ST-röster om det statliga avtalet
Det nya avtalet för den statliga sidan väcker blandade reaktioner inom ST. Många är nöjda med den förbättrade ersättningen till långtidssjuka, men flera beklagar att avtalet inte innehåller någon individgaranti.
Lars-Erik Backström, Arbetsförmedlingen:
– Vi hade bra diskussioner på avtalsrådet. Och det blev ett klokt beslut. Resultatet är ett avtal som är väl i paritet med andra avtal på marknaden. Det är också väldigt positivt med höjningen på 10 procent till dem som är långtidssjukskrivna.
– Individgarantin är inget problem i vår avdelning. Det kan finnas andra avdelningar som drabbas mer av det beslutet, avdelningar med fler låglönegrupper, mer stereotypa arbeten där medarbetarna har svårare att hitta en utveckling.
– Det är positivt att arbetsgivaren tycks ha förstått vikten av fackligt arbete. Till exempel genom formuleringen att man ska ta hänsyn till det när man sätter lön.
– Avtalet kräver en del av oss inom facket. Det måste följas upp både centralt och lokalt. Tar inte arbetsgivaren sitt ansvar för löneutvecklingen ska vi slänga det i knäet på dem, och mobilisera alla medlemmar att tåga ut ur rummet för det. För det är väldigt viktigt att alla får en löneutveckling.
EvaLena Moser, Universitet och högskolor:
– Jag är djupt olycklig över att vi var tvungna att reservera oss på avtalsrådet. I våra sektioner har vi haft en medlemsdialog och samlat in medlemmarnas åsikter. De har betonat betydelsen av just individgarantin – den har en viktig prinicipiell och lönebildande effekt.
– En garanterad löneutveckling innebär en lägsta nivåökning för låglönegrupper. Men det i sin tur har effekt också för mellannivåernas löneökning. Det finns en risk att detta kommer sänka lönerna i förlängningen.
– Jag tycker inte om att vi släpper individgarantin och försvarar det med det uppskattade värdet i kronor just nu. Det är inte så enkelt. Om vi på sikt tappar inflytandet över fördelningen av den totala lönenivån – hur värderar man det?
– Varför är Arbetsgivaren så bestämd på den här punkten? De vill ta kontroll över fördelningen av löneökningsutrymmet. Jag tror att arbetsgivaren betraktar detta som en seger. Men nu släpper vi en av grundstenarna i lönebildningen.
– Vi har varierande lokal facklig styrka på våra arbetsplatser. Vilket stöd ska vi få för att jobba med lönebildningen? Avtalsrörelsen har ju handlat mycket om inflytandefrågor. Det här är en inflytandefråga. Den fackliga styrkan har fått sig ytterligare en törn. Det är en strategi från arbetsgivarsidan.
– I övrigt finns det mycket positiva saker i avtalet. Men jag tycker att man märker att arbetsgivarsidan har sockrat budet för att få oss dit de ville, till att släppa individgarantin.
Susanne Andersson, Migrationsverket:
– Vi reserverade oss mot beslutet på avtalsrådet. Anledningen var individgarantin. Jag tycker att det är en så stor och viktig fråga så jag tycker inte att vi borde ha släppt den. Vi fick inte tillräckligt mycket tillbaka.
– Alla individer ska få en garanterad löneökning och därför behövs en garanti. Men jag förstår att det var en svår sits för förhandlarna.
– Jag tycker att det finns en del frågetecken kring det här med de individuella åtgärdsplanerna. En sådan ska ju inte komma vid revisionstillfället, utan det måste ju vara löst tidigare.
– Det är väldigt bra att vi fått igenom en förbättrad sjukersättning från dag 91, för det hjälper de svagaste grupperna. Men ändå kan jag känna att det handlar om mindre grupper som är berörda av det.
Tobias Bjerman, Statens institutionsstyrelse och ledamot i STs förbundsstyrelse:
– Utgångsläget var väldigt svårt med väldigt många kraftfulla yrkanden från arbetsgivarens sida. De ville ha tillsvidareavtal och sifferlösa avtal. Sett i det perspektivet tycker jag att vi har kommit väldigt långt. Vi har siffror i avtalet, och vi har inte sålt bort tryggheten. Och sjukersättningen är en jättevinst för de svagaste grupperna.
– Jag tror faktiskt också att vi har skapat chanser till ökat inflytande genom det här med individgarantin, även om den inte finns formulerad i siffror. Nu ska det skrivas konkreta åtgärdsplaner som arbetsgivaren ansvarar för. Arbetsgivaren kan inte längre köpa sig fri med en låg individgaranti.
– Jag har lite svårt att säga att jag är nöjd med avtalet, eftersom man alltid vill ha mer. Men det är ett okej avtal i sin helhet. Den viktigaste frågan nu är hur vi använder oss av de här skrivningarna för att pressa på. Nu är det upp till oss.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
ST har nu tagit ännu ett spadtag i grävandet av sin egen grav och jag ser individgarantin som en så viktig principfråga att ST borde tagit strid om den.
Nu kommer bara korruptionen öka inom hela avtalsområdet och problemen med lönesättning som grundar sig på tvivelaktiga arbetsvärderingskriterier kommmer att öka.Handlingsplaner kommer inte att fungera, för de lokala påbud om sådana fungerar inte nu i dag, utan arbetsgivarna struntar i sådatn och de lokala fackförenignarna har inte resurser att ta itu med frågan.
Det räckte redan innan med alla de problem vi har i stil med skämtteckningen på sidan 3 i ST Press Nummer 13 2010: Torsten nyupphandlad, Vera nyutköpt.
ST borde skämmas helt enkelt när de kan svika sina medlemmar genom att skriva på ett sådan avtal. Avtalet ökar inte trovärdigheten för den vertikala organsiationsprincipen där alla grupper ska kunna tillhöra en och samma fackförening, utan nu kommer det upplevas som att många bara får betala medlemsavgift, medan ST bara bryr sig om de som redan har sitt på det torra, och i och med det här avtalet så tycker jag att ST är en skam för svenska fackföreningsrörelse om man nu anser att fackföreningar ska verka för solidaritet.
Vem ska nu ta ST på allvar? Vad tänker sig nu ombudsmännen att de ska få för egen löneutveckling efter detta? Jag tycker det kunde gå ut för medlemsomröstning. Avtalet är BOTTEN!