Kommunerna bör få ökad frihet
Mer makt åt kommunerna att hitta nya lösningar och mindre centralstyrning från staten är Mats Svegfors budskap. Välfärden är det område där han främst vill släppa lös den kommunala experimentlusten.
Det har nu gått flera månader sedan Mats Svegfors, landshövdning i Västmanlands län, mitt i semestertiden, släppte sin brandfackla: att vi i framtiden måste acceptera olikheter i välfärd och offentlig service i skilda delar av landet.
Han pekar på den demografiska utvecklingen – att färre arbetande ska försörja fler i en åldrande befolkning – och att befolkningen är ojämnt fördelad i landet. Det gör att kommunernas skatteunderlag skiftar och därmed deras möjlighet att klara välfärdsåtagandena.
Det finns beräkningar, menar han, som pekar på att offentlig verksamhet får problem på grund av bristande produktivitetsutveckling. Samtidigt har näringslivet, främst exportindustrin, en stark produktivitetsökning och är löneledande.
–Om lönerna ökar och den offentliga sektorn inte hänger med i produktivitetsutvecklingen tvingas den offentliga sektorn producera mindre om den ska ha råd att konkurrera om arbetskraften, framhåller han.
Utvecklingskraft är botemedlet men hur ska sådan åstadkommas inom den offentliga sektorn? frågar han och svarar själv:
–Vi måste titta på verkligheten. Tag ohälsotalen, till exempel. Stora brister och ineffektiv resursanvändning finns inom vården.
Enligt Mats Svegfors är boven en starkt sektoriserad offentlig verksamhet. Dagens system är gamla och kan inte längre fånga upp sjuka människor i en situation som skiljer sig från gårdagens.
–Systemen tenderar att bli försörjningssystem. Det råder brist på utvecklingsförmåga och en orsak är sektoriseringen.
För att mobilisera utvecklingskraft måste sektorgränserna brytas ner över lag – inom sjukvård, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning, socialtjänst, den kommunala skolan…
Du har framhållit att statens ansvar för välfärd inte ska minska men att kommunerna ska tillåtas utveckla denna utifrån sina egna villkor. Hur går det ihop?
–Staten ska definiera kommunernas uppdrag och prestationer. Inom givna ramar ska kommunerna ha större handlingsfrihet att pröva nya lösningar. Privata alternativ kan naturligtvis vara ett sätt. Problemet med entreprenader är att en del av verksamheten bryts ut och avtalsbinds med exempelvis ett företag. Då kan kommunen inte bestämma över helheten.
–Jag talar inte om att kommunalisera verksamhet av ideologiska skäl utan att vi ska skapa utvecklingskraft så nära verkligheten som möjligt. Friheten, inte olikheten, är det primära. På så vis ska kommunerna lära av varandra hur välfärdsfrågan ska lösas.
Hur går det då med rättvisekravet, att alla invånare ska ha tillgång till samma välfärd?
–I viss mån är nog likheten en myt idag, men det finns också genuina motsättningar mellan olika hänsyn. Ett exempel är likvärdighet men det kan också gälla enskildas rätt och det allmännas möjlighet att successivt anpassa och förändra systemet.
Anser du att det är för mycket statlig styrning idag?
–Ja, den bör minska. För många centrala regler växer fram sektorsvis utan att man väger dem mot andra krav.
Statsministern har hänvisat till din utredning och sagt att tanken på att lägga ner landstingen ”är värd att prövas”. Hur ska det tolkas?
–Utredningen börjar inte i den änden. Efter vårt första delbetänkande, som kommer i december, ska vi börja arbeta med sjukvårdens organisation. Jag tror att vi börjar med primärvården, en av frågorna är om den ska kommunaliseras. Men jag har inget svar idag. Skulle det bli kommunalisering, ja då finns inte många uppgifter kvar för framför allt de mindre landstingen.
Du har talat om medproducentskap som ett sätt att utveckla välfärdstjänsterna. Vad menar du med det?
–Företagsekonomen Richard Norman har utformat teorin om att individen är medproducent i den moderna ekonomin när det gäller hälsa och utbildning. Ska man ha utvecklingskraft i offentlig verksamhet måste man beakta vad individen gör själv. Om jag har en arbetsrelaterad skada men vill bibehålla min hälsa beror resultatet bland annat på hur jag beter mig på arbetsplatsen. System bör utvecklas så att vi alla tar vår del av ansvaret. Alkohol- och tobaksskatt eller avgifter inom till exempel sjukvården är redan instrument som ska få oss att tänka till och ta ansvar.
Enligt debattartiklar i Statstjänstemannen arbetar du för att urholka den svenska förvaltningsmodellen med självständiga myndigheter, till förmån för EU och överstatlighet.
–Jag vill kraftfullt dementera påståendet men enligt direktiven ska utredningen pröva den svenska förvaltningsmodellen. Jag är en entusiastisk anhängare av EU men inte av allt EU gör!
Om du fick önska, hur skulle samhällsorganisationen se ut?
–Att vi genomförde en decentralisering och följde upp den med en statlig utvärdering – där de statliga myndigheterna hade uppgiften att utvärdera och redovisa goda exempel och länsstyrelserna är förmedlare mellan stat och kommun och har en stödjande, inte kontrollerande, roll. Att regering och riksdag koncentrerade sig på de strategiskt viktiga frågorna. Att vi överlät ansvar och frihet till kommunerna och ställde krav som leder till ”ekommunsamverkan nerifrån”e. Jag är ”estatskramare”e. Vi ska ha en stark stat, ingen ”eplotterstat”e.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
