeta för inom EU är att söka majoriteter för förslag och lösningar som vi tror är bra för alla löntagare, precis som vi idag gör i riksdag och landsting.

Med vilka argument övertygar du en EMU-skeptiker att rösta ja? Vilka fördelar tror du själv på?
– Jag tror på jobb och välfärd, och jag tror att förutsättningarna ökar med EMU. Jag tror också på ett ökat politiskt inflytande.

Han tror dessutom att marknadens kortsiktiga påverkan på Sverige minskar, när det inte finns en svensk valuta och svensk räntepolitik att attackera.

– Då ökar finanspolitikens betydelse – och det är politik som styrs av regering och riksdag.

Stefan Löfven är naturligtvis bekymrad över att sysselsättningsmålet inte betonas lika kraftigt av ECB som av den svenska riksbanken.

NEJ. Roland Spånt
”Ökad arbetslöshet väntar”

Efter 20 år som chefsekonom på TCO kan Roland Spånt svårligen hävda att han inte har en egen uppfattning i EMU-frågan.

Av ANN-CHARLOTTE VIKLUND
Med tanke på att TCO valt att inte ta ställning, påpekar Roland Spånt gång på gång att det han säger är hans personliga åsikter, inte TCOs.

Och sina egna åsikter avslöjar han endast på sin fritid, som denna tisdag kväll i maj, då han tillsammans med Stefan Carlén från Handels var inbjuden till en debatt som Finansförbundets Stockholmsregion ordnat.

Att nationalekonomer som Assar Lindbeck, Lars Calmfors, Klas Eklund med flera ”i andra sammanhang allmänt trovärdiga” personer kommit till så vitt skilda slutsatser om för- och nackdelar av EMU, förklarar Roland Spånt med att de har olika mänskliga värderingar och syn på till exempel arbetslösheten.

– Själv ser jag en ökad arbetslöshet som något oerhört negativt både för individen och för ett samhälles samlade välfärd. Den maktförskjutning från löntagare till arbetsgivare, som följer med arbetslösheten, kan dessutom äventyra kollektivavtalen och leda till sänkta ersättningsnivåer i a-kassa och sjukersättning och tvinga fram försämringar i arbetsrätten. Ordet flexibilitet tolkas också helt olika.

Roland Spånt säger sig inte vara ensam om att anse att EMU bygger på det tänkande som fanns i Europa för 15 år sedan: Att det finns en naturlig arbetslöshet, och att huvudmålet för ekonomisk politik bör vara att hålla inflationen så låg som möjligt.

Detta gynnar naturligtvis inte tjänstemannagrupperna som, tillsammans med akademikerna, i en nära framtid kommer att antalsmässigt dominera arbetsmarknaden. Det är bland dem man kommer att skapa arbetslöshet för att hålla nere löneökningarna, säger Roland Spånt.

– En del ekonomer går så långt att de liknar EMU vid en amputation, där man av misstag skär bort något som är friskt.

Vilka är de tre största myterna om EMU, som du skulle vilja punktera?
– Att EMU på ett drastiskt sätt ökar tillväxten, att exporten slår nya rekord och att priserna i Sverige sjunker kraftigt.

NEJ. Stefan Carlén
”Den fackliga verksamheten hotas”

– Inom EMU utsätter vi oss för risken att drabbas av massarbetslöshet utan att ha några nationella styrmedel att ta till.
– Det finns inget som hotar den fackliga verksamheten så mycket som massarbetslöshet.

Så motiverar Stefan Carlén, utredningschef i Handelsanställdas förbund, sitt nej till EMU och euron:

– Med arbetslösheten ökar också trycket på förändringar i arbetsrätten och i socialförsäkringssystemen, som är relaterade till arbetsmarknaden. Vi tvingas helt enkelt att anpassa oss till en mer flexibel arbetsmarknad med sänkta löner, uppluckrade anställningsregler och ofrivillig deltid. Även det dagliga fackliga arbetet skulle då bli betydligt besvärligare.

Ja-sidan säger att det inte finns något ”vänta och se”-alternativ. Om Sverige säger nej till EMU i höst så betyder det utanförskap, högre räntor och sämre välfärd. Hur bemöter du dessa påståenden?
– Det är ren skrämselpropaganda och påminner om den danska ja-sidans agerande för tre år sedan. Ja-sidan underskattar det svenska folkets förmåga att genomskåda förenklade argument. Att påstå att välfärden skulle öka inom EMU, finns det heller inget belägg för.

När Danmark skulle rösta om EMU gick hela det fackliga och politiska etablissemanget in för ett ja. Ändå var det just LO-förbundens medlemmar, som var de största grupperna, som röstade nej. Vet du med säkerhet att Handels har medlemmarna med sig?
– Det vet vi. En majoritet av LO-förbundens medlemmar, framför allt LO-kvinnorna, är EMU-motståndare, och på Handels kongress röstade 288 nej, ingen ja, endast tio ville vara neutrala.