Alltfler SiS-ärenden hos JO
Det var länge sedan jag läst en så ihärdig och underhållande debatt som den som varit i tidningen Statstjänstemannen det senaste halvåret. Roligt har det också varit att tidningen gjort reportage från olika SiS-institutioner runt om i Sverige.
Att generaldirektören för SiS hävdar i en artikel att ”inga problem sopas under mattan” motsägs kraftigt i olika reportage och debattartiklar. Jag har själv gjort erfarenheter av de slag som det debatterats om.
Fast jag har förstås inte varit facklig, utan jag har blivit illa behandlad ändå. Min erfarenhet är att allt som SiS tycker är obehagligt visst sopas under mattan, med förhoppningen att kritikens vindar snart lägger sig igen. Man försvarar sig med att bara personer som befunnits olämpliga i behandlingsarbete har fått gå i hopp om att trycka till dem ytterligare och inkompetensförklara alla dem som drabbats.
Inte med ett ord undrar generaldirektören om det kanske kan bero på något annat, till exempel dålig arbetsledning.
Han gör däremot en tolkning av SCBs rapport där enbart det positiva inom myndigheten lyfts fram, vilket i och för sig är roligt för SiS. Men att inte låtsas om – eller ens kommentera – den andra sidan av sanningen i rapporten, d v s att Älvgården, Renforsen och Råby ligger under genomsnittet när det gäller personalens förtroende för ledningen, det tycker jag är under all kritik.
SCBs rapport visar också att mobbning och trakasserier förekommer i stor omfattning, d v s mer än var femte medarbetare (22 procent) anger att de blivit utsatta för personlig förföljelse av chef eller arbetskamrater det senaste året. Lagar verkar vara oerhört svårtolkade för SiS och dess olika institutioner – till exempel Förvaltningslagen (FL), Lagen om offentlig anställning (LOA), Lagen om vård av unga (LVU).
Ett litet men icke obetydligt exempel: Jag har försökt att få ut offentliga handlingar från Råby ungdomshem sedan februari, men har ännu inte fått dem. Råbys personalavdelning är antingen extremt upptagen med annat eller så är de helt enkelt inte intresserade av att sköta sitt jobb eller kan det möjligen vara så att de är så inkompetenta att de inte vet att de har skyldighet enligt Förvaltningslagen att lämna ut dessa handlingar?
Enligt konsultföretaget ABSIS redovisning är det sistnämnda det som ligger närmast till hands. Det framgår i redovisningen att ett stort problem för Råby är att just den person som innehar denna tjänst, detta ansvar och förtroende från institutionschefen sida, inte är lämplig eftersom han saknar den kompetens som krävs för att klara jobbet. Detta till trots så jobbar han kvar med uppgifter som han inte har kompetens för och har lön för det; dessutom är han ordinarie ledamot i Råby ungdomshems ledningsgrupp.
Samme person var dessutom med i förra numret av Statstjänstemannen och skrev under en debattartikel tillsammans med ett antal andra personer från Råbys ledningsgrupp som stod enade och citerade Julius Ceasar. De hävdar i sin artikel att de inte känner igen sig i dessa underliga beskrivningar av sin arbetsplats som tidningen Statstjänstemannen av någon – för dem okänd anledning – lånat sig till att publicera. De vänder sig emot tidningen eftersom de publicerat artiklar som skrivits av personer som av en eller annan anledning inte kunnat gå ut med sitt namn.
Denna ledningsgrupp på Råby visar i och med detta uttalande att de har svårt för att acceptera grundläggande fri- och rättigheter som ju yttrandefriheten är. Av den anledningen tycker jag inte att det är särskilt konstigt att man inte kan eller vågar gå ut med namn, och det är uppenbart att det stör ledningen på Råby. De vill ju inte ha interna kritiker, för dem brukar man göra sig av med illa kvickt.
Det ställer förstås till det när flera artiklar publicerats i Statstjänstemannen där hård kritik riktas mot dem, men de vet inte från vem. Därför tar de i kraftfullt genom att citera en världsberömd tyrann som gjort sig skyldig till samma sorts grymheter som Adolf Hitler gjorde i mer modern tid, nämligen ingen mindre än Julius Ceasar: ”Det rör mig inte – det drabbar mig inte på något sätt – då vet jag att dessa rykten inte har någonting med sanningen att göra! Varför skulle en lögn få mig ur jämvikt….” Dessa rader och framförallt denna inställning talar för sig själv och övriga kommentarer är överflödiga.
Undrar dock om denna ledningsgrupp på Råby tagit del av ABSIS redovisning. Jag hoppas i alla fall att generaldirektör Sture Korpi läst artikeln och därmed också kan skönja var de egentliga problemen står att finna.
Jag hoppas också att generaldirektören tar sitt stora ansvar på allvar och ser till att omfattande förändringar görs på de institutioner som har denna typ av attityd hos ledningen. Den ständigt växande högen av SiS-ärenden som ligger hos Justitieombudsmannen (JO) är ett icke obetydligt problem för SiS, och inte minst för rättssäkerheten i stort. Ansvaret för detta ligger trots allt hos de olika institutionscheferna och ytterst hos generaldirektör Sture Korpi. Att våga kritisera och debattera gör inte en människa till en lögnare (trots att Råbys ledning tolkar det så), det behövs civilkurage för att kunna ändra på något som enbart möts av detta ”ifrånskyllande”, syndabockstänkande och förnekande som så tydligt sker dagligen och stundligen inom SiS.
Pia Öhman
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
