Nedskärningar som slår tillbaka
När arbetsgivarna drar ned får chefer och handläggare sköta allt mer administration själva. Men snarare än att spara pengar riskerar det att leda till stress och försämrad kvalitet. Arbetsplatserna behöver administratörer.
Att »spara på administrationen« är ett vanligt recept när det ska skäras ned. Det låter som en lösning med enbart fördelar – som om man tidigare kastat pengar i sjön och nu ska sluta med det. Att ingen kommit på den geniala idén tidigare!
Men så enkelt är det nu aldrig. En organisation behöver sin administration. Verksamheten styrs av lagar och regler. Beslut och betalningar måste dokumenteras. De administrativa rutinerna bidrar till att säkra kvaliteten – det är också därför som de används som verktyg i de standarder och certifieringar som blir allt populärare i det moderna arbetslivet.
Visserligen gör nya hjälpmedel det möjligt att effektivisera många led i det administrativa arbetet, men samtidigt tillkommer nya arbetsuppgifter – som är mer komplexa och innebär högre krav. Stämplar och blanketter ersätts av IT-system.
Vi får alltså mer administration i samhället – inte mindre.
Ändå minskar antalet anställda med administration som huvudsyssla. När politiker och ledningsgrupper beslutar sig för att spara på administration betyder det i själva verket att man spar på dem som är experter på att administrera. Men administrationen blir kvar – den läggs bara över på andra anställda.
När assistenterna lämnar kontoren förlorar chefer och handläggare det stöd de tidigare haft och får sköta arbetsuppgifter de inte behärskar. Det går inte fortare och resultatet blir inte bättre. Och det tar tid från det som de själva är anställda för att göra.
I detta nummer av Publikt konstaterar forskaren Anders Ivarsson Westerberg att sådana »besparingar« förmodligen inte alls sparar pengar, utan i stället leder till ett mindre effektivt arbetssätt. Men frågan har aldrig studerats.
Det är anmärkningsvärt. Trots att den offentliga sektorn kostar många miljarder finns alltså ingen forskning kring en av de senaste årens allra tydligaste trender i organisationerna.
Facket spelar en viktig roll som en röst för eftertanke under dessa organisationsförändringar. I Publikt berättar ordförandena för två ST-avdelningar om sina invändningar mot den kontinuerliga minskningen av den administrativa personalen. Men det är tydligt att de i huvudsak har talat för döva öron.
Kanske är det dags för facket att höja tonläget – och exempelvis kräva seriösa studier av hur vi skapar en arbetsorganisation som ger bästa möjliga valuta för skattepengarna på de statliga arbetsplatserna.
För organisationerna är det en fråga om effektivitet – men också om kvalitet.
För chefer, specialister och handläggare är detta en arbetsmiljöfråga. Att behöva hantera en mängd administrativa system och rutiner blir en extra pålaga i ett redan pressat schema. Det leder till splittring och stress.
För administratörerna handlar det om respekt för deras yrkeskompetens.
Skälen är många – behovet av en väl fungerande administration måste tas på allvar.
Alexander Armiento,
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
