Melinda Kinnamans Julia når högst av alla
Det är för lite lek och frihet inom teatern, tycker Melinda Kinnaman. Därför tackade hon genast ja till att spela en Julia i trapets och hon har gått i cirkusträning.
Dagens repetitioner av Romeo och Julia på Dramaten, som görs i samarbete med Cirkus Cirkör, är över. Ensemblen, en mix av Dramatenskådespelare, commedia dell’arte-aktörer, cirkusartister och dansare försvinner ut i Stockholmskvällen.
Teaterns hantverkare tar över rummet och fortsätter bygga scenen som liknar en gigantisk skateboardramp och sträcker sig tio meter upp i luften. Mittemot ska det uppföras en lika hög publikgradäng, en trappstegsformad avsats för åskådare.
Konstruktionen blir till en cirkelrörelse, en evighetssymbol. Evigt aktuellt är också det kärleksdrama som där ska utspelas.
Melinda Kinnaman väntar på scenkanten och ställer chosefritt upp för fotografering i träningskläder och utan makeup. Hon ser inte så värst mycket äldre ut än då hon slog igenom som boxningsintresserad tjej i Lasse Hallströms film Mitt liv som hund 1985, men har hunnit fylla 30 år.
Glädjen Melinda Kinnaman utstrålar är ett av de bestående intrycken av mötet. Hon är lycklig över att få arbeta som skådespelare, talar om alla fantastiska människor hon mött i jobbet och vilken tur hon haft som fått vara med i så spännande sammanhang.
– Men naturligtvis handlar det inte bara om tur när man blir utvald, medger hon. Man har även något som folk vill ha och jag har lyckats leva upp till de chanser jag fått.
Som det största som hänt henne rankar hon Lars Noréns Personkrets 3:1 om människor på samhällets botten. Där spelade hon Flickan, som är heroinist och prostituerad. Pjäsen var ett psykiskt kraftprov som tog väldigt mycket men gav ännu mer.
Just nu tycker Melinda Kinnaman också att hon befinner sig i ett drömsammanhang. Med en Romeo och Julia i cirkustappning är det i första hand ett fysiskt kraftprov hon genomgår.
– Jag har alltid dragits till att jobba mer fysiskt och skulle gärna medverka i dansteaterföreställningar. Cirkus fascinerar mig därför att där är allt möjligt. Nycirkus har också något magiskt och poetiskt över sig. Julia är dessutom en underbar roll. Hon utvecklas från att vara en oskuldsfull lydig flicka till en kvinna som tar sitt öde i egna händer.
Föreställningen regisseras av Katrine Wiedemann och har premiär den 16 februari på Elverket. Texten är kraftigt nedstruken och många scener kommer Melinda Kinnaman att göra i trapets.
– Jag förvarnades om att det skulle bli hård träning och det har det verkligen varit. Men det har enbart känts roligt och aldrig jobbigt, trots att jag har värk i alla muskler och brännsår på kroppen efter tygsjoken vi klättrar i. Jag längtar efter att vi ska börja spela, så jag får visa vad jag kan, säger hon och utbrister att nu måste hon få något att äta.
Medan vi väntar på maten berättar Melinda Kinnaman att folk frågat om hon satsar på att bli cirkusartist nu.
– Men det handlar om att jag vill tänja gränser och lära mig nya saker. Jag har arbetat så mycket med naturalism och tunga texter.
Som skådespelare måste man själv ta ansvar för sin bildningsresa. Vad hon får ut av en uppsättning är också viktigare än vad kritikerna tycker om hennes insats.
– Av en regissör vill jag främst ha respekt och tillit. Då vågar man som skådespelare öppna sig och vara kreativ. Det finns väldigt många bra skådespelare, men inte så många bra regissörer.
Den regissör hon lärt sig mest av är Bo Widerberg. Hon medverkade bland annat i filmen Ormens väg på Hälleberget och TV-teatern Fadren.
– När jag kom in på Scenskolan var han jättestolt och insisterade på att följa mig dit första dagen.
Efter studierna fick Melinda Kinnaman direkt engagemang på Dramaten och är idag fast anställd där.
Främst har hon gestaltat ensamma, utsatta tjejer, något hon också fått mycket beröm för.
– Alla roller måste tas inifrån en själv och det kostar på att konfronteras med sina rädslor och svagheter. Men är texten välskriven är det värt det och då ger det även publiken något.
I ett par omgångar har Melinda Kinnaman varit tjänstledig för att delta i andra projekt och få lite nya perspektiv. I höstas spelade hon i provokativa Bash på Stockholms stadsteater och hon har huvudrollen i Susan Taslimis filmdebut Hus i helvete. Denna öppnar Göteborgs filmfestival och går upp på biograferna 1 februari.
– Jag spelar den äldre systern i en iransk familj som bor i Sverige. Hon har kommit hem från USA för att vara med på sin lillasysters bröllop. Minoo säger sig ha jobbat som servitris men
har varit stripteasedansös, något publiken får veta via återblickar.
För att kunna gestalta den sidan av rollen övade Melinda Kinnaman med en tjej som varit strippa. De repeterade på en porrklubb och hon tyckte scenerna var rätt häftiga att göra.
– Men efteråt mådde jag väldigt dåligt. Det kändes nästan som om jag utsatt mig för ett kroppsligt övergrepp.
Hus i helvete är en lågbudgetfilm. Alla medverkande är amatörer – förutom Melinda och Ola Norell som spelar hennes ex. Någon stor reklamkampanj lär det inte bli.
– Jag hoppas verkligen att folk ska hitta fram till filmen ändå, för det är en helt underbar historia. Svart och rolig samtidigt. Manusmässigt finns det vissa likheter med andra filmer om de nya svenskarna, men den här står ändå helt på egna ben.
Efter Romeo och Julia kommer Melinda Kinnaman troligen att medverka i den pjäs som inviger Elverket som Dramatens scen för ny svensk dramatik i januari 2003.
– Stefan Larsson, som blir chef där, skickar sms-meddelanden om olika föreställningsidéer. Jag tycker allt låter spännande, säger hon och tar på ytterkläderna för en vandring mot tunnelbanan.
Som en sol lyser halsduken inköpt i Vietnam. Det var när hon reste runt i Asien ett halvår med sin dåvarande make.
– Ibland måste man frigöra sig från vardagen. Teater är inte allt i livet, slutar hon.
Melinda Kinnaman
Skådespelare, född i november 1971. Började som barnskådespelare i bl a Lasse Hallströms film Mitt liv som hund (1985) och Bo Widerbergs Ormens väg på hälleberget. Utbildad vid Scenskolan, fast engagerad vid Dramaten. Har bland annat spelat i föreställningarna Närmanden, Körsbärsträdgården, Personkrets 3:1 och gjort titelrollen i Ifigenia. Är närmast aktuell i Romeo och Julia och filmen Hus i helvete.
