Både tillit och resurser krävs för att kunna göra ett bra jobb
Timmar av tid som läggs på administration och dokumentation som upplevs som meningslös. ”Pinnräkning” i syfte att uppnå kvantitativa mål som egentligen inte är relevanta. Hårt reglerade arbetssätt som begränsar det professionella handlingsutrymmet.
Allt detta är exempel på problematiska konsekvenser av styrningen av den offentliga sektorn som ofta tillskrivs de principer och metoder som brukar kallas new public management, NPM.
På senare år har kritiken varit hård mot NPM-styrningen, åtminstone i dess mest långtgående former. Styrmodeller som hämtat inspiration från det privata näringslivet har visat sig fungera dåligt i verksamheter som statsförvaltningen, Polisen, skolorna och sjukvården.
Denna kritik har glädjande nog lett till politiska initiativ. Regeringsföreträdare har talat om att utveckla styrningen av den offentliga sektorn i syfte att stärka professionerna och skapa större frihet för medarbetarna. För drygt tre år sedan inrättades Tillitsdelegationen, som bland annat stött myndigheter i arbetet med att utveckla styrningen.
Ledordet för detta arbete är just tillit. Tanken är att den tilliten ska finnas i hela styrningskedjan, från regleringsbrevet ned till den enskilde medarbetaren. Det är en mycket god tanke, men det är också en ganska luddigt formulerad ambition som kan vara svår att omsätta i praktiken.
Även om det finns gott om onödiga administrativa krav i offentliga verksamheter finns det också dokumentation som bidrar till den kunskap som behövs för att fördela resurser effektivt. Trots att det finns kontraproduktiva mål är det knappast aktuellt att helt avstå från att mäta resultat – det är inte heller något som Tillitsdelegationen föreslår. Och enhetliga riktlinjer för arbetssätt och bedömningar kan vara viktiga för att säkerställa likabehandling och rättssäkerhet.
Men även om statens anställda inte bör förvänta sig en revolutionerande nyordning är det viktigt att offentliga arbetsgivare målmedvetet arbetar för att utvidga medarbetarnas handlingsutrymme. Om det ska lyckas krävs dock att resurser och mandat följer med ansvaret. ”Tillit” får inte användas som en ursäkt för att lämna enskilda anställda ensamma med mer eller mindre omöjliga arbetsuppgifter.
Att många av myndigheternas medarbetare i dag saknar förutsättningar att göra ett bra arbete beror inte enbart på new public management – det har också sin orsak i att alltför knappa resurser lett till en pressad arbetssituation. En tillitsreform är därför inte tillräckligt. För att medarbetarna i den offentliga sektorn ska få större utrymme att använda sitt yrkeskunnande krävs också en resursreform.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
