Hans uppdrag: återupprätta förtroendet

I grå kostym, rutig skjorta och slips tar Stefan Lundgren plats i mitten av det ovala mötesbordet. Kostym är en outfit han egentligen hade tänkt att snart skippa till vardagsklädsel. Men när riksdagens konstitutionsutskott hörde av sig för att be honom plocka upp stafettpinnen på Riksrevisionen fick han ändrade planer. Överraskande, enligt honom själv.

– Det fanns inte på min karta att jag ens skulle överväga ett nytt jobb och än mindre att det här skulle vara aktuellt. Jag fyllde 65 i januari och var helt inställd på att slutföra mitt dåvarande uppdrag och sedan gå i pension. Inte att åta mig ett nytt jobb med en mandatperiod på sju år, säger Stefan Lundgren.

Sju år till. Hur tänker du kring det?

– Ja, då har jag tre år kvar till 75 och det var ju det som Reinfeldt sade… Nej, men jag tycker väl att det är intressant att man överväger att ta tillvara på folks kompetens även efter det att man är 65 eller 67. Det är någonting vi kanske kommer få se mer av framöver. Folk lever längre i dag än vad man gjorde när pensionsåldern infördes, och jag tror att många både vill och har förmågan att fortsätta jobba några år till.

Sommaren 2016 avslöjade Dagens Nyheter att dåvarande riksrevisorn Ulf Bengtsson hade lagt sig i en granskning av Länsstyrelsen i Skåne län, trots att han inte var ansvarig för den.

Under Ulf Bengtssons tid som generaldirektör för Arbetsgivarverket hade myndigheten gett råd om hur länsstyrelsen skulle agera i det granskade ärendet.

Några dagar senare meddelar riksrevisor Susanne Ackum att hon slutar, strax innan Dagens Nyheter publicerar uppgifter om att hon delat information om Riksrevisionens granskningar med utomstående. Hon har också rekryterat tidigare kolleger på Regeringskansliet till Riksrevisionen, genom att lova bort tjänster innan de utlysts. De nya cheferna fick dessutom betydligt högre lön än sina arbetskamrater.

Flera av dem som anställdes då jobbar fortfarande kvar. Men det utgör inte något problem, enligt Stefan Lundgren.

– De som anställdes är väl skickade och väl kompetenta för sitt jobb. Och det är min uppfattning att den åsikten delas brett här i huset, säger han.

Men finns det inte en uppenbar risk för konflikt i och med att de jobbar kvar?

– Jag har inte riktigt uppfattat att det är personanknutna konflikter på det sättet. Sedan kan det möjligtvis finnas lite olika åsikter om inriktningen på verksamheten, men jag tror att man ska skilja på sak och person.

Någon månad efter att Susanne Ackum lämnat sin post slutar även Ulf Bengtsson. Kort därpå publiceras uppgifter om att han har lagt sig i ännu en granskning som han inte var ansvarig för, den av Statens servicecenter.

Under hösten meddelar även riksrevisor Margareta Åberg att hon slutar så snart ersättarna är rekryterade. I mars avled hon efter en tids sjukdom.

Stefan Lundgren säger att han inte har haft kontakt med någon av sina företrädare, förutom att han träffade Ulf Bengtsson i dörren på tåget till Örebro för en tid sedan.

– Han gratulerade mig väldigt kort och önskade mig lycka till. Man hinner inte prata så mycket när den ene går av och den andre går på tåget, säger han.

Med tanke på hur det gick för dina företrädare, varför vill du ha jobbet egentligen?

– Jag tror att jag med min bakgrund har möjligheter att bidra till en konstruktiv och bra utveckling här på Riksrevisionen.

Du kommer senast från posten som generaldirektör på SCB. Vad tar du med dig från den tiden in i ditt nya uppdrag?

– Att det är viktigt med ordning och reda på en myndighet. Vi hade en del bekymmer med kvaliteten i statistiken och fick ganska skarp kritik av Riksrevisionen i början på 2010 när jag var helt ny på SCB. Så jag har erfarenhet av att jobba med att säkerställa kvalitet. En viktig del i det är att det ska vara ordning i interna dokument och styrande rutiner. Det tror jag är en erfarenhet som jag kan ha nytta av här.

Där var du ensam generaldirektör. Nu är ni tre myndighetschefer?

– På SCB har jag haft en biträdande generaldirektör, men skillnaden är att det i slutänden ändå var jag som bestämde allting. Här får vi ha lite fler gemensamma diskussioner. Jag tror att det kommer att gå bra. Lagstiftningen medger ändå att vi har en betydande självständighet inom våra bestämda ansvarsområden.

Hade du hellre varit själv?

– Nu är det bestämt att det ska vara tre riksrevisorer och jag tycker att det finns en poäng med att ha två kolleger att diskutera och bolla tankar och idéer med. Det är ganska viktigt att man inte är helt ensam i sitt beslutsfattande.

Du är administrativt ansvarig riksrevisor. Betyder det att det egentligen är du som är chefen?

– Nej, det kan man inte tolka det som. Vi är tre riksrevisorer som är utsedda att leda den här myndigheten, men jag har det administrativa ansvaret. Jag köper möbler och block och sådant där, säger Stefan Lundgren.

De tre tidigare riksrevisorerna drog omedelbart i gång en omorganisation när de tillträdde 2015. Publikt har tidigare rapporterat om hur ett nytt arbetssätt, en ny organisation och nya chefer presenterades i en strid ström. Medarbetarna kände sig kritiserade och hela processen ledde till att fler än var tionde anställd slutade.

Hans-Gunnar Axberger, professor i konstitutionell rätt, som fick i uppdrag att utreda ledningens agerande, kom fram till att förändringsarbetet drivits för hårt och utan hänsyn till medarbetarna och den befintliga verksamheten. Något som i sin tur ledde till att förtroendet för myndigheten stukades och att flera anställda slutade.

Under intervjun återkommer Stefan Lundgren också flera gånger till att personalomsättningen på Riksrevisionen har varit hög det senaste året. Men han ser ingen anledning till att göra ännu en omorganisation, även om det kan bli aktuellt med vissa förändringar. I så fall handlar det i första hand om att skapa tydlighet genom att uppdatera »interna styrande dokument«, förklarar han.

– Helt enkelt en sådan process som man brukar ha på en myndighet när man genomför organisationsförändringar. Så att folk känner att de åtminstone har ett ord med i laget. Sedan kanske det ändå inte blir som de hade tänkt sig, men vi ska i alla fall inte hamna i ett läge där personalen känner sig överkörd, säger Stefan Lundgren.

Och hur ska du återupprätta allmänhetens förtroende för Riksrevisionen?

– Grunden för att återskapa det förtroendet är att vi har en bra fungerande verksamhet. Sedan ska vi också jobba ordentligt med att säkerställa att vi har en intern förvaltningskultur som är en förebild i statsförvaltningen. Så att vi alltid gör saker på rätt sätt här. Och det jobbet har vi redan satt i gång, säger han och återkommer till de »interna styrdokumenten«.

Efter ett kliv ut från mötesrummet och två steg rakt över korridoren står Stefan Lundgren i kontoret som tidigare var företrädaren Margareta Åbergs. Den korta sträckan illustrerar den stora skillnaden mellan hans nya och tidigare uppdrag. Riksrevisionen är en betydligt mindre myndighet än SCB.

– Man kanske till och med kan lära sig känna igen alla medarbetare med tiden, säger Stefan Lundgren.