Ekonomin svår för studenter med barn
Studenter med barn har det tufft, både ekonomiskt och
socialt. En ny rapport från CSN visar att dåliga villkor riskerar att skrämma bort föräldrar från högre studier.
Det finns många hinder på vägen för den förälder som vill ta sig igenom en högre utbildning.
– Det handlar om allt från ekonomi, scheman som inte är anpassade efter dagistider och en studentkultur som är utestängande, säger Magnus Forss, chef för enheten för statistik och utvärdering på CSN.
Med hjälp av statistik och djupintervjuer har CSN analyserat gruppen föräldrar som studerar. Slutsatsen är att de är mer ekonomiskt pressade än andra studenter och många känner sig utanför i sociala sammanhang. Kartläggningen visar också att många föräldrar avstår från högre studier.
Föräldrarna fick betala
Louise Callenberg, medlem i det fackliga studerandesamarbetet Tria, läser religionsvetenskap vid Uppsala universitet och har en tioårig dotter. Hon känner igen flera av de problem som rapporten tar upp.
– När jag började studera var jag ensamstående med min dotter. Jag hade aldrig klarat mig utan ekonomisk hjälp från mina föräldrar, till exempel när vi behövde en ny vagn.
Hon har varit aktiv i kåren och där har hon ofta varit den enda föräldern.
– Jag har fått vara »den där jobbiga« som kräver sluttider på möten och att kallelser ska skickas ut i god tid.
Enligt Magnus Forss på CSN borde de ekonomiska villkoren för studenter med barn förbättras och högskolorna borde arbeta med sina attityder.
En fråga om demokrati
– Även om man bara har ett strikt nationalekonomiskt perspektiv är det allvarligt att många antingen väntar med att skaffa barn eller helt avstår från utbildning. Men det finns ju också en demokratisk dimension, som jag tycker är minst lika viktig.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
Har precis avslutat en fyra terminersutbildning. I stället som mina andra arbetskamrater har jag studerat till ett yrke där det finns brist. Äldst i klassen, problem med div instanser och pendlande 11 mil från bostaden. Känsla av ensamhet, vuxen som har med gemensamt med läraren än andra elever. Det har varit en lång jobbig resa för att få nya kunskaper. Inget jag vill rekommendera andra tyvärr om dom inte har rika föräldrar, bra barnpassning och enormt tålamod. Jag har nu varit på ett antal anställningsintervjuer och börjar se resultatet av den långa obekväma resan. Och detta i en lågkonjuktur. Min son är nog mest glad att ensamstående pappa har råd att köpa någon fin present till hans födelsedag!