Europa skakas av sparkraven
Protestvågorna sköljer över Europa som en reaktion mot de enorma nedskärningarna. Människor sätter eld på byggnader, fackförbund demonstrerar och personal strejkar. Ändå är det tyst om alternativ till nedskärningspolitiken.
Svältkuren är stenhård, siffrorna svindlar.
Grekland måste skära brutalt, igen. 150 000 jobb i offentliga sektorn ska försvinna på tre år, och minimilönerna ska sänkas – liksom människors pensioner. Och utvecklingen går åt samma håll i många länder.
– Sammanlagt i Europa handlar det om en miljon jobb som kommer att försvinna i offentliga sektorn de närmaste åren. En miljon. Minst! säger Jan Willem Goudriaan, som är vice generalsekreterare för EPSU, Europeiska federationen för offentliganställda.
– Det är sådana massiva nedskärningar så jag har inget att jämföra med. Konsekvenserna går inte att överblicka, säger han.
I Italien återbesätts bara en av fem offentliga tjänster när någon slutar eller pensioneras. I Rumänien återbesätts var sjunde och i Spanien bara var tionde. Också Storbritannien ska hårdbanta sin offentliga sektor.
– Stora delar av det gemensamma samhället i Europa avvecklas! Det är väldigt allvarligt. Det råder en fullständig besatthet av att minska utgifterna.
Det som gör Jan Willem Goudriaan mest bekymrad, säger han, är att nedskärningarna kombineras med inskränkningar av fackliga rättigheter.
– Det sker i land efter land. I Spanien, Portugal, Ungern… Ena handen driver igenom besparingar, samtidigt som den andra inskränker förhandlingsrätten och minskar det fackliga inflytandet. De skadorna riskerar att bli bestående.
Enligt svenska TCOs analys riskerar den ensidiga åtstramningspolitiken att leda till en ännu djupare recession och en ökad fara för att de fackliga rättigheterna kränks.
Men trots att Europa inte har sett så massiva protester, strejker och demonstrationer sedan andra världskriget är det tyst om alternativa lösningar.
Jan Willem Goudriaan menar att det visst finns alternativ.
– Men ingen säger »kom så pratar vi om hur vi kan lösa det här«. I de flesta länder saknas den dialogen både på nationell och lokal nivå.
Bland lösningar nämner han skatt på finansiella transaktioner, skattesystem som jämnar ut inkomstskillnaderna – och minimilöner i Tyskland, som kan »tvinga dem att sluta konkurrera med hjälp av lönedumpning«. Och i stället för att göra nedskärningar borde Europa investera sig ur krisen, anser han.
Också TCO tror på investeringar och anser att Tyskland skulle kunna bidra till en lösning genom att höja sina löner. TCO anser även att Europeiska centralbanken, ECB, borde ha en mer aktiv roll och till exempel garantera länder räntenivåer i oroliga tider.
– Euroländerna saknar egna valutor. De har inte heller en egen centralbank som kan styra räntenivån i respektive land. Hade ECB från början haft en mer aktiv roll hade vi nog inte haft någon kris i dag, anser TCOs chefsekonom Göran Zettergren.
Jan Willem Goudriaan är inte särskilt hoppfull inför framtiden.
– Situationen fortsätter att förvärras, trots de hårda nedskärningarna. Nu bedömer man att underskottet i Grekland i år blir nästan 7 procent av BNP, tidigare har man trott på
3 procent. Det är viktigt att se att det här inte alls är den enda vägen. Den massiva nedmonteringen av den offentliga sektorn är tvärtom en del av en politisk ideologi, anser han.
Försämrade villkor till följd av krisen
EPSU, Europeiska federationen för offentliganställda, har granskat årsrapporter från 13 europeiska länder. Av dem har nio länder under 2011 förändrat villkoren för de anställda i offentlig sektor.
-
Förändringar av pensionsvillkor, till exempel höjd pensionsålder och sänkt pension: Cypern, Frankrike, Grekland, Irland, Rumänien och Storbritannien.
-
Förändringar av lönevillkor, som lönesänkning i offentlig sektor: Cypern, Grekland, Lettland, Rumänien, Spanien och Tjeckien.
- Anställningsstopp: Cypern och Grekland.
Länderna som ingick i granskningen: Belgien, Cypern, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Lettland, Polen, Rumänien, Spanien, Storbritannien, Tjeckien och Tyskland.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
