Bikten som tände Bergman
Reza Parsa gör film om moraliska frågor och vill träffa i hjärtat och magen samtidigt. Hans kortfilm Möte med ondskan är en reaktion på terrordåden mot USA. Den har beskrivits av Ingmar Bergman som de märkligaste filmminuter som gjorts i vårt land.
Som så ofta regnar det i Göteborg, Reza Parsas hemstad. Hit kom han från Iran som 12-åring med familjen för att hälsa på släktingar. Några dagar senare bröt kriget mellan Iran och Irak ut.
Nu kommer han promenerande från närbutiken med nyköpta bullar och upptäcker sedan att det är slut på kaffet. Men vad gör väl det?
Samtalet med denne regissör, en ur den nya vågen av filmare som berikat det svenska filmlivet, räcker för att pigga upp.
Under förmiddagen har Reza Parsa varit i TV-huset för att diskutera visningen av Möte med ondskan som är en terrorists bikt/avskedstal till sin dotter.
– Det här är det viktigaste projekt jag gjort i mitt liv, säger han. Filmen är ett försök att förstå mekanismerna bakom terrorn och ställer samtidigt frågan hur länge vi ska hyckla med att alla människors liv har lika värde.
Visningen ska följas av en studiodebatt och så här strax före denna är han mycket spänd på vilka reaktionerna kan bli.
Liksom alla andra chockades Reza Parsa av terrordåden mot USA den 11 september och första reaktionen var ”bomba dom jävlarna”. Nästa tanke var: Vad är det som får oss att känna så?
– De bilder och den dialog som massmedia för ut – hur konstruktiv är den för vår förståelse av det som skett? Allt målas i svart och vitt. Jag ställde mig frågan: Vad saknas i debatten? Jo, terroristernas synsätt. Varför sker dessa självmordsattacker?
Filmen är gjord i samarbete med manusförfattaren Johan Bergman Lindfors, producenten Anna Eriksson och ett antal andra filmarbetare som ställde upp ideellt.
Möte med ondskan, som följs av ett upprop mot terrorism och är undertecknat av ett antal kulturpersoner, premiärvisades på Göteborgs filmfestival och väckte stor uppmärksamhet.
Ingmar Bergman, som tilldelade Reza Parsa sitt specialpris på årets Guldbaggegala, har beskrivit den som ”antagligen de märkligaste filmminuter som någonsin åstadkommits i vårt land”.
– Bergmanpriset är jag naturligtvis väldigt glad och hedrad över. Om det hjälper mig i den fortsatta karriären har jag inte funderat på. Vanliga biobesökare struntar nog oftast i utmärkelser. En del vet kanske inte ens vad en regissör gör och det är helt okej för mig. Det är filmerna de ska bry sig om.
Många recensenter har påpekat att Reza Parsa fört in ett större allvar inom den svenska filmen.
– Men kanske gör jag en komedi eller en kärlekshistoria i framtiden. En av mina förebilder är filmregissören Stanley Kubrick som lyckades göra intressanta filmer inom nästan alla genrer.
Reza Parsa menar att valet av skådespelare är oerhört avgörande för om en film ska bli bra.
När han skulle spela in Före stormen provfilmades 500 skådespelare och 2 000 barn och ungdomar till de två huvudrollerna som taxichauffören Ali och skolpojken Leo.
Slutligen valdes Per Graffman, som guldbaggenominerades för sin insats, och den unge Emil Odepark.
Det märks också att Resa Parsa har ett djupt engagemang för sina diktade gestalter. Han talar om rollfigurerna som vore de personer av kött och blod.
– Båda huvudpersonerna i Före stormen utsätts för förtryck och balanserar på kanten av en avgrund. Ali uppsöks av människor från sitt forna hemland och de begär att han ska utföra en avrättning. Leo mobbas och förnedras. Filmen ställer frågan om det finns något tillfälle då det är moraliskt försvarbart att döda en annan människa.
Denna gastkramande thriller hade premiär hösten 2000, men försvann tyvärr snabbt från biograferna.
– Ja, det var inte många som hann se den, men den finns på video och den kommer att visas i TV, säger Reza Parsa. Marknadsföringen, eller snarare svagheterna i lanseringen, skulle jag kunna säga väldigt mycket om men det spar jag till mina memoarer.
Redan före sin långfilmsdebut hade denne regissör hunnit göra rejält avtryck inom filmvärlden. Novellfilmen Gränsen, hans examensfilm på Den danske filmskoles fyraåriga regilinje, renderade honom en student-Oscar. Hollywood erbjöd därefter ett fett filmkontrakt – som han tackade nej till.
– Jag kände inte tillräckligt för historien. Man måste verkligen brinna för ett projekt när man gör film. Det är en så krävande och långdragen process.
Före Stormen tog fem år att förverkliga från idé till premiär och manuset, som han skrev ihop med Mikael Bengtsson, omarbetades åtskilliga gånger.
Reza Parsa framhåller att en film måste ha en inre spänning eller motor som för handlingen framåt, vare sig det är ett kammarspel eller en actionthriller.
Mannen och kvinnan på gatan ska dessutom kunna identifiera sig med huvudkaraktärerna och historien ska helst inte kunna glömmas bort så snart eftertexterna börjar rulla.
– För att skapa trovärdighet och nyansering bör berättelsens onda personer inte heller framställas som enbart onda, utan de måste också ha något positivt drag. Likaså ska man inte försöka skapa några perfekta hjältar. Det är viktigt att tänka på hur en film kan uppfattas, speciellt av unga människor.
I kortfilmen 8:e sången, som ingår i Göteborgs filmfestivals stafettfilmprojekt 90 minuter 90-tal – om hotbilder i vår tid – skildrar han just barns utsatthet. Barnens perspektiv var något som saknades i de tidigare filmbidragen.
Några nattsvarta filmer vill Reza Parsa inte göra. Att lägga på ett lyckligt slut kan dock kännas väl konstruerat. Däremot ska publiken kunna ana en strimma av hopp.
Han har nyligen börjat arbeta på manuset till en ny långfilm tillsammans med Johan Bergman Lindfors. Vad den ska handla om är hemligt. Kanske blir det också i slutänden en annan historia än det från början var tänkt.
– Den regissör som säger att han/hon vet exakt hur en film ska bli ljuger förmodligen, säger Reza Parsa med ett leende.
Reza Parsa
33-årige filmregissören Reza Parsa kom hit som 12-åring från Iran. Är utbildad på Den danske filmskoles fyraåriga regilinje. Prisbelönad för examensfilmen Gränsen. Övriga filmer: Före Stormen, 8:e sången, Möte med ondskan. För den sistnämnda fick han specialpris på årets Guldbaggegala.
