Facken till motangrepp mot Berlusconi

Ett av skälen är att regeringen vägrar uppfylla gamla förpliktelser i avtalen för offentliga sektorn. Men striden gäller mer än så.

Facken är ilskna över regeringens bristande vilja till samförstånd och dialog, och kräver djupa förändringar i den ekonomiska och sociala politiken.

Silvio Berlusconis politik har svetsat ihop de tre stora facken, som nu samordnat sina aktioner.

Det började på senhösten med kortare arbetsnedläggelser och en strejk inom offentliga sektorn i mitten av december. Nu trappar facken upp konflikten, och udden är riktad mot hela reformpolitiken och budgeten för 2002. I politiken ingår en skattereform som bara rymmer två skattesatser (23 procent och 33 procent) och ändringar i pensionssystemet med skatte- och avgiftslättnader åt arbetsgivarna, bland annat för nyanställda.

Staten ska stå för notan, lovar regeringen, men facken ser det som en gåva till arbetsgivarna och är rädda att det på sikt ska urholka de offentliga pensionerna och bana väg för privata. I skottgluggen för kritiken står också en vitbok om arbetsrätten där regeringen tummar på anställningstryggheten.

Sergio Cofferati, ledare för det största facket Cgil, har kallat Berlusconis politik värre än Thatchers, och han varnar för en lång konflikt om regeringen inte ger vika. Den går hand i hand med arbetsgivarföreningen Confindustria, förklarar Cofferati.

Ledarna för de tre stora facken vände sig i början av januari med ett brev till Italiens president Carlo Azeglio Ciampi med begäran om ett möte för att klargöra allvaret i situationen. Sergio Cofferati för Cgil, Savino Pezzotta, ledare för det katolska facket Cisl och Luigi Angeletti i det tredje stora facket Uil är eniga i sina kommentarer.

– Regeringen utlöser en social konflikt som facken ingalunda har eftersträvat, säger Savino Pezzotta.

De italienska facken har länge hållit sig ganska lugna under Berlusconis första halvår vid makten. Enda gången de klivit upp på barrikaderna har varit till försvar för en utebliven skolreform, beslutad av den förra center/vänsterregeringen och som skulle börja genomföras i höstas. Berlusconi sade före valet att han tänkte stoppa reformen och var snar att infria löftet. Följden blev en mängd protester och demonstrationer över hela Italien.

Regeringens dagordning väcker inga lustkänslor hos facken, särskilt inte hos det största och det som också står längst till vänster, Cgil. Där finns exempelvis knappast någon som delar Berlusconis uppfattning om den offentliga sektorns storlek och roll. Reformminister är därtill Umberto Bossi, den högljudde och oberäknelige ledaren för det främlingsfientliga och tidigare separatistiska Lega Nord. Arbets- och välfärdsministern Roberto Maroni tillhör samma parti.

Antonella Morga, ombud för de statsanställda i Cgil, är upprörd och skräder inte orden när det gäller regeringens politik och sättet att sköta ministerierna. Det bör nämnas att i Italien kan departementen vara stora med anställda över hela landet. Finansministeriet till exempel, hade innan det delades upp, 70 000 anställda.

– Vi står inför en regering som överser med skattefusk, och där ministrar har privata affärer som är oförenliga med ministerrollen. Högt ansvariga personer står under åtal och justitieministern Castelli (Lega Nord) sparkar jurister som opponerar sig i ministerierna. Det är rena utrensningarna! utbrister Antonella Morga med hetta. Och en farlig signal mot dem som vågar öppna munnen inom förvaltningen, tillägger hon.

– I offentliga sektorn ställer man regler på huvudet som gällt i åratal. All terräng som facken kämpat sig till och de rättigheter som man vunnit för de anställda ställs under diskussion.

Antonella Morga är arg över att de offentliganställda inte fått lönepåslag som täcker inflationen, det är ett brott mot en regel som gällt sedan 1993. Personalutbildningen får stryka på foten, och kvaliteten på samhällsservicen försämras. Allt är ett led i Berlusconis politik att låta allt mer övertas av det privata, och nedmonteringen av det offentliga sker utan regler och samförstånd med facket, säger hon.

Arbetsministern Maronis vitbok tycker hon ger uttryck för samma ideologi. En rad nya typer av avtal införs. Vad händer om nationella avtal kan kullkastas av individuella? undrar Antonella Morga.

– Om såna idéer går igenom tappar facken och kollektivavtalen sin roll. Och arbetsgivarna ska kunna avskeda vissa anställda utan giltiga skäl och köpa sig fria. Vitboken gäller i regel inte statsanställda, men risken finns att modellen sprider sig. Och det gör den om tjänster privatiseras.

– Det värsta är att folk inte tycks inse allvaret i det som sker. Vi i facken måste nu mobilisera och visa att vi har medlemmarna med oss, vi måste föra en dialog om servicen i offentliga sektorn, om hälsa, skola och lika rättigheter för alla medborgare, säger hon.

Den tidigare vänster/centerregeringen inledde ett stort arbete för att göra den tröga italienska förvaltningen mer effektiv.

Grunden är de s k Bassanini-lagarna från 1997 som bygger på förenkling, decentralisering och delegering, och ger större eget ansvar åt både cheferna och de enskilda tjänstemännen. Reformarbetet har haft starkt stöd av facken.

Berlusconi säger sig vilja minska byråkratin, men hotar också att skära i offentliga sektorn. Ingen vet något om detaljerna, men inriktningen är klar.

– Regeringen talar om en omdimensionering och att avspjälka tjänster till det privata. En sån ”lättare stat” är vi helt emot. Regeringen ämnar dessutom själv avgöra vilka tjänster eller områden som ska lämnas ut, facken får enbart vara med på ett hörn när det gäller personalen. Men vilken personal som behövs hänger ju ihop med vilka uppgifter som ska utföras! säger Lia Ghisani, ombud för de offentliganställda i det katolska Cisl.

Privatisering väntar tjänster inom vården och skolan, men även delar av statens museer och kulturarv, något som till och med väckt protester utomlands. Den undermåliga italienska arbetsförmedlingen ses över helt. Uppgiften att bedriva förmedling läggs till stor del i privata händer och ska exempelvis kunna skötas av bemanningsföretag.

Privatiseringarna i landet kan ta ytterligare fart sedan en författningsreform i höstas gett större makt åt regionerna på statens bekostnad.

– En tendens vi märkt är att lagar får ta över där man tidigare avtalat och förhandlat med facken. Det är ett steg tillbaka, säger Lia Ghisani. Hon upplever att hela Bassanini-reformen är i fara.

– Regeringen vill införa ett nytt system inom administrationen som innebär att uppemot 5 000 högre och lägre chefstjänster ska tillsättas politiskt med anställningsavtal som går ut vid varje regeringsskifte. Vi vill begränsa det till ett mycket litet antal tjänster, som nu. De som arbetar inom administrationen ska vara tjänstemän anställda efter gällande regler, säger Lia Ghisani.