Fråga gärna – men följ upp enkäten
Utan uppföljning är arbetsmiljöundersökningar bland anställda närmast värdelösa, säger experterna. Ändå lämnas resultaten ofta utan åtgärd. Men rätt hanterad kan enkäten bli nyckeln till ett bättre arbetsklimat.
Personalenkäterna på Råby ungdomshem var under flera år dyster läsning för ledning och anställda. Men de dåliga siffrorna luckrade upp låsta positioner och satte fart på kommunikationen. Nu är arbetsmiljön en stående punkt på schemat.
För några år sedan såg arbetssituationen mörk ut på Råby ungdomshem utanför Lund, en del av Statens institutionsstyrelse, SiS. Medarbetarna sågade ledningen i flera personalenkäter i rad, klagade på informationen, retade sig på neddragningarna och led av de vattentäta skotten mellan avdelningarna.
Men de usla resultaten 2004 och 2006 blev en väckarklocka. Sedan dess har mycket hänt, konstaterar Kenneth Schultz, nattassistent och arbetsplatsombud för ST.
–Det är en helt annan värld än då, tack vare medarbetarenkäterna. De har varit en viktig nyckel i arbetet med att förändra Råby. Förr medförde det faktiskt en risk att ha annan åsikt än ledningen.
Enkät visade på missnöjet
I början av 2000-talet blev Råbys fem avdelningar allt mer självständiga och specialiserade – isolerade, som många medarbetare upplevde det. Personalenkäten 2004 blev ett kvitto på djupa klyftor, missnöje och misstro, och dåvarande institutionschefen lämnade sin post.
Nästa enkät 2006 såg knappast bättre ut, tvärtom. Det mesta var rörigt på Råby. Den nya chefen Katarina Lindeberg hade redan efter ett halvår tvingats avisera uppsägningar till följd av besparingskrav. Med enkäten i bagaget åkte hela personalen på internat, och fick för första gången höra att andra avdelningar hade ungefär samma uppfattning om problembilden. Det resulterade i en konkret åtgärdsplan.
–Det var förlösande, minns behandlingsassistent Cecilia Hyberg, även hon arbetsplatsombud för ST. Framför allt har Katarina tagit det på allvar. Det är någon som väljer att arbeta med det.
Successiv sanering
Numera har personalen regelbundna arbetsplatsträffar, det finns en skyddskommitté och en fungerande samverkan. Protokoll från ledningsgruppen ligger på intranätet och skyddsronder har införts.
–Vi håller successivt på och sanerar den här institutionen, med ett strukturerat arbete i botten, säger Björn Lidberg, som ansvarar för Råbys skolverksamhet.
Arbetsplatsträffarna blir en övning i att våga säga sin mening. De modiga får agera förebild, säger Kenneth Schultz.
–Folk får enklare att hänga på nu när de ser att det går.
Mer demokratisk ledning
Den nya ledningen vågar också prova andra sätt att utöva kontroll. Tidigare var Råby hierarkiskt och toppstyrt. Katarina Lindeberg är ett barn av en annan och mer demokratisk tid, enligt kollegerna. Så är hon också en extern rekrytering från kommunens socialförvaltning – ett viktigt trendbrott.
–Det var hälsosamt, konstaterar Thomas Jernberg, arbetsinstruktör på avdelningen för sluten ungdomsvård.
Nedskärningarna har paradoxalt nog också bidragit till ett bättre klimat, trots oron och oredan. Personalomsättning och knappa resurser har lett till ökat utbyte över avdelningsgränserna. Dessutom har ledningen vågat möta personalens frågor, säger Thomas Jernberg.
–Det är oerhört viktigt att man står rakryggad och förklarar.
Men många utmaningar kvarstår. På akutavdelningen Onsjögården fungerar fortfarande inte arbetsplatsträffarna som det är tänkt, berättar biträdande föreståndare Daniela Stävensjö. Träffarna äger rum en gång i halvåret, och personalen vet knappt vad de ska göra med den förbestämda mall som finns. Ett 20-tal tjänster av knappt 100 har försvunnit från Råby sedan i fjol. En öppenavdelning är borta, en ny och resurskrävande avdelning öppnas under hösten. Kenneth Schultz tror på ett något bättre resultat i nästa års medarbetarenkät, men knappast på någon revolution.
–Vi är i sluttampen av en oerhörd organisationsförändring, instämmer Björn Lidberg, och det kommer att visa sig i den nya enkäten. Det är en process att ändra en institution, det gör man inte på en natt.
Institutionschef Katarina Lindeberg var medveten om vad hon tog sig an när hon kom till Råby i maj 2005. Neddragningarna var inte mycket att göra åt, men däremot ville hon göra en seriös uppföljning av personalenkäten för att få en uppfattning om de mest akuta åtgärdsbehoven. Trots turbulens har den prioriteringen ändå gett resultat, tycker hon.
–Jag är stolt över och imponerad av personalen – att man under så kraftig förändring under två års tid ändå banat väg för ett nytt sätt att arbeta med arbetsmiljö på Råby, och även ha dialog under tuffa tider. Vi tycker inte alltid likadant. Men jag tycker att det har varit ett stort ansvarstagande. En trötthet på hur det har varit.
Vågade klaga på männen
Hon blev glad över att en kvinnlig anställd på en arbetsplatsträff nyligen vågade klaga på det dåliga stöd hon tyckte sig ha fått från sina manliga kolleger på avdelningen.
–För mig blir det en signal om att vi har en arbetsplats där vi faktiskt har så högt i tak att man tar upp sådana saker i arbetsgruppen.
Inte heller Katarina Lindeberg förväntar sig några glädjesiffror i nästa års personalenkät. Men hon hoppas kunna stämma av om man har kommit längre, eller om man har tappat någon prioritering. Redan nu säger hon att delaktigheten kommer att behöva förbättras ytterligare.
–Där är vi långt ifrån i mål. Människor har haft svårt att lita på att det är på riktigt. Men min bedömning är att majoriteten av personalen kan se positiva förändringar. Det är en stor organisation med många anställda, och två år är en kort tid ur det perspektivet. Många av de här målen måste fortleva länge framöver.
SiS personalenkäter utformas och bearbetas av myndighetens centrala skyddskommitté i samarbete med SCB. Inflytandet har varit »föredömligt«, tycker Jimmy Haller, huvudskyddsombud. Resultaten för hela myndigheten sammanställs och följs upp på nationell nivå. Däremot är det upp till varje institutionschef att ta tag i de egna resultaten och se till att de åtgärdas.
–Men det finns ingen kontroll av att cheferna verkligen gör det, säger Jimmy Haller. Många institutioner sköter detta utmärkt. Tyvärr finns det arbetsplatser i landet som drivs år efter år med samma negativa svar på sina medarbetarfrågor, utan att det blir någon förändring. Det är en allvarlig brist från myndighetens sida.
