Nytt avtal klart på myndigheterna
– Det har varit en lite märklig avtalsrörelse. Vi ville egentligen i huvudsak förlänga det gällande avtalet, men så utmanades förhandlingsrätten på ett område – polisen. Då måste vi i facket enas.
Så beskrev STs ordförande Annette Carnhede de centrala avtalsförhandlingarna på myndighetsområdet när STs förtroendevalda samlades till förhandlingsråd den 15 maj.
Debatten blev varken särskilt het eller lång – här var det bara frågan om att säga ja eller nej till det avtalspaket som medlarna Rune Larsson och Gunnar Grenfors slagit in.
Och alla talare ansåg att innehållet i paketet var gott nog. Bara ett par tog upp tråden från Annette Carnhede och kommenterade Polisförbundets dominans under den senare delen av avtalsrörelsen.
– Flera av våra medlemmar säger att de inte hade varit beredda att gå i konflikt för polisens skull, rapporterade Peter Bylund från forskningsrådet Formas.
STs stridsfråga under avtalsförhandlingarna var det lokala arbetet kring lönebild och lönekriterier. Principer och vägledning för det arbetet gavs i förra årets avtal, Rals 2001.
Men på myndighetsnivån har portföret varit trögt, och ST ställde därför kravet att processen måste komma igång lokalt innan man skriver under ett nytt avtal. Arbetsgivarverket avvisade dock kravet vid upprepade tillfällen och ST backade till slut.
Att det inte heller varit helt lätt för den fackliga sidan att gripa sig an detta område vittnade flera avdelningsföreträdare om på förhandlingsrådet. Hur bedömer man till exempel ”skicklighet” i arbetet?
– Den enskilde medlemmen vet fortfarande inte hur hon eller han ska kunna höja sin lön, konstaterade Anders Gustafsson från Sveriges geologiska undersökning, SGU. De som frågar får oftast ett svävande svar. Och avtalet ger inget svar till den enskilde.
Det är arbetet på myndigheten och arbetsplatsen som så småningom kan ge ett svar, menade Annette Carnhede.
– Det görs inte i en handvändning, framhöll hon, men med varje steg ökar tydligheten och upplevelsen av rättvisa. Det gäller att ta tag i basarbetet, annars upplever våra medlemmar att subjektiviteten styr.
Och, påpekade ST-ordföranden, rättvisa och legitima löner är en förutsättning för att staten ska klara den kommande generationsväxlingen.
Detta ger avtalet
Avtalstiden är 1 april 2002–30 september 2004.
Löneökningsutrymmet är minst 3,0 respektive 3,3 procent vid två tidpunkter som de lokala parterna väljer själva – kommer man inte överens gäller 1 april 2002 och 1 juli 2003.
Varje heltidsanställd garanteras lägst 600 kronor i löneökning, om inte det lokala facket avtalar bort individgarantin.
Miniminivån för semesterlön höjs i tre steg från 810 kronor till 935 kronor per dag.
En särskild lösning för anställda inom polisväsendet innebär att löneförhandlingarna sker direkt på den lokala polismyndighetens nivå. Medlarna har understrukit att även polisanställda ska kunna få en löneutveckling utöver ”avtalsgolvet”. Vid varje myndighet inrättas en lokal särskild utvecklingskommitté.
Kravet på lokalt, långsiktigt arbete med lönebildningen har förtydligats jämfört med Rals 2001. Bland annat ska jämställdhetslagens krav ingå i arbetet. Man ska inte bara undanröja osakliga skillnader, utan också ”främja lika möjligheter till löneutveckling för kvinnor och män”.
Det partssammansatta Samarbetsrådet får i uppgift att förbättra det centrala stödet för den lokala lönebildningen genom information och utvecklingsarbete. Rådet ska också göra en studie kring lönebildningen, till exempel hur den individuella lönesättningen fungerat och vilket ansvar parterna tar för att förhindra osakliga löneskillnader.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
