De får betalt för att inte arbeta

Det blev dyrt: 22 månadslöner har ST-medlemmen Elisabet Alm lyft utan att Migrationsverket fått någon arbetsinsats tillbaka. Men hon känner sig ändå inte som någon vinnare.

– Jag hade helst arbetat kvar. Jag har så många idéer som jag tror på och kunde mycket väl tänkt mig att jobba till 67, säger hon.

Elisabet Alm fick lämna ifrån sig låskortet och gå hem i januari 2013. Hon fortsatte att formellt vara anställd, men var arbetsbefriad.

De sista åren på den myndighet som hon vigt sitt arbetsliv åt blev en kränkande upplevelse. Två år efter utköpet tänker hon fortfarande mycket på varför hennes långa och framgångsrika karriär på Migrationsverket slutade som den gjorde.

– Det har blivit många sömnlösa nätter. Jag är ju inte perfekt och har säkert gjort en del mindre bra saker.

Trots all tankemöda har Elisabet Alm inte kommit fram till något svar. Hennes projekt fick goda omdömen.

– Och jag har varit en otroligt lojal medarbetare.

Sanna Norblad, STs ordförande på Migrationsverket, säger att Elisabet Alm blev utfryst från myndigheten och till slut försattes i en position där ett utköp var den enda kvarvarande utvägen.

– Men jag vill av princip inte prata om enskilda medlemsärenden. Jag har dock upplevelsen att utköpen blir fler och det oroar mig.

Förr var det endast chefer som köptes ut, enligt Sanna Norblad.

– Men nu förekommer utköp även på handläggarnivå, säger hon.

Elisabet Alm jobbade på Migrationsverket i 34 år, bland annat som chef för grupper med allt från fem till hundra personer. Hon är tingsmeriterad jurist och har arbetat inom nästan alla myndighetens verksamhetsgrenar.

– Ofta har man skickat mig utomlands för att bedöma läget i svåra politiska situationer. Jag har under perioder haft direkt tillgång till generaldirektören som lojal och betrodd medarbetare.

Men 2009 var det som om någon drog ned en rullgardin, berättar hon.

– När jag kom tillbaka från ett EU-projekt på Balkan var organisationen omgjord. Jag blev placerad som expert på arbetsuppgifter på en detaljnivå som jag inte var van vid längre. Jag hade ju blivit generalist.

Hon påpekade det för högsta ledningen, säger hon, men utan att få svar. Elisabet Alm sökte flera jobb internt som hon inte fick. Sedan omplacerades hon ännu en gång, nu på egen begäran.

– Jag skulle arbeta under en person som just hade börjat som chef och som saknade ledaregenskaper. Det gick inte bra och då fick jag för lite att göra.

Det sista året fyllde Elisabet Alm som mest 30 till 40 procent av arbetstiden.

– Det kunde gå tre veckor utan att jag hade ett samtal eller möte. Helt plötsligt kunde jag få något litet uppdrag som jag snabbt gjorde klart. Sedan fick jag fördriva tiden med att plugga franska, lyssna på radio och titta ut genom fönstret.

Elisabet Alm beskriver hur konflikten med chefen kulminerade när hon blev utskälld på ett möte inför alla kollegerna.

– Så får man bara inte göra och jag fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Det var väldigt pinsamt.

Elisabet Alm anmälde chefen för kränkande särbehandling. Företagshälsovården kopplades in, men fann att det rörde sig om en konflikt »mellan två jämbördiga parter«.

Vad som hände därefter vet bara Migrationsverkets ledning. Elisabet Alm fick beskedet att samtliga verksamhetsområdeschefer hade fått frågan om de hade några arbetsuppgifter åt henne.

– Det hade de inte, hävdades det, vilket jag aldrig trodde på, säger Elisabet Alm.

Därmed fick hon ett erbjudande om att köpas ut. Med hjälp av ST lyckades Elisabet Alm förhandla till sig

22 månadslöner under arbetsbefrielse.

– Man ska inte förhandla för sig själv. Man kan inte tänka klart och hålla sig neutral. Jag hade ett kanonstöd av ST. Själv hade jag absolut inte nått en uppgörelse av den här digniteten.

Slutbudet var ekonomiskt fördelaktigt för Elisabet Alm, men hon mådde jättedåligt.

