Staten anmäld för åldersdiskriminering
27-årige ST-medlemmen Andreas Olofsson hängde på låset när den nya Diskrimineringsombudsmannen drog igång vid årsskiftet. Den 2 januari anmälde han staten för åldersdiskriminering.
– Jag har väntat på den här dagen! säger Andreas Olofsson, arbetsförmedlare i Växjö.
För samtidigt som den nya, samlade myndigheten mot diskriminering inrättades infördes ett lagförbud mot åldersdiskriminering. Och Andreas Olofsson anser att de statliga semesterreglerna missgynnar yngre på ett sätt som inte längre borde vara tillåtet. Genom det centrala kollektivavtalet har anställda under 30 år 28 semesterdagar, medan personer mellan 30 och 40 års ålder har 31 dagar. De över 40 har 35 dagar lång semester.
– Jag tycker att det här är en fråga om solidaritet och en viktig fråga för facket, säger Andreas Olofsson. Yngre som har barn eller är aktiva i samhället har också behov av ledighet. Och alla verkar hålla med mig – jag fick många glada tillrop när jag spred min anmälan på mejlen.
Andreas Olofsson är själv förtroendevald i ST. Han har drivit på i förbundet och skrev förra året en motion om lika semester för alla. Men STs förbundsstyrelse sa i sitt svar att det vore orealistiskt att ta upp frågan i avtalsrörelsen, eftersom Arbetsgivarverkets linje länge har varit att tvärtom minska antalet semesterdagar. Det skulle också kosta mycket i löneutrymme, enligt förbundsstyrelsen.
Men nu får alltså Diskrimineringsombudsmannen, DO, ta ställning till om avtalet är olagligt.
– Det är staten som arbetsgivare som är ansvarig, anser Andreas Olofsson. Och i och med att vi har fått ett förbud mot åldersdiskriminering hoppas jag att det händer något nu.
Han påpekar att beslutet från DO kan komma att påverka inte bara statligt anställda, utan även dem som går på kommunala avtal. Också där finns skillnader i semester beroende på ålder.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
Men nuvarande avtal säger att det ENBART är ålder som avgör.
En 39-åring som arbetat i 15 år har alltså färre semesterdagar än en nyanställd 40-åring. Är det rimligt?
Inom många avtalsområden är lika antal semesterdagar för alla en solidaritetsfråga och en självklarhet, låt det vara så inom staten också! Ålder i sig har inget att göra med semesterrätt.
Alla skall ha rätt till samma ledighet. Semester skall bygga på hur många arbetsdagar man arbetat under året och därför behöver vila, inte vilket år man är född.
Nog borde man kunna dela så alla kunde få lika?
Arbetsresultat och ansvar skall belönas med lön.
Alla vi som fortfarande räknas som yngre märker väl en markant skillnad efter ett hårt träningspass eller en trevlig utekväll, det tar längre att återhämta sig ju äldre man blir.
Men nu lever vi i Sverige, landet med lätt och lagom, mellanmjölk etc.
Det är bara att inse att den morot som finns inom en snar framtid kommer att försvinna - fler semesterdagar ju äldre man blir.
Det är mer än naivt och tro att någon annan en arbetsgivaren kommer att tjäna på detta. OFR har kämpat för att behålla våra semesterdagar vid varje avtalsförhandling tyvärr kan vi nu bara hoppas på att DO kommer fram till ett klokt beslut i denna fråga.
Som det ekonomiskaläget på myndigheterna i Sverige ser ut idag så lär det snarare bli så att alla får färre semesterdagar, titta på den privata sidan där du, som regel, har dina 25 dagar - alltså kommer alla att förlora på det i längden.
När nu dessutom ambitionen är att alla ska arbeta tills de är minst 67 år så är väl dessa futtiga extra semesterdagar (de har varit fler tidigare) guld värda om man ska orka arbeta tills man har åldern inne för pension.
Det är uppenbart att många inte tänker på detta (läs längre än näsan räcker) - det som känns lätt idag lär väl som för alla som blir äldre kännas bra mycket jobbigare. Men men om nu alla får 25 eller 28 semesterdagar per år, oavsett ålder, så kan vi ha det i åtanke de år som vi fyller 30 respektive 40 år.
Jag vet dessutom att många av mina äldre kollegor använder dessa extra semesterdagar när de hjälper/tar hand om sina föräldrar, som ung med barn kan man alltid vabba.
En fundering kring Karlssons kommentar: Visst ingår semester i löne- och förmånsavtal och självklart så ska du få lön efter ansvar, kunskap utförande m.m. Ska du då även ha mer semester beroende på hur du utför ditt arbete?? Äpple eller päron?
Som sagt, det är bara att inse att man nu får hoppas på att få behålla sina 28 dagar så att inte de blir 25 dagar istället.
Vem skall vara solidarisk med vem?
De äldre med de yngre eller de yngre med de äldre?
En svår fråga utan självklart svar.
Jag tillhörde gruppen "de yngre" när jag anställdes. Jag hade småbarn då och var glad över att få några fler semesterdagar än jag hade som privatanställd. Att sedan kunna se fram mot än fler semesterdagar när jag blev lite äldre såg jag som grädde på moset.
För min del var det otänkbart då att begära att mina äldre kollegor skulle avstå sina extra semesterdagar som jag inte kunde få.
Kanske att göra en anmälan om orättvisa rabatter som pensionärer får.
"Den svenska avundsjukan är större än sexualdriften i landet!"
Från: En gammal gubbstrutt som började arbeta i 14-årsåldern som är redan drabbad av åldersrasismen vid 55 år!
Göran