Kravallpolis mot facket
Den 23 mars stormade beväpnad kravallpolis in i en kongresslokal på University Campus i Söul, Sydkoreas huvudstad.
I lokalen pågick konstituerande kongress för Korean Government Employees Union, d v s det sydkoreanska statstjänstemannaförbundet.
Efter ett våldsamt ingripande arresterade polisen 192 av de 268 närvarande ombuden.
I salen fanns Hans Engelberts, generalsekreterare för de offentliganställdas international ISKA. Han opponerade sig genast mot polisens övergrepp.
Sedan dess har protester strömmat in till Sydkoreas president Kim Dae Jung från en stor del av den fackliga världen, allt från Förenade Fackföreningsinternationalen FFI till ST.
Händelsen den 23 mars är bara ett exempel på den sydkoreanska regimens brutala agerande mot facket.
När Sydkorea 1996 fick tillträde till OECD, västvärldens ekonomiska samarbetsorganisation, var ett av villkoren att landet skulle säga ja till viktiga fackliga friheter som föreningsrätten och kollektivavtalsrätten.
Men det har inte blivit mycket av det. Trots att regeringen med presidenten Kim Dae Jung i spetsen vill kalla landet för demokratiskt så fortsätter förföljelsen av facklig verksamhet.
Arresteringar och fängslanden av fackliga ledare är nära nog vardagsmat.
Rätten att bilda fackföreningar och att strejka är starkt beskuren, inte minst för de offentliganställda.
Dagen efter stormningen i kongresslokalen på University Campus gick polisen till angrepp mot KCTU, en annan fackförening ansluten till FFI.
Under ett förberedelsemöte för en demonstration och proteststrejk på universitetsområdet anföll 6 000(!) kravallpoliser de församlade och grep 381 fackföreningsmedlemmar och studenter.
Mitt i sommaren förra året skedde två andra uppmärksammade massingripanden mot facket.
På ett av Söuls lyxhotell, Lotte Hotel, trängde 3 000 kravallpoliser in för att attackera 1 000 hotellanställda som strejkade för bättre anställningsvillkor. Polisen använde tårgas och slog de strejkande med batonger.
Bara några dagar senare, den 1 juli, anföll 3 000 poliser det nationella sjukförsäkringsbolagets byggnad. De slog sönder dörrar och fönster och använde tårgas mot 1 600 strejkande som fanns i byggnaden. 1 000 anställda greps och fördes till 20 polisstationer runt om i staden.
Sydkorea är bara ett av långt mer än 100 länder där de fackliga rättigheterna kränks.
”Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen”, står det i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Ändå utsätts fackligt aktiva ideligen för trakasserier. De fängslas, torteras, ”försvinner”, utsätts för psykiskt våld och t o m mördas.
I den svenska fackliga vardagen ifrågasätts ibland det internationella fackliga arbetet. Men det är just i utsatta länder som Sydkorea som den fackliga solidariteten behövs extra mycket.
Det är viktigt att svensk fackföreningsrörelse tar sitt ansvar; den får inte svika sina kämpande kamrater.
Det går aldrig att acceptera att facklig kamp bemöts av kravallpolis.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.