Fullständigt låst på Luftfartsverket
Förhandlingarna om ett nytt anställningsavtal på Luftfartsverket har brutit samman. Arbetsgivaren ansåg det inte lönt att fortsätta.
Förhandlingsklimatet har varit kärvt sedan Luftfartsverket sade upp alla lokala avtal i juni 2010. En utomstående »processledare« kallades in i slutet av förra året, men inte heller det hjälpte.
I början av mars lämnade arbetsgivaren förhandlingsbordet med motiveringen att parterna står för långt ifrån varandra.
Parterna ger olika bilder
Peter Lennartsson, ordförande för ST inom flygledningen, är besviken:
– Vi hade löst en rad frågor och det återstod bara ett fåtal.
LFVs personaldirektör Marie-Louise Koskinen ger en annan bild:
– Vi ligger så långt ifrån varandra att det känns meningslöst att fortsätta.
Peter Lennartsson säger att det finns delar i arbetsgivarens bud om arbetstidens förläggning där ST aldrig kan vika sig.
Enligt Marie-Louise Koskinen innebär fackens krav stora kostnadsökningar. Peter Lennartsson håller inte med:
– Det stämmer inte. Vi har gått med på förändringar som LFV till och med kan spara på.
Han påpekar att det är praxis att ett uppsagt avtal förlängs tills dess ett nytt är på plats.
Men sedan det lokala avtalet löpte ut 30 september 2010 gäller enligt Luftfartsverket enbart det centrala affärsverksavtalet.
Lokalt avtal ett måste
Men det är ett ramavtal som inte reglerar detaljfrågor om arbetstider, jour, beredskap, ob- och restidsersättningar.
– Ett lokalt avtal är egentligen ett måste. Nu har vi ingen aning om vad som gäller, säger Peter Lennartsson.
Till viss del följer arbetsgivaren det gamla avtalet, men skiftarbetarna får reda på sina arbetstider med mycket kort varsel.
– De som arbetar treskift jobbar i vissa fall fler timmar än vad vi som har kontorstid gör. De får ingen kompensation i vare sig tid eller pengar.
Vad som händer härnäst är oklart. Arbetsgivaren har hittills inte kommit med någon ny invit till förhandlingar.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
Här har vi ett statligt företag som sagt upp de lokala kollektivavtalen med målsättning att dumpa avtal. Man säger dessutom upp de lokala avtalen EFTER att det centrala är påskrivna så fredsplikt råder.
Under förhandlingarna av ett nytt kollektivavtal vägrar man låta efterverkan av de gamla avtalen att gälla. Nu har förhandlingarna pågått i ett halvår och läget känns tröstlöst. Varför gör inte ST något?
Om man tillåts göra så som LFV har gjort mot sina anställda, vad är de som säger att detta inte kommer ske mot försäkringskassans, arbetsförmedlingen eller kanske polisen personal nästa gång? För att spara pengar går med helt enkelt in och säger upp de avtal som finns och börjar om från början. De delarna i avtalen som känns dyra tar man helt enkelt bort. Avtalsdumpning så det visslar om det. Allt detta UTAN att ST gör något!? Att vara statligt anställd idag känns som väldigt osäkert.
VART ÄR DETTA PÅ VÄG!?
Det kändes bra till en början och som att vi hade ett starkt stöd från facket efter Annette Carnhedes brev till vår käre generaldirektör, som han tyvärr skakade av sig inför alla medarbetare med två meningar i en intern skrift.
Just nu känns situationen hopplös och känslan är att det är i dessa förhållanden vi kommer att leva i under en väldigt lång tid, många av oss har utryckt vår ilska, oro, hjälplöshet och kanske till sist uppgivenhet till alla öron vi har att tillgå men det verkar inte finnas något att göra.