Vi blev hotade, utskällda, förnedrade och utfrågade
Svar på ledarsidans fråga i nummer 2/2007: »Har du manats till tystnad på jobbet?
Jag och övriga medarbetare på en statlig myndighet blev inte bara manade till tystnad mot pressen utan även hotade, upptryckta mot väggen och kollektivt utskällda, förnedrade och utfrågade om VEM av oss som bjudit in pressen.
Arbetsmiljön var så sjuk och alla så hjärntvättade att ingen vågade säga ett ord efter att ha utsatts för denna totala kränkning.
Efterforskandet skedde vid flera olika tillfällen då pressen skrev om de problem som rådde på enheten och de var väl kända av myndighetens ledning. Ingen vågade göra något, varken de eller facket. Inte ens när chefen rökte kopiöst på sitt tjänsterum trots att det rådde rökförbud i hela huset. Ingen respekt eller empati för någon!
Vi blev också upplysta om att han inte tänkte hålla i några jävla utvecklingssamtal eftersom vi var idioter allihopa. Jag och några andra kollapsade totalt senare och kommer kanske aldrig tillbaka till arbetslivet igen. Vad har detta kostat samhället?
Jag har jobbat med diverse i snart 40 år, varit längst ner på golvet men också läst och utbildat mig inom flera yrken. Jag har varit statsanställd sen 1980 men aldrig upplevt en sådan sjuk arbetsmiljö som rådde på denna enhet, som värst mellan 1997 och 2000.
Statens kaka är liten men trygg, heter ett talesätt. Men i en trygg miljö blir man inte sjuk.
Statens brist på agerande har kostat mig och min familj mycket lidande, och jag är tyvärr inte ensam om att ha drabbats.
Önskade att alla vi som drabbats vågade visa mer civilkurage. Men det är inte lätt att stå rak i motvinden när ryggraden är knäckt och kollegorna tittar bort för inte själva hamna i onåd.
Kvinna med sjukersättning och godkänd arbetsskada
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.