Avdelningar kräver lyft för alla
Siffror i avtalet, arbetstider och arbetsmiljö – det är frågor STs avdelningar på myndighetsområdet vill att förbundet ska driva i avtalsrörelsen. Det kan också bli diskussion om att återinföra en individgaranti.
I myndighetsavtalet 2010 släppte ST kravet på en lägsta garanterad löneökning för alla – eller individavstämning, som är den formella
benämningen.
I stället finns nu i avtalet ett krav på åtgärdsplaner för dem som får en »ringa« löneökning eller ingen löneökning alls.
Individavstämningen diskuterades livligt 2010 och diskussionen har inte avstannat.
ST inom Försäkringskassan är en av de avdelningar som är missnöjd med den nuvarande modellen.
– Vi har haft handlingsplaner sedan nittiotalet. Ibland hjälper det upp lönen, ibland inte. Men man kan inte köpa korv för en handlingsplan, säger avdelningens ordförande Siv Norlin.
Att alla ska få en löneutveckling anser hon i första hand är en ideologisk fråga: Alla ska ha rätt till en bibehållen reallön – även de som inte uppfyller lönekriterierna.
På Pensionsmyndigheten konstaterar STs avdelningsordförande Ann-Christine Jonsson att en helt ny grupp av anställda blivit utan löneutveckling:
– De är kvinnor, 55 plus, ofta toppresterande och har jobbat sig upp till en lite högre lön än genomsnittet. Arbetsgivarnas argument för att inte ge dem något påslag är att de har »rätt lön«, säger hon.
Även hon vill att avtalet ska innehålla en individgaranti.
Men det finns de som har positiva erfarenheter av handlingsplaner.
På Högskolan Väst låg tidigare flera medarbetare på garantinivån – men i år har ingen blivit »nollad«. STs vice sektionsordförande Jarmo Uusitalo ser en poäng i att det blivit svårare för arbetsgivaren att »köpa sig fri« genom att ge minimala lönehöjningar.
– Från fackets sida var vi redan från början väldigt tydliga med att vi kommer att begära handlingsplaner om ett bud blir för lågt.
Men även Jarmo Uusitalo skulle föredra en individgaranti:
– Det underlättar med ett golv för individbuden. Men man måste se till helheten i avtalet. Vad vill arbetsgivarsidan att vi ska offra för att få tillbaka garantin – är det värt det?
”Kan fungera som en individgaranti”
STs förhandlingschef Åsa Erba-Stenhammar anser att handlingsplaner kan ge ett bättre stöd än individavstämningar för att lyfta lönerna. I praktiken kan det fungera som en garanti, anser hon.
Enligt Åsa Erba-Stenhammar har individavstämningen egentligen aldrig varit någon garanti för årliga löneökningar.
– Man gör en avstämning vid det sista revisionstillfället i avtalsperioden för att se till att ingen fått mindre än den lägsta nivå parterna kommit överens om. Men dessförinnan kan individen ha fått noll kronor i löneökning – i många fall utan att veta vad han eller hon ska göra för att få en höjning vid nästa revision.
Åsa Erba-Stenhammar säger att syftet med handlingsplanerna är att klargöra varför man inte fått någon löneökning och vad man ska göra för att få någon framöver. Men också att tvinga arbetsgivare att ta samtalet om löner.
– Det är ett samtal som många vill undvika. Arbetsgivare kanske väljer att öka lönerna för alla för att slippa det där samtalet och då fungerar det som en individgaranti. I sämsta fall, om handlingsplanen inte leder någon vart, ska det uppmärksammas i en särskild förhandling, säger hon.
Avdelningarnas önskelista
1. »Tillräcklig« löneutveckling
2. Siffror i avtalet
3. Bättre lönebildningsprocess
4. Restid ska ses som arbetstid
5. Övriga arbetstidsfrågor
6. Frågor om lönekriterier
7. Individavstämning
8. Arbetsmiljöfrågor
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
