Före detta kritiker blir själv justitieombudsman
Juristen Hans-Gunnar Axberger har kallat Justitieombudsmannen »en lagens lättviktare – som silar mygg och sväljer kameler«. I mitten av februari tillträder han som justitieombudsman.
Hans-Gunnar Axberger står åtminstone delvis fast vid den kraftfulla sågning av JO-ämbetet som han levererade i en artikel i tidskriften Moderna tider 1995. Men kritiken gällde JOs agerande då, inte hur det är nu, understryker han. Framför allt var han upprörd över att JO inte ställde myndigheterna till ansvar i det mycket uppmärksammade ärendet om en pojkes död. Pojken, Daniel Sigström, var tvångsomhändertagen, avskuren från kontakt med sin mor och placerad i ett tvivelaktigt
fosterhem när han dog i ett epilepsianfall.
–Jag var starkt engagerad i fallet. Jag tyckte att man borde ha försökt gå längre och inte varit så formalistisk i sin syn på de olika myndigheternas agerande. Det är en sak om en myndighet gör fel, men det är extra allvarligt om det får så grava konsekvenser som det fick i det här fallet.
Han tyckte också att JO var på väg åt fel håll, mot (ett)? juridiskt policyskapande snarare än granskning av enskilda fall.
–Min uppfattning är att JO ska ägna sig åt enskilda ärenden och tydliggöra ansvar. Mer breda undersökningar finns det andra som gör.
Juridiken har blivit viktigare
–Jag var också skeptisk till samförståndskulturen, och såg en risk att man håller varandra om ryggen. Men juridiken har fått en större betydelse och har börjat hävda ett större oberoende. Förre chefs-JO Claes Eklundh gjorde saker som var påtagligt obekväma.
Som Justitieombudsman är man oberoende av myndighetsvärlden och har en mer självständig ställning än regeringens ombudsman Justitiekanslern, framhåller han.
Att även en Justitiekansler kan var obekväm har dock nuvarande JK Göran Lambertz visat prov på. Han samarbetade med Hans-Gunnar Axberger i en undersökning av rättsfall där dömda personer frikänts efter att ha beviljats resning. Rapporten påvisade omfattande brister i rättssäkerheten, men väckte också starka motreaktioner inom rättsväsendet.
–Jag har diskuterat rapporten i väldigt många sammanhang och intresset har varit stort. Vi har fått mycket kritik, men ingen misstro vad jag har kunnat se. Det arbete vi utförde är ett exempel på sådant man kan göra även på JO – att utan sidoblickar försöka utvärdera vad myndigheterna gjort. I vissa fall gällde det livstidsdomar som man kunde ifrågasätta! Någon måste ta hand om det.
Flera av de resningsärenden de undersökte hade kommit till stånd efter journalisters granskningar, påpekar Hans-Gunnar Axberger.
Undersökte Palmeutredningen
–Ibland sägs det att det är viktigare att ha en bra journalist än en bra advokat. Men det får inte vara så att människors öde avgörs mer eller mindre slumpmässigt på det sättet. Rättsväsendet måste ha redskap, och det är positivt att riksåklagaren bildat en särskild enhet för resningsärenden.
Hans-Gunnar Axberger satt tidigare med i Palmekommissionen, som undersökte brottsutredningen om mordet på Olof Palme. Även i det sammanhanget upplevde han ett motstånd från personer vars insatser skulle utvärderas.
–Det fanns många missförhållanden i mordutredningen, men det satt långt inne att erkänna behovet av att vända på alla stenar. Jag upplevde också att många inom myndighetsvärlden tyckte att det vi gjorde var onödigt, eftersom »man inte ska ifrågasätta att alla gjort sitt bästa«.
En invändning som framfördes var att utredningen skulle skapa misstro mot myndigheterna.
–Men granskning skapar inte misstro. Granskning behövs för att behålla förtroendet.