Journalistik på allvar
Med det här numret får ST Press ett något annorlunda utseende. Den grafiska utformningen har förnyats med bl a nya typsnitt och mer färg.XSamtidigt behålls tidningens nyhetskaraktär och den röda logotypen är oförändrad.
ST Press skickas ut till STs alla nära 100000 medlemmar, direkt hem till brevlådan. Dessutom finns den på arbetsplatser, bibliotek, tidningsredaktioner och hos statsråd, riksdagsmän, andra politiker och opinionsbildare.
Tidningen har faktiskt en mycket stor »överspridning«. Varje exemplar läses av 1,3 läsare.
ST Press är en viktig beståndsdel av den omfattande fackförbundspressen, som med en samlad upplaga på cirka fyra miljoner exemplar regelbundet når nästan varje svenskt hushåll.
De fackliga tidningarna har upplagor som i stort motsvarar förbundens medlemstal. I vissa fall rör det sig om en mycket stor spridning. Kommunalarbetaren ges ut i 643000 exemplar, Dagens Arbete i 532700 och Siftidningen 366400.
Tidningarna läses alltså av många människor, men i den dagliga samhällsdebatten märks den fackliga journalistiken tyvärr inte alltför tydligt.
Fackets press upplevs sannolikt som alltför fackligt inåtvänd och riskerar att bli ointressant för många läsare.
Den löpande offentliga debatten förläggs därför (vid sidan om radio och TV) oftast till dagspressen, där vi i dag ser ett alltmer koncentrerat ägande.
Det är ett obestridligt faktum att nästan alla av de största dagliga tidningarna i Sverige ägs av mäktiga näringslivs- och arbetsgivarintressen. Norska Schibstedt, familjen Bonnier och Stenbeckssfären är de viktigaste ägargrupperna, dessutom med expanderande innehav av kommersiell TV och radio, multimedia och tidskrifter.
Även journalistiken har tyvärr utvecklats till att bli mer kommersiell och marknadsinriktad.
De alternativa bilderna av den verklighet vi lever i, av samhället, av ekonomin och arbetslivet får minskat utrymme. Det blir mindre av variation och mångfald. Ensidigheten blir stundtals besvärande. Här kan den fackliga pressen spela en viktig roll för att kunna presentera en motbild.
Den samlade journalistiska kompetens som finns i den fackliga världen skulle utan tvekan kunna utnyttjas till att skapa en ny, mer utåtriktad löntagartidning (kombinerad med en attraktiv webb-site), kanske med daglig utgivning.
Eller varför inte fackliga radio- och TV-kanaler? Digitalutvecklingen öppnar nya möjligheter .
(Av svenskens dagliga medietid på knappa sex timmar avser 33 procent radio, 30 procent TV, 8 procent dagstidningar, 7 procent Internet, 6 procent böcker.)
Visst krävs ökade ekonomiska resurser. Frågan är om det inte är värt det. Men det fordrar framsynta fackliga ledare, som är modiga nog att satsa ökade resurser för att stärka den fackliga rösten.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.