Maylén Karelius är tillbaka i arbetet på Skatteverket på heltid. Trivs bra, men är inte återställd.
Bild: Patrik Lundin
Maylén Karelius är tillbaka i arbetet på Skatteverket på heltid. Trivs bra, men är inte återställd.

Åttatimmarsdagen blev tiotimmarsdag

FÖRDJUPNING: OHÄLSA2015-05-27

En morgon när hon vaknade kom inte Maylén Karelius ur sängen. Hon hade drabbats av yrsel, arbetsstressen hade tagit över hela hennes tillvaro.

Maylén Karelius tar emot en trappa upp i Skatteverkets lokaler i Uppsala där hon arbetat i 39 år. Det är deklarationstider och människor trängs i entrén. Hon vinkar glatt och energiskt in oss i ett mötesrum. För bara fyra år sedan hade hon inte alls någon sådan ork. Det var då stressjukan kom. En morgon tog hon sig inte ur sängen.

– Jag vaknade och var fullständigt utmattad och yr i huvudet. Jag tänkte att jag är väl sjuk och stannade hemma, säger Maylén Karelius.

Men efter en vecka av sjukskrivning höll yrseln fortfarande i sig. På vårdcentralen hittade de inget fel. Maylén Karelius utreddes för både Ménières sjukdom, borrelia och en mängd andra diagnoser, utan resultat.

Företagshälsovården började så småningom nysta i kopplingen till jobbet.

– Det hade varit stressigt i säkert ett par år på enheten för föreningar och stiftelser, där jag jobbade då. Hela tiden försökte jag jobba i fatt, i fatt, i fatt.

Stressen smög sig på och blev en naturlig del av vardagen.

– Det kändes inte konstigt i början för vi har alltid haft mycket att göra på Skatteverket. Jag minns att jag åkte in på lördagarna för att jobba bort ärenden. Då kändes i alla fall söndagen ledig.

Utan att märka det kom Maylén Karelius alltmer sällan hem före sju på kvällarna. Det har hennes döttrar berättat senare. Sambon skötte det vardagliga.

På jobbet var det inga chefer som ingrep.

– Vi var självgående. Jag tog på mig mycket ansvar för att det skulle fungera. Vi hade ingen riktig prioriteringsordning, allting var lika prioriterat.

Sakta men säkert blev åttatimmarsdagen en tiotimmarsdag, femdagarsveckan en sexdagarsvecka.

– Jag fick ingen vila, ingen återhämtning. När jag var hemma tänkte jag på jobbet. Jag visste ju vad som väntade på skrivbordet. Inte ens när jag sov varvade jag ner. Till slut sade hjärnan stopp. Den stängde av.

Trots att hon vilade sig hemma gick yrseln inte över.

– Jag kunde inte ställa mig upp. Jag blev livrädd, jag tänkte att jag skulle dö, så var det.

Känslorna manade fram ångestattacker. De kom på nätterna.

– De är svåra att beskriva, men det går liksom runt i kroppen och det känns som den ska sprängas inifrån.

Yrseln fortsatte.

– Det kändes ostadigt och gungade, som om man går på moln ungefär. Jag var så ledsen, jag grät, jag drog täcket över huvudet och orkade inte lyssna på någon. Jag orkade inte med min familj.

När hon ser tillbaka på tiden innan sjukdomen blev uppenbar, kommer skuldkänslorna.

– En av döttrarna gick på gymnasiet och hade behövt mitt stöd.

Maylén Karelius mamma gick bort.

– Och det lustiga var att jag aldrig tog mig tiden att besöka henne på sjukhuset för att jag var tvungen att jobba. Det ger mig så dåligt samvete, för nu är hon ju borta.

Hos sjukgymnasten fick hon öva upp balansen igen. Med hjälp av en psykoterapeut lärde hon sig att styra bort tankar om arbetsbördan.

– När jag är ledig tänker jag »det får jag göra i morgon«.

Maylén Karelius har återgått i arbete på heltid igen och trivs bra. Hon känner sig bättre, men inte återställd.

– Jag blir nog aldrig frisk. Men jag kan leva med det, för jag har ändrat sättet att vara och prioriterar fritiden mera, säger hon.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA