De vill liknas vid revisorer
– Företagshälsovården måste få större integritet och auktoritet. Vi bör ha en roll jämförbar med revisorer eller advokater, säger Lars Bohlin, VD för Föreningen Svensk företagshälsovård.
Företagshälsovården vädrar morgonluft efter ett årtionde av ekonomisk kräftgång.
När statsbidragen till verksamheten slopades 1993 nära nog halverades branschen. Men i takt med den dramatiska ökningen av belastningsskador, stressjukdomar och andra psykosociala besvär har arbetsgivare och politiker börjat se sig om efter hjälp.
Och blickarna har i hög grad riktats mot just företagshälsovården. Här hoppas man hitta den mångfacetterade specialistresurs som kan samarbeta direkt med arbetsplatserna.
Den svenska företagshälsovården byggdes upp efter modell från bruksläkarna och storindustrin. Efter en topp på 80-talet med 10 000 anställda kom kraschen 1993, då statsbidragen på en miljard kronor drogs in och arbetsgivarföreningen SAF sa upp det centrala arbetsmiljöavtalet.
Med en tredjedel av intäkterna förlorade fick branschen snäva in marginalerna. I dag har man cirka 6 000 personer sysselsatta, och kunderna har blivit färre.
Enligt Lars Bohlin på Föreningen Svensk företagshälsovård har andelen arbetsplatser med företagshälsovård minskat från 83 till 72 procent. Men det är inte det stora problemet, tycker han.
– Variationen i kvalitet har ökat. En del arbetsgivare frågar sig hur lite de måste köpa för att inte bryta mot lagen, andra anlitar företagshälsovården på ett mycket medvetet sätt.
De svåra åren har också lett till att branschen förlorat i auktoritet och integritet, menar han.
– Ibland går det så långt att man tafsar på sin yrkesetik. Ta till exempel alla omotiverade allmänna hälsoundersökningar. De är lätta att sälja, men ger inte så mycket. Man borde hellre titta på sådant som arbetsorganisationen och göra insatser när människor känner otrygghet och inte är delaktiga i arbetets utformning.
Företagshälsovården ska inte vara en ”snuvmottagning”, utan i huvudsak ägna sig åt förebyggande arbete och rehabilitering, anser han. Men en viss andel sjukvård behövs, bland annat för att upptäcka nya åkommor som har samband med arbetslivet.
– Efter 1993 valde en del enheter att arbeta mer sjukvårdsinriktat, en del så mycket att man kan ifrågasätta om det de sysslar med verkligen är företagshälsovård.
Andra renodlade åt andra hållet, och även det kan ifrågasättas.
En tredje trend är friskvård med exempelvis motion och massage. Och massage är nog bra, tycker Lars Bohlin, men det räcker inte. Man måste också undersöka om det finns faktorer på arbetsplatsen som gör att människor blir sjuka.
– Annars blir det lite cyniskt.
Men att trampa in på områden som arbetsorganisation och ledningsfrågor kan vara känsligt. Därför behöver företagshälsovården en större integritet och auktoritet, understryker han.
– Det går inte att sälja företagshälsovård genom att säga till företagsledningen att det är processer i organisationen som skapar ohälsa. Det är min erfarenhet efter 20 år i branschen. Den fria marknaden behöver regleras.
Den reglering Lars Bohlin har i åtanke är auktorisering och kvalitetssäkring av företagen i branschen. Och det är precis vad regeringens utredare Jan Rydh har föreslagit.
– Företagshälsovården ska ha lite av revisorns roll, tycker Lars Bohlin. Den ska kunna ge intyg på att företaget har koll på arbetsmiljön och arbetar förebyggande.
Han efterlyser också en närmare samverkan med den allmänna sjukvården och försäkringskassan. Den ideala situationen vore att företagshälsovården fortfarande har kontakt med en patient som slussats vidare. I USA finns en förebild i systemet med så kallad case manager, en person som kan hjälpa till åt olika håll och se till att ett ärende förs framåt.
– Ofta är man sjukskriven i väntan på något, undersökning, behandling eller rehabiliteringsplan. Det är stora risker i det. Efter ett halvt års sjukskrivning har man 20 procents chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden, och efter ett år är chansen bara tre procent. Det gäller att fånga upp dem som riskerar att bli långtidssjukskrivna.
Ofta tonar de medicinska problemen bort rätt snabbt, påpekar han. I stället blir arbetet och arbetsmarknaden det största hindret. Ibland kan det bästa vara att byta jobb, och det skulle behövas system för att underlätta det.
Sedan ett år har företagshälsovården sett en kraftigt stigande efterfrågan.
– Men det är de redan duktiga företagen som köper mer. Hälsosegregeringen ökar – kvinnor inom skola, vård och omsorg kommer inte i åtnjutande av satsningarna.
Statliga arbetsplatser ligger hyggligt till, anser han, här finns en tradition att diskutera hälsofrågor Men de som kommit längst är stora industriföretag.
– I näringslivet har man krasst insett att människor också är stora investeringar. Tidigare hade man 10 procents överanställningar, eftersom frånvaron var hög. Med dagens slimmade organisationer måste människor vara friska så att de kan gå till jobbet.
