Godtycke och fjäsk styr
Har efter årets avslutade löneförhandlingar åter fått se hur långt ST-förhandlarna är från de medarbetare de förutsätts förhandla för. Förhandlare, som är främlingar för de personer de ska representera, lovordar medlemmar i ”eftersatta” grupper. Ofta har det centralt bestämts vilka grupper som ska prioriteras inom kåren. I dessa grupper av ”eftersatta” finns naturligtvis oftast de fackliga förhandlarna själva (slumpen?). Bör inte de fackliga förhandlarna åtminstone veta vem de förhandlar för, vem denne är och helst också veta hur tjänstemannen är i sitt arbete och i umgänget med arbetskamraterna? Ett märkligt fjäskande, lismande, intrigerande, skvallrande och baktalande där enskilda försöker skaffa sig fördelar föregår alltid löneförhandlingarna.
Jag har flera mycket kompetenta nära kollegor, som fått förnedrande och orättvisande omdömen byggda på skvaller och avundsjuka. Lönepåslagen har hos dessa legat på en försumbar nivå, medan tjänstemän som knappt synts till på arbetsplatsen under arbetsåret, fått lönelyft som är 4 till 5 gånger högre än omgivningens. Det är med förvåning man får se hur godtyckligt förhandlingsresultatet är – år efter år. Jag har lönestatistik från min omgivning från 1997 och framåt (cirka 200 tjänstemän) så jag vet! Enligt ST-direktiv förhandlas utifrån ett perspektiv med generella påslag för stora ”eftersatta” grupper. Vart tog den individuella lönesättningen vägen?
Man talar i sammanhanget om kompensation för ”osaklig” löneskillnad – innebär detta att en tjänsteman som utmärkt sig genom att ”underprestera” i tio år med automatik ska kompenseras för eftersläpningen senare i livet? Ett sådant resonemang tror jag inte har medlemmarnas stöd – tänk om!
Personligen gör jag mig inte längre några illusioner. Har efter senaste årens löneförhandlingar på omvägar fått höra att STs förhandlare velat sänka det bud som arbetsgivaren föreslagit för min räkning. Det märkliga är att den fackliga förhandlaren knappt vet vem jag är och än mindre vet vad jag har presterat. Har under hela min ”karriär” alltid fått mycket goda vitsord av arbetsgivare och arbetskamrater och har nog ansetts både som engagerad, initiativrik, skicklig och social. Har dessutom varit begåvad med en god hälsa, vilket gjort att jag knappt haft någon sjukfrånvaro. Dessa omständigheter har sammantaget gjort att jag tidigare haft relativt god löneutveckling. Denna löneutveckling ligger mig nu i fatet.
Min ålder (55+) och min relativt höga lön gör att jag aldrig mer kan förväntas tillhöra en grupp som ST prioriterar – nu ska ”alla” ikapp. Avtalet om individuell lönesättning har facket glömt – nu ska påslagen fördelas så att löneskillnaderna jämnas ut – oavsett insats och kompetens ska alla tjäna lika. Har varit medlem i ST eller motsvarande i trettio år men inser att jag inte längre sympatiserar med fackets tänkande. Vidare känns det inte som att facket står bakom mig och att jag gynnas av medlemskap.
John Nyman
ST-medlem (?)
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
