Så kan medlemmarna påverka facket
Meningen med föreningen är att vi tillsammans kan påverka förhållanden och villkor på arbetsplatsen. Men hur ska en enskild medlem få inflytande utan att sitta i fackstyrelsen? Inom ST pågår flera försök med nya arbetsformer som ska stärka medlemsmakten.
Var sjätte ST-medlem har för närvarande en förtroendepost i facket. Det kan tyckas vara en hög siffra Men det betyder ändå att de flesta medlemmar är hänvisade till att skriva en motion till årsmötet för att utöva ett formellt inflytande över sitt lokala fack.
Detta är inte tillräckligt, anser förbundet. Vid extrakongressen i juni slog ST fast att förbundet ska utveckla nya former för demokrati och inflytande för den enskilde medlemmen: ”Vi behöver hitta formerna för ett mer aktivt och engagerat inflytande för många medlemmar och förtroendevalda i stället för att lita alltför mycket till formella beslutsorgan.” Som exempel nämns det e-dialogprojekt som FF, Försäkringsanställdas förbund, startat. ST och FF går som bekant ihop vid årsskiftet.
Och många ST-medlemmar är intresserade av att utöva makt i sin fackliga organisation, på andra vägar än de traditionella. I förbundets senaste medlemsundersökning, från 1999, säger 15 procent av de svarande att de kan tänka sig eller kanske kan tänka sig att inneha en förtroendepost i facket. Men nästan hälften av medlemmarna kan tänka sig att jobba med fackliga frågor om de slapp det formella förtroendeuppdraget.
Men om man nu tillhör den grupp som vill ha inflytande, vad kan man göra konkret? I den här artikeln ger vi några exempel på nya arbetsformer som praktiseras på vissa ST-arbetsplatser. Om du inte arbetar på någon av dem, kan du föreslå ditt eget lokala arbetsplatsombud en arbetsform och ett arbetsområde som skulle passa dig. Eller prata med ordföranden direkt.
En ST-avdelning som börjat arbeta med arbetsgrupper är ST-Lantmäteri.
– Vi utser en eller två i styrelsen att ansvara för en fråga, sedan skickar vi ut frågan till sektionerna om det finns personer som vill jobba med den, berättar Lennart Holmgren, vice ordförande i ST-Lantmäteri.
När det lokala reseavtalet skulle ändras, till exempel, var medlemmar på olika håll i landet engagerade och arbetade med frågan via telefonkonferenser. Därefter fick de förtroendevalda förhandla med arbetsgivaren.
För närvarande är på liknande sätt ett antal medlemmar involverade i en arbetsgrupp som ska försöka bygga en sammanhållen skyddsombudsorganisation. Den splittrades i samband med att Lantmäteriet i mitten av 90-talet delades i divisioner.
Det finns också planer på en arbetsgrupp för att titta på turordningskretsar i myndigheten. Detta som en beredskap inför eventuella nedskärningar.
Inom ST-Lantmäteri sköts alla förhandlingar gentemot arbetsgivaren fortfarande enbart av förtroendevalda. Det betyder att resultatet av arbetsgruppernas arbete måste förankras i styrelsen innan man går vidare.
Arbetsformen är fortfarande ganska ny och har inte utvärderats än, men avdelningen märker ett intresse bland medlemmarna.
– När vi skickar ut en fråga får vi ett antal svar, konstaterar Lennart Holmgren. Och de som varit med har nog varit positiva. De har fått nya insikter och förstår att det inte bara är att ställa krav. Men det blir lite mer administration – det är inte det snabbaste sättet att jobba.
Systematiskt genomförda samtal med medlemmarna är ett annat sätt att fånga upp synpunkter på den fackliga verksamheten. Det prövas nu av ST-avdelningen på SMHI.
– Vi har börjat i år, efter att ha tagit fram en arbetsmetodik för medlemssamtal, berättar avdelningens ordförande Lars Hedin.
Det är arbetsplatsombuden som ska föra samtalen med medlemmarna. Men intresset bland ombuden kan variera, i framtiden kanske det blir en mindre krets som ansvarar för medlemssamtalen.
– Det viktiga är att de enskilda medlemmarna får möjlighet att diskutera sina frågor, att någon bryr sig, menar Lars Hedin. Och de förtroendevalda får ett kvitto på om de jobbar rätt.
En annan möjlighet är att delta i de fackliga yrkesnätverk som finns inom ST. Sådana informella nätverk finns bland annat för laboratorieassistenter, tekniker, chefer, administrativa yrken och socialt behandlingsarbete. Det finns också ett gemensamt nätverk för kvinnliga chefer inom ST, SKTF och HTF. Du hittar dem alla på STs hemsida, www.stmf.se.
– Inom nätverken kan medlemmarna ta reda på om de ligger rätt i lön och andra anställningsvillkor, säger Helena Ivanoff, ombudskvinna på STs kansli. Och om man ligger fel kan det lokala facket få i uppdrag att förhandla om villkoren.
– Några i nätverket för kvinnliga chefer har tagit med sig lönestatistik hem, slagit näven i bordet och fått resultat.
Nätverken kan också ta andra initiativ, till exempel till arbetsmiljöundersökningar.
På vissa arbetsplatser finns intranät där facket har en egen sida. Det gäller till exempel ST-avdelningen inom skatteförvaltningen. Där kan medlemmarna följa och delta i fackliga diskussioner.
Sist men knappast minst: Du kan använda din fackliga energi till att att se till att de som väljs in i den lokala fackstyrelsen är personer du har förtroende för. Skicka ditt förslag på personer till klubben eller tala med dem som sitter i valberedningen. Ytterst är det du som har makten att tillsätta och avsätta företrädarna och bestämma meningen med föreningen.
