Oorganiserade har ofta sämre löneutveckling
På många statliga arbetsplatser fick medlemmar i fackförbund som grupp större lönepåslag än oorganiserade under den nyss avslutade treåriga avtalsperioden. På 13 av de 19 myndigheter som Publikt jämfört hade oorganiserade anställda den sämsta löneutvecklingen.
Från 1 oktober gäller nya centrala avtal för anställda på statliga myndigheter. Men ännu är det inte klart hur löneutrymmet fördelas. Det sker i de lokala förhandlingarna som nu påbörjas.
Publikt har följt upp vad de lokala löneförhandlingarna har gett för utfall i det tidigare avtalet, som var treårigt och gällde från 1 oktober 2020 till 30 september 2023.
Av 40 tillfrågade myndigheter kunde 19 lämna ut kompletta uppgifter för olika fackliga organisationer samt oorganiserade.
Uppgifterna från myndigheterna visar att de som var medlemmar i något fackförbund i många fall fick en bättre löneökning, i procent räknat, än de som var oorganiserade.
ST förhandlar tillsammans med åtta andra förbund i Offentliganställdas Förhandlingsråd i en förhandlingsorganisation kallad OFR/S, P, O. På vissa myndigheter finns dock bara ST representerat. I det centrala avtalet som tecknas mellan OFR/S, P, O och Arbetsgivarverket finns ett så kallat oenighetsutrymme, som i praktiken fungerar som ett golv när lönerna förhandlas på lokal nivå. För perioden mellan 2020 och 2023 var oenighetsutrymmet 5,4 procent.
OFR/S, P, O – eller enbart ST, hos några arbetsgivare som redovisat förbundets siffror separat – lyckades i de lokala lönerevisionerna få ut högre löneökningar än 5,4 procent på alla svarande myndigheter utom en.
STs förhandlingschef Åsa Erba Stenhammar är nöjd med det resultatet.
– När vi jämför oenighetsutrymmet med utfallet kan vi konstatera att vi står oss väldigt bra. Det som går över det skulle man kunna se som värdet av det lokala fackliga arbetet. De oorganiserade är inte med i något fack och tar inte del av det lokala fackliga arbetet. Så det här visar att det lönar sig att vara med och att våra lokala förtroendevalda gör ett fantastiskt bra jobb, säger hon.
Förhandlingsorganisationen Saco-S företräder 18 Sacoförbund och har ett avtal som löper tills vidare, utan att ange några siffror för löneökningarnas storlek. Avtalet saknar således oenighetsutrymme. Organisationen fick ändå ut minst 5,4 procent i lönerevisionerna på samtliga myndigheter som svarat Publikt.
För de anställda som inte är fackligt organiserade kan arbetsgivaren välja vilka avtalsvillkor som ska gälla. På 13 av de 19 myndigheterna fick de oorganiserade lägre procentuell löneökning vid revisionerna än vad anställda som tillhörde någon av de fackliga organisationerna fick.
Sett till den genomsnittliga löneökningen på respektive myndighet klarar sig OFR/S, P, O – eller ST ensamt – bra i jämförelsen. På 17 av de 19 myndigheterna ligger medlemmarnas löneökningar vid revisionerna antingen på samma nivå som genomsnittet på myndigheten eller över det. På sex myndigheter har OFR/S, P, O fått högre löneökning än någon av de andra fackliga organisationerna och gruppen oorganiserade. På ytterligare två myndigheter hamnar OFR/S, P, O på delad förstaplats.
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, är en av myndigheterna där förhandlingarna gick särskilt bra. I revisionerna under den treåriga avtalsperioden fick ST löneökningar på totalt 6,5 procent. Det är mycket bättre än genomsnittet på myndigheten, som landade på 6 procent, och en hel procentenhet mer än vad de oorganiserade fick ut.
STs avdelningsordförande Lotta Olsson blir glad när hon tar del av siffrorna.
– Det var roligt att höra. Vi har väldigt duktiga medlemmar och det talar arbetsgivaren också gärna om för oss när vi förhandlar. Man ska inte slå sig själv för bröstet, men jag vet också att cheferna tycker att det är trevligt att förhandla med oss från ST. Vi försöker alltid att skapa en trevlig atmosfär i förhandlingarna. Det är ingen som vill ge extra pengar till en surkart som tycker att arbetsgivaren är snål, säger hon.
Egentligen gillar hon inte alls att förhandla löner.
– Jag hatar det. Löneförhandling är det värsta jag vet. Jag tar hellre tio arbetsbrister än att sätta poäng på folk på det sättet. Men samtidigt är det något som ska göras och vi som fack ska finnas där för de medlemmar som inte vill prata för sig själva. Att se resultatet och att de flesta medlemmarna blir nöjda är roligt, men resan dit skulle jag gärna slippa.
Att de oorganiserade fått ut så mycket mindre tror hon kan bero på flera faktorer. Många av de oorganiserade anställda på SLU kommer från länder där det kan vara farligt att organisera sig fackligt, och det är sällan de vågar förhandla ordentligt, enligt Lotta Olsson.
– De vill gärna komma hit och vara kvar och säljer sig då lite väl billigt. Sedan är arbetsgivaren snål där det går. Så om ingen pratar gott om en och man inte heller vågar göra det själv, då kommer det att märkas i lönekuvertet, säger hon.
HR-direktören på SLU, Anna-Karin Olofsdotter, har inte samma bild som STs förhandlingschef Åsa Erba Stenhammar om vad skillnaderna mellan oorganiserade och medlemmar i facken beror på. Enligt Anna-Karin Olofsdotter är analysen från arbetsgivarhåll att det just på SLU finns många medarbetare inom akademin med kortare, mer juniora anställningar som väljer att vara oorganiserade och att det är därför siffrorna skiljer sig åt.
– Det är kanske inte de personerna som prioriteras i lönerevisionerna. Det är i alla fall ett försök till en förklaring som vi kommit fram till när vi reflekterat över siffrorna, säger hon.
Att STs utfall blivit så bra på SLU tror hon kan bero på att många av medlemmarna står för viktig kompetens inom verksamhetsstödet.
– Cheferna har ofta ett stort behov av administrativt stöd och värderar därför de medarbetarna väldigt högt. Vi säger till cheferna att de ska sätta lön efter prestation och jobbar hårt med att prioritera individuell lönesättning. De sista fem åren tycker jag också att vi jobbat med det på ett bra sätt.
Vilken betydelse för löneutvecklingen upplever du att det har att vara med i facket?
– Det är svårt att svara på då det finns flera variabler i frågan. Jag trodde nog inte att det hade så stor betydelse. Men jag börjar tveka när jag ser det här resultatet. Så här har det inte alls sett ut på mina tidigare arbetsplatser, utan det var en ny insikt när jag kom till SLU. Men principiellt tycker jag att det är viktigt att vara med i facket, säger Anna-Karin Olofsdotter.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
