Du märks om du bryter mot normen
Man kanske inte alltid är medveten om vilka klädnormer som råder på en arbetsplats. Men när en utomstående kommer in och bryter mot dem märks det, säger forskaren Marie Nordberg.
Vi skapar och återskapar ständigt vår identitet med kläder och utseende. Det är en central utgångspunkt för de forskare som intresserar sig för området. Som forskningsfält är det relativt nytt, men har etablerats bland annat på universiteten i Karlstad, Göteborg och Stockholm.
En av Göteborgsforskarna är Maria Tullberg, som granskat maktens män på bolagsstämmor.
– De har ju faktiskt uniform, konstaterar hon. Skillnaderna är minimala, man måste komma ganska nära för att se olikheter i slipsar etcetera. Uniformen talar om vilka som är med i gruppen och signalerar makt, maskulinitet och stabilitet. Samtidigt är den begränsande – du talar i uniformens namn.
Hon har testat uniformstesen genom att gåin i finare herrbutiker och fråga efter kläder till en manlig vd inför en bolagsstämma.
– De tar alltid fram en mörkgrå, enkelknäppt kostym.
Kombinationen kostym, slätrakad haka och kortklippt frisyr används av män i höga positioner, men också av exempelvis försäljare. De attributen kopplas samman med förtroende, auktoritet och oföränderlighet, anser Marie Nordberg på Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet.
Hon har läst stilguider och herrmagasin och intervjuat män om deras stiluppfattning. Böcker och tidningar på temat har blivit populära, vilket kan ha ett samband med dagens osäkra anställningar.
– Det blir viktigt att känna av hur man ska vara klädd. Man ska gå in som en i gänget, men inte konkurrera med personer i högre positioner.
Högre krav på kvinnors utseende
Kvinnorna, då? Arbetslivet ställer i allmänhet högre krav på kvinnor än på män när det gäller utseende, enligt en undersökning av Henrietta Huzell vid Karlstads universitet.
– Till att börja med påstår arbetsgivare att de bara kräver att man ska vara proper, hel och ren. Men när man skrapar på ytan säger de att »man kan inte vara
Till det kommer särskilda krav på kvinnor.
– Kvinnor får inte vara för utmanande, uppknäppta eller ha för kort kjol. Samtidigt får man inte vara för tråkig. Sådana aspekter finns inte för män.
För kvinnor i ledande ställning gäller att de måste förhålla sig till den manliga norm som oftast råder på toppen. De kan anpassa sig så långt som möjligt till den manliga kostymen och frisyren eller välja att markera sin kvinnlighet. Maria Tullberg har tittat närmare.
– Svenska kvinnor i börsbolag antar oftast den manliga formen med kavaj och blus, eller möjligen en liten elegant t-shirt. Men många utländska kvinnor rekryteras till styrelserna, och de har mer feminint kodade kläder, större smycken, mer färg och mer frisyr.
SEBs vd Annika Falkengren avviker ibland från den svenska normen, noterar Maria Tullberg. När hon gjorde avbön i teve för sin lönehöjning hade hon en rosa blus med puffärm, »otroligt flicksöt«.
– Och på hemsidan har hon en kofta. Hon är medveten, men fortfarande väldigt udda.
Ledigare klädsel i offentlig sektor
Kanske blir hon mindre udda när kvinnor på allvar tar plats i näringslivet. I den offentliga sektorn, där 40 procent av cheferna är kvinnor, är klädstilen betydligt ledigare för både kvinnor och män, enligt Maria Tullberg.
– Variationen är mycket större. Män kan ha kavaj och byxor, polotröja eller mönstrad skjorta. Slips är inte självklart. Kvinnor kan ha klänning och kofta eller något annat stickat. På bolagsstämmor ser man aldrig kofta eller klänning i styrelsen eller ledningsgruppen.
Postens uniformer gav status åt de anställda
Att vara brevbärare var ett hårt jobb med låg lön, men en trygg anställning i Postverket gav status och man fick vara finklädd i arbetet.
Brevbärarna har mestadels gillat sin uniform, tror Marianne Larsson. Uniformen har gett status, förtroende, ansvar och därmed manlighet.
– Man kanske inte hade så fina gångkläder privat, men i jobbet fick man en snygg uniform i bra kvalitet. Uniformen visade dessutom att man var kronans tjänare, och det låg status även i det.
Samtidigt innebär uniformen att brevbäraren utsätts för både Postens och samhällets övervakande blickar. Under 60- och 70-talens radikala period var det vanligt att brevbärare vägrade att bära den och i stället gick i jeans.