– Jag kände mig helt värdelös. Hur kunde jag vara kompetent ena dagen och plötsligt inte vatten värd andra?

Chefen som hade ansvar för utköpet av Elisabet Alm vill inte prata om enskilda anställda, låter han hälsa genom presstjänsten.

Publikt har talat med flera personer som blivit utköpta från sin anställning vid Migrationsverket. En av dem är ST-medlemmen Åke Jansson i Hallsberg. Han berättar att han länge var kritisk mot kvaliteten på de boenden som asylsökande hänvisades till.

– Jag hamnade på kant med två chefer och blev utfryst.

I juni 2013 vände sig Åke Jansson till Nerikes Allehanda. Han hjälpte en reporter och fotograf att göra ett reportage från en sliten och smutsig lägenhet.

– Men en chef efterforskade, i strid med grundlagen, vem som hade tipsat journalisterna, säger Åke Jansson.

Han kände sig alltmer ovälkommen. Chefen gav honom arbetsuppgifter som kändes märkliga och som krockade med hans ideologiska övertygelse. Till slut orkade han inte mer och blev sjukskriven. Han hade tur och hittade ett annat jobb och kunde därför acceptera Migrationsverkets erbjudande om utköp.

Justitiekanslern inledde en förundersökning mot Migrationsverket för brott mot efterforsknings- och repressalieförbuden. Åke Jansson, hans chefer och flera kolleger förhördes.

– Men mina kolleger blev rädda och vågade inte säga någonting.

I brist på bevis lade Justitiekanslern ned förundersökningen.

Åke Janssons enhetschef Ewa Johansson i Örebro säger att kritik eller att någon gick till media inte har med saken att göra.

– Det stämmer inte över huvud taget. Det får stå för honom. Vi vet inte vem som vände sig till media och oavsett vem det var är det något man har rätt att göra.

Ewa Johansson säger att hon, Åke Jansson och ST träffade en överenskommelse eftersom Åke Jansson inte trivdes på jobbet. Han sade upp sig mot att han fick sex månadslöner med arbetsbefrielse.

På Migrationsverket är det förhandlingschefen Fernando Alvarez på personalavdelningen som förhandlar när anställda köps ut. Enligt honom är utköp väldigt ovanliga med tanke på att myndigheten har 5 200 anställda.

– Det har varit uppemot åtta fall under två till tre år.

Fernando Alvarez har inte bilden att utköpen blir vanligare.

– Nej, jag tycker att vi är väldigt försiktiga med den här typen av insats. Vi använder den bara när vi inte hittar någon annan lösning. Man måste uttömma alla andra möjligheter, det är vår skyldighet. Men ibland behöver vi hitta en särskild lösning som passar båda parter.

Det är komplicerade fall med många gråzoner, resonerar Fernando Alvarez. Att säga upp någon på grund av arbetsbrist eller personliga skäl kanske skulle kosta myndigheten lika mycket och vara mer smärtsamt för den enskilde.

Fernando Alvarez konstaterar att myndighetsanslaget inte är tänkt att användas till utköp av personal. Ändå går det att försvara metoden i ett fåtal fall, menar han.

– Ibland hamnar man i det läget att man bedömer att kostnaderna blir mycket högre för myndigheten om man har kvar en person som inte fungerar fullt ut.

Men kostnaderna är inte det största problemet med utköpen, anser Sanna Norblad. Det är att de påverkar arbetsmiljön.

– Utköpen skapar en väldig otrygghet. Folk frågar sig vem som står på tur härnäst.

Åke Jansson tror att utköpet av honom har sänkt taket på Migrationsverket i Örebro.

– Jag har hört ryktena om min sorti. Lokalt sände den tveklöst signaler om vad som händer om man inte faller in i ledet. Det är ingen som kommer att opponera sig, säger han.

Elisabet Alm gör samma reflektion.

– Jag tror utköpen påverkar jättemycket. De skapar oro och lägger locket på den öppna dialogen.

Trots att hon har ett bra liv och inte saknar sysselsättning, säger Elisabet Alm att hon helst skulle ha arbetat kvar.

– Två gånger har jag varit med om de här höga inflödena av flyktingar. Jag har mycket idéer. Det är synd att jag inte får chansen att bidra med min kunskap.