Ingegerd Rönnberg

Anna Takanen, 37, är en av de yngsta kvinnorna med ett ledande uppdrag på en stor institutionsteater. Debatten om genus och mångfald inom teatern är viktig, säger hon.

Hon skriver om makt och maktlöshet och med ilska som drivkraft. Under hösten spelas inte mindre än tre av Lisa Langseths pjäser på de stora institutionsteatrarna.

— En trädgårdsmästare i teaterkolonin.

Regissör Kia Berglund har som princip att alltid göra något modigt. Hon är konstnärlig ledare för Teater Giljotin som haft en central roll i det samtida svenska teaterlivet. Nu ”friar” institutionerna. I höst gör Kia Berglund en komedi på Dramaten.

Mattias Andersson, 32 år, har slagit igenom som en av våra vassaste samtidsskildrare. Hans dramatik har alltid ett underifrånperspektiv och präglas av en stark humanism. I sin senaste pjäs om den offentliga sektorn beskriver han ett samhällssystem i upplösning.

De flesta skådespelare drömmer om att slå igenom i Stockholm. Men Bror Tommy Borgström har alltid varit inställd på att spela teater i sin hembygd. Idag leder han Ystads stående teatersällskap. Dess friluftsteater vid Marsvinsholms slott har gett eko vida omkring.  

– Teatern och media vill skapa nya manliga genier. Kvinnliga arbetsledares förmåga och kraft uppmuntras inte, säger Åsa Melldahl.

Trots att hon är framgångsrik och en av landets mest efterfrågade teaterregissörer är hon en doldis.

Åke Edwardsons populära kriminalromaner ska bli tv-serie. Kommissarie Erik Winter gestaltas av Johan Gry, till vardags skådespelare vid Göteborgs stadsteater.
– Det här är det största jag gjort. Det känns verkligen som om jag sätts på prov, säger han.

Reza Parsa gör film om moraliska frågor och vill träffa i hjärtat och magen samtidigt. Hans kortfilm Möte med ondskan är en reaktion på terrordåden mot USA. Den har beskrivits av Ingmar Bergman som de märkligaste filmminuter som gjorts i vårt land.

Nyfikenhet är drivkraften för cirkusdirektör Tilde Björfors. I Cirkus Cirkör blandas traditionell cirkus med teater, rock’n’roll, dans, mim och poesi. Gränslöshet ska genomsyra föreställningarna.  

Det är för lite lek och frihet inom teatern, tycker Melinda Kinnaman. Därför tackade hon genast ja till att spela en Julia i trapets och hon har gått i cirkusträning.