”Nu finns det papper på att jag har vunnit”
Det var inte diskriminering när Polisen avslutade Johanna Lindgrens provanställning på grund av hennes dyslexi. Däremot var det diskriminering att arbetsgivaren inte erbjöd henne hjälpmedel, slår Arbetsdomstolen fast i sin dom. Johanna Lindgren får därför ett skadestånd på 75 000 kronor. ”Det känns otroligt bra”, säger hon till Publikt.
När Polisen avslutade ST-medlemmen Johanna Lindgrens provanställning som administratör på Polisens kontaktcenter i Luleå, tog hon hjälp av facket eftersom hon ansåg sig diskriminerad på grund av sin dyslexi.
Som Publikt tidigare skrivit erbjöd arbetsgivaren en förlikning som Johanna Lindgren tackade nej till. I stället kontaktade hon ST som valde att driva saken vidare till Arbetsdomstolen, AD. I en dom som kom i dag meddelar AD att Polisen gjort sig skyldig till diskriminering i form av bristande tillgänglighet.
– Det känns otroligt bra att visa att man kan gå hela vägen, även mot en så stor myndighet som Polisen, säger Johanna Lindgren till Publikt efter att domen meddelats.
Hon får 75 000 kronor i skadestånd, då AD slår fast att Polisen borde ha erbjudit henne hjälpmedel för att hon skulle kunna överbrygga sin dyslexi. ST yrkade på ett skadestånd på 175 000 kronor.
”Det är anmärkningsvärt att Polismyndigheten inte undersökte möjligheterna till åtgärder för tillgänglighet”, skriver AD i domen.
I protokollet från huvudförhandlingen framgår att arbetsgivaren påpekat att Johanna Lindgren fick stöd under den sex veckor långa internutbildning som inledde provanställningen, i form av en bärbar dator och en stödperson. Det fick hon dock inte ha kvar när utbildningen var över.
Under processens gång medgav arbetsgivaren diskriminering på grund av bristande tillgänglighet, men ansåg att skadeståndet borde sättas till 20 000 kronor.
ST yrkade också ersättning för inkomstförlust på omkring 90 000 kronor eftersom man ansåg att det varit fråga om indirekt diskriminering härledd till Johanna Lindgrens funktionsnedsättning.
AD gick dock på arbetsgivarens linje när det gäller ersättning för inkomstförlust. Domstolen hänvisar till att det är nödvändigt att tillämpa ett språkkrav för den typ av arbetsuppgifter som Johanna Lindgren hade. Därför handlar det inte om indirekt diskriminering, anser domstolen. ”Att kräva att den som har som arbetsuppgift att dokumentera något för vidare beslutsfattande kan göra det på ett för andra begripligt sätt framstår som lämpligt”, skriver AD i domen.
ST får därmed betala fyra femtedelar av statens rättegångskostnader eftersom ”förbundet förlorat klart mera än staten”, skriver AD.
Trots att Johanna Lindgren inte fick de yrkade beloppen är domen som helhet en vinst för henne, tycker hon själv.
– Nu finns det på papper att jag har vunnit. Vi har gått hela vägen och man kan inte göra så mycket mer, och jag måste lita på att Arbetsdomstolen gör rätt bedömning, säger hon.
STs tidigare förbundsjurist Jessica Berlin, nu jurist på Sveriges läkarförbund, företrädde förbundet i AD. För henne känns domen mest som en vinst.
– Man uttalar att hon faktiskt har blivit diskriminerad, medlemmen är jättenöjd och det är en bra dom för andra dyslektikers skull, säger hon till Publikt.
Eftersom AD i domen resonerar sig fram till att Polisen har tillämpat språkkravet på ett korrekt sätt har Jessica Berlin förståelse för att skadeståndet inte blir så högt som ST yrkat på, och att förbundet får betala mer av rättegångskostnaderna än vad staten får.
Hon påpekar dock att skadeståndet är tänkt att ha en avskräckande effekt.
– Frågan är om 75 000 kronor i utdömt skadestånd kan avskräcka Polismyndigheten från att diskriminera anställda framöver, mot bakgrund av att myndigheten har en budget på 30 miljarder kronor, säger Jessica Berlin.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
