Försäkringskassans riktlinjer väger tungt
Försäkringskassans egna riktlinjer om arbetsförmåga får stort genomslag när myndigheten fattar beslut. Men, riktlinjerna tar mindre hänsyn till individens förutsättningar än gällande rätt, konstateras i en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.
Försäkringskassan har till uppgift att bedöma vilken arbetsförmåga och vilken rätt till sjukpenning en individ har. Till stöd för arbetet har myndigheten tagit fram generellt hållna riktlinjer.
Nu har IFAU låtit forskare från Umeå universitet granska 126 akter från Försäkringskassan och 154 domar där beslut blivit överklagade till förvaltningsrätt.
I rapporten konstateras att det finns en skillnad mellan Försäkringskassans riktlinjer och gällande rätt. Lagstiftningen lyfter fram att individens arbete och arbetsförmåga ska prövas individuellt mot faktiska krav och eller arbetsuppgifter, medan Försäkringskassans riktlinjer är mer generella och tar mindre hänsyn till individens förutsättningar.
”Försäkringskassans generella normer förtydligar och underlättar utredning och likformighet, men går emot lagstiftningen som lyfter individens behov och specifika arbete mer”, skriver Ruth Mannelqvist, en av rapportförfattarna.
Forskarnas slutsats är att när myndigheten fattar beslut om arbetsförmåga och sjukskrivningsperiod är det de egna riktlinjerna och försäkringsmedicinska beslutsstödet som är avgörande, snarare än gällande rätt.
Inte heller i de domar från förvaltningsrätter som granskats ges individuella aspekter någon stor betydelse i bedömningarna. Enligt rapportförfattarna är bristerna störst när det gäller bedömningen av arbetsförmågan mot arbetsmarknaden.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.