Woody Allen skjuter snabbt
Fredrik Sahlin ser ännu en välsmord relationsbetraktelse av Woody Allen och låter sig friskas upp av gammal old-school-ondska där hin håle ser ut som en bagge på anabola.
Han är lika produktiv som begåvad, han har spottat ur sig cirka 45 filmer på ungefär lika många år – och har en extremt hög lägstanivå.
Han heter Woody Allen och kommer nu, bara tio månader efter framgången med Vicky Cristina Barcelona, med en ny skapelse: Whatever works.
I huvudrollen ser vi en annan gunstling, Larry David, i Sverige
känd för humorserien Simma lugnt, Larry. Det här är ingen av regissörens toppnoteringar men väl en välsmord, underhållande, munvig liten relationsbetraktelse – som Allen faktiskt skrev redan på sent 70-tal, vilket på sätt och vis gör den till årsbarn med klassikerna Manhattan och Annie Hall. Woody Allen var, enligt information på filmdatabasen IMDb, orolig att fjolårets hotande skådespelarstrejk skulle sätta käppar i hjulet för hans årliga projekt och plockade därför, för att skynda på processen, upp ett färdigt manus ur byrålådan. Så agerar en sann arbetsnarkoman. (Bio 10/7)
— •l• —
Ungefär samtidigt, i genre långt långt bort från Woodys New York, började Sam Raimi (Evil Dead-serien) få pli på sin återkomst till skräckgebitet: Drag me to hell. I en tid då de amerikanska adaptionerna av japansk och spansk skräck blivit så mallade att det är svårt att skilja dem åt, känns det enormt uppfriskande med en gammal old-school-ondska där uråldriga zigenerskor (jag ber om ursäkt, i den här genren har man inte hört talas om den korrekta termen romer) kastar förbannelser och hin håle ser ut som en bagge på anabola. Raimi är en av de få som lyckas kombinera burlesk humor och ren skräck. (Bio 12/6)
Brüno är Borat-duon Sacha Baron Cohen och Larry Charles nya semidokumentär och verkar av all förhandsreklam att döma bli ungefär samma sak, en gång till – dock med skillnaden att Cohen här inte gör en kazakstansk kretin utan en österrikisk modebög, inte heller han speciellt intelligent. Dolda kameran möter VM i smaklöshet, ungefär. Kan bli kul. Kan bli riktigt påfrestande. Men alla Sacha Baron Cohen-fans lär få sitt lystmäte. (Bio 10/7)
— •l• —
Regissören Adrian Lyne är mest känd för sin thriller Farlig förbindelse (ni vet, där en svartsjuk Glenn Close kokar älskarens barns kanin) men kom några år senare med Jacob,s ladder, ett senkommet bidrag till en då populär subgenre som på olika vis behandlade traumat efter Vietnamkriget – just i det här fallet med hjälp av hallucinationer och andra övernaturliga inslag. Jag kommer ihåg Jacob,s ladder som en suggestiv och välgjord thriller men det är 20 år sedan jag såg den och det sena 80-talets pretentiösa filmer har generellt sett inte åldrats med någon större värdighet. (dvd 17/6)
Ja, förutom Woody Allens då. Det var då, 1989, han släppte ett av sina mest insiktsfulla och oneliner-täta verk någonsin, Små och stora brott – som alla borde se men som tyvärr inte finns att tillgå på svensk dvd. Den ambitiöse söker import-dvd på nätet på originaltiteln Crimes and misdemeanors.
Fredrik Sahlin
är filmrecensent och journalist. Han tipsar om film och dvd i ST Press.