»Det är fräscht, fint och flexibelt«
Skatteverket har valt öppet kontor med fasta arbetsplatser i de nya lokalerna i Solna. »Jag tycker att det är klockrent«, säger borgenärshandläggaren Adrian Ruz Capelli. Andra känner sig störda av stoj och telefonsamtal, och huvudskyddsombudet varnar för att verksamheten kan bli mindre effektiv.
– Det känns som om vi är en modernare myndighet nu. Det är fräscht, fint och flexibelt, man kan ta med sig jobbet till lunchbordet om man vill.
Elin Sandström på borgenärssektionen har mest lovord för sin nya arbetsplats vid Ulvsundasjöns strand i Vreten i Solna. Runt 1 500 skattehandläggare flyttade hit i omgångar i höstas från Södermalm i Stockholm. Det Elin Sandström uppskattar mest är att kontakten med arbetskamraterna blivit bättre.
– När jag kom som nyanställd till Södermalm satt folk på sina rum med dörrarna stängda. Nu är det lättare att fråga och prata. Det blir mer effektivt när man snabbt kan få ett svar.
Hennes kollega Adrian Ruz Capelli tycker också att gemenskapen har blivit bättre och att man lärt känna varandra mer. Inte bara inom sektionen.
– Jag har börjat äta lunch med nya människor, säger han.
Diskussionen inför flytten handlade mycket om lokaliseringen utanför innerstan, som innebär längre resväg för många. Det gör det även för Adrian Ruz Capelli.
– Det tar två timmar och tjugo minuter fram och tillbaka, mot en timme förut. Men jag föredrar ändå detta.
I deras arbetsgrupp är det accepterat att prata, och man kan ha radion på lågt om man vill. Det tycker Adrian Ruz Capelli är bra. På vissa andra håll i huset ger ljudabsorbenterna och handläggarnas tystnad intrycket av »begravningsbyrå«, säger han. Det är knäpptyst.
Ändå säger både han och Elin Sandström att de känner av när det är många som passerar rummet.
– Det gäller att kunna skärma av, säger Elin Sandström.
Inne på sektionen för taxering har upptrappningen inför deklarationstiden börjat. Det innebär att allt fler handläggare får gå in i deklarationsjouren och svara i telefon på allmänhetens frågor.
– Det är ett väldigt surr, säger handläggaren Ann Öberg. Det är inte lätt om jag sitter och överväger något eller ska skriva. Flera kolleger säger att de är mycket tröttare nu, och jag upplever själv att jag är tröttare.
Ann Öberg sitter som alla andra i en rad som i en buss, i ett rum med omkring 20 personer. Varje arbetsplats är 4 till 5 kvadratmeter, och låga bokhyllor avskärmar mellan raderna.
På andra sidan mittgången har Mikael Branting sitt arbetsbord. Han har titeln särskilt kvalificerad beslutsfattare, SKB. Det innebär att han bistår andra handläggare med svårare ärenden. Han är också handledare och arbetar med IT-stöd och handläggningsstöd. Arbetsuppgifterna medför att han får många besök av kolleger som behöver prata med honom.
– Oftast börjar vi vid mitt arbetsbord, så vi börjar med att störa lite. Sedan kanske man drar sig in i ett litet rum.
När de nya lokalernaplanerades var målet både ekonomiska besparingar och att handläggarna skulle bli effektivare tack vare »positiv överhörning« – var och en skulle få veta mer om vad de andra gjorde. Men både Mikael Branting och Ann Öberg skulle ha föredragit egna arbetsrum, för att få lättare att koncentrera sig.
Även huvudskyddsombudet Sven Måhlén hör till dem som ifrågasätter rationaliteten med de nya lokalerna.
– Enskilda projektgrupper kanske kan bli mer effektiva, men i övrigt är det tveksamt om man gör en vinst. Man kan bli så pass störd att man blir mindre effektiv.
