Extraknäck – här går gränsen
Vill du dryga ut din lön med ett jobb vid sidan av? Se upp så att extraknäcket inte skadar förtroendet för dig eller ger din arbetsgivare dåligt rykte.
Du som jobbar åt staten ska vara som Caesars hustru – höjd över varje misstanke. Medborgarna ska kunna lita på att du sköter ditt jobb med stor integritet, att du är oväldig och inte agerar utifrån egenintressen.
Därför finns det regler för vilka extraknäck du får ha vid sidan av det ordinarie jobbet.
De får till exempel inte innebära risk för jäv och inte heller konkurrera med det myndigheten gör. En arbetsförmedlare kan till exempel inte ha en egen rekryteringsfirma och en skatterevisor ska inte ägna sig åt deklarationshjälp vid sidan av jobbet.
Grundläggande för vad som är en otilllåten bisyssla för anställda på myndigheter och affärsverk är 7e paragrafen i LOA, lagen om offentlig anställning. Där sägs att den som är statsanställd inte får ha någon anställning, något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hennes eller en kollegas opartiskhet i arbetet.
Bisysslan får inte heller skada myndighetens anseende.
Lagen är en allmän utgångspunkt. Dessutom finns oftast kompletterande regler i kollektivavtal.
Men i praktiken kan det vara svårt att veta var gränserna går.
Här är de känsligaste yrkena
Ju högre upp i hierarkin desto mer försiktig måste man vara med sina extraknäck.
Särskilt känsligt är det för dem som jobbar inom rättsväsendet, som domare och poliser. Även andra som utövar myndighet, till exempel handläggare av tillstånd inom en länsstyrelse eller anställda inom Kronofogdemyndigheten, måste vara ytterst nogräknade.
För domare är det obligatoriskt att uppge vad de har för bisysslor. Det gäller också chefer för de myndigheter som lyder direkt under regeringen, vilket flertalet statliga myndigheter gör.
Men det finns ingen generell regel som säger att man alltid måste berätta om sina extraknäck för chefen. Däremot kan arbetsgivaren införa en sådan ordning.
Om du är osäker på vad som är tillåtet på din arbetsplats är det klokt att fråga chefen först. Då är du också garderad inför framtida synpunkter. Om arbetsgivaren anser att du ägnar dig åt en otillåten bisyssla riskerar du att få en disciplinpåföljd. Men oftast räcker det att upphöra med extraknäcket.
Den som framhärdar, trots uppmaning att avveckla bisysslan, riskerar i slutändan att förlora jobbet.
Myndigheten har också en skyldighet att upplysa sina anställda om vad som gäller. Så har till exempel Skatteverket gett ut egna riktlinjer.
Exempel ger vägledning
I ett cirkulär från Arbetsgivarverket (2002:8) finns exempel på vad Arbetsdomstolen, regeringen, JO, JK och Statens ansvarsnämnd, bedömt som tillåtna respektive otillåtna bisysslor:
o Att en anställd vid en länsarbetsnämnd leder en studiecirkel i ämnet ”starta eget” kan rubba förtroendet för dennes opartiskhet.
o En yrkesinspektör fick inte ägna sig åt konsultverksamhet med informationsinriktning. Det skulle kunna rubba förtroendet för dennes opartiskhet i sin tjänsteutövning.
o Chefen för Styrelsen för teknisk utveckling ägde aktier och hade ett styrelseuppdrag inom myndighetens område. Justitiekanslern ansåg att det var tjänstefel. Chefen ska inte ha några bindningar till enskilda företag eller personer inom den samhällssektor som myndigheten ska betjäna.
o En polis var delägare i ett handelsbolag som ordnade fritidsaktiviteter, ägnade sig åt kroppsvård och sålde hudvårdsprodukter. Arbetsgivaren hävdade att hon inte kunde jobba i bolaget. Men Arbetsdomstolen ansåg att polismyndigheten överdrivit risken för förtroendeskador.
o Arbetsdomstolen har också kommit fram till att det är ok för en polis att arbeta som deltidsbrandman.
Även fackliga och ideella uppdrag räknas som bisysslor, men är så gott som alltid tillåtna. Bolagsanställda omfattas inte av lagen om offentlig anställning, men i alla kollektivavtal som ST slutit på bolagsområdet ingår regler om bisysslor.
OTILLÅTEN BISYSSLA
O ”En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.” (Lagen om offentlig anställning, paragraf 7)
o I kollektivavtalen för myndighetsanställda (Alfa) och affärsverksanställda (Ava) finns förbud mot konkurrens- och arbetshindrande bisysslor.
o Vad som är tillåtet för anställda i bolag regleras enbart i avtal.
o Lärare inom universitet och högskolor har en utökad rätt att extraknäcka inom sitt eget ämnesområde. Men bara om det gäller forskning och utvecklingsarbete. Den formen av bisysslor måste alltid rapporteras så att högskolan kan bedöma om de är förtroendeskadliga.
