Ansvarslös S-politik
Ambassadnedläggningar, varsel och uppsägningar blir det
troliga utfallet av att anslagen till Regeringskansliet skärs ned. Är det vad S vill, undrar två moderata riksdagsledamöter.
Socialdemokraterna satt länge vid makten och har därför god insyn i de många uppgifter som Regeringskansliet utför och vad de kostar. Drygt 96 procent av alla tjänstemän som jobbar där är opolitiska och arbetar oavsett regeringens politiska färg. Därför är det beklämmande att höra ledande socialdemokrater, många av dem före detta statsråd, kräva besparingar som de själva aldrig skulle föreslå om Socialdemokraterna satt i regeringsställning.
Skattebetalarnas pengar ska man vara mycket försiktig med och det finns inget egenvärde i att låta Regeringskansliet växa. Därför har Alliansen under de senaste två åren dragit ned anslagen till Regeringskansliet med nästan 590 miljoner eftersom arbetet kring vårt EU-ordförandeskap var ett tidsbegränsat projekt.
Under de senaste två åren har alltså Alliansen sparat drygt en halv miljard kronor och minskat antalet anställda på Regeringskansliet. Under samma period har regeringen, trots minskad budget, som en konsekvens av erfarenheterna efter tsunamin, inrättat ett kansli för krisberedskap samt öppnat ambassader på orter som Kabul och Bagdad där säkerhetsläget kräver stora resurser.
Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycker ändå att mer ska sparas. Att Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet kräver åtstramningar som riskerar centrala samhällsfunktioner är kanske inte så konstigt. Deras avsaknad av regeringserfarenhet är förmodligen förklaringen. Socialdemokraterna kan inte komma med samma ursäkt – och ännu mer besynnerligt blir deras förslag när man tittar lite närmre på hur de fyra oppositionspartiernas olika förslag utvecklades.
De rödgröna hade i sin gemensamma budget från i höstas en överenskommelse om att spara 670 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslog. Sedan lade Sverigedemokraterna precis samma förslag, vilket innebar att det rödgröna förslaget skulle vinna en omröstning i riksdagen. Delar av den rödgröna oppositionen verkar i detta läge ha fått kalla fötter och minskade därför sitt besparingskrav till 300 miljoner kronor – oklart varför. Kanske berodde det på de förhandlingar vi förde med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Eller kanske är det så att delar av oppositionen insåg vad de höll på att ställa till med och hoppades på att de genom att avvika från Sverigedemokraternas sparkrav på 670 miljoner skulle hjälpa Alliansen att vinna
omröstningen i riksdagen. Eller var det helt enkelt så att de räknade fel i den egna budgeten för några månader sedan.
Tyvärr är dessa spekulationer i dag meningslösa eftersom Sverigedemokraterna i kammaren anpassade sin besparing till de rödgrönas och avstod från att rösta på sitt eget förslag. En besparing på 300 miljoner är bättre än inget alls, resonerade Sverigedemokraterna och bidrog till att alliansregeringen 9 december led sitt första nederlag i kammaren.
En neddragning av anslaget på 300 miljoner utöver de redan planerade och strukturerade neddragningarna som pågår i regeringskansliet kommer att få tydliga konsekvenser som för närvarande utreds i regeringskansliet. En kombination av ambassadnedläggningar samt varsel och uppsägningar är det mest troliga utfallet av den samlade oppositionens beslut. Är detta verkligen vad Socialdemokraterna vill?
Margareta Pålsson (M)
riksdagsledamot,
ordförande för utbildningsutskottet
Per Bill (M)
riksdagsledamot,
vice ordförande för konstitutionsutskottet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
