Hon fick inte rullator från jobbet
Sonja Appel har arbetat på Försäkringskassan sedan 1977 och går i pension nästa år. När hon efter två höftfrakturer bad om en rullator att ha på jobbet blev svaret nej.
− På kommunen sade de att rullator på jobbet var arbetsgivarens ansvar och på jobbet sade de att rullator inte är något arbetshjälpmedel. Jag behöver ju inte rullator för att sitta och jobba vid datorn, säger Sonja Appel.
Men hon säger att det är för tungt att gå på kryckor och besvärligt att be arbetskamrater om hjälp att bära.
Efter sina två höftfrakturer fick Sonja Appel en rullator av kommunen. Den använder hon hemma.
− Men den är svår och tung att krångla ihop och få med i bilen.
Hon har sedan tidigare dåliga erfarenheter av arbetsgivarens tillmötesgående när det gäller arbetshjälpmedel.
− Jag fick diagnosen grön starr, och det tog åtta månader innan jag fick en större bildskärm. Eftersom jag snart går i pension kan jag inte vänta åtta månader, säger hon.
Därför köpte hon själv en rullator för drygt 1 600 kronor. Men någon ersättning från arbetsgivaren har hon inte fått.
Ola Kristiansson, områdeschef för HR-stödet på Försäkringskassan, vill inte kommentera enskilda fall.
− Vi som arbetsgivare vill att våra medarbetare ska ha förutsättningar att jobba utan krångel och vi har ett rehabiliterings- och ett anpassningsansvar. Vi arbetar seriöst med dessa individanpassningar varje dag i dialog mellan medarbetare och chef, säger han.
Nu hoppas Sonja Appel att en försäkring hon har genom facket ska täcka kostnaden för rullatorn.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.