Tv:s nya hjältar rycker ut
Tittarna har tröttnat på konstruerade dokusåpor. Nu är det »workplace reality« som gäller. Och hjältarna är ofta offentliganställda yrkesutövare.
En liten flicka har skadat sig på fotbollsträningen. Benet är brutet. Tränaren ringer 112.
– Det gör ont!
Hon gråter och vill till mamma. I ambulansen på väg till sjukhuset får hon en nalle av sjuksköterskan. Läkaren på akuten är mild och tröstar medan han rättar till benet. När gipset torkat får hon välja mellan ett klistermärke och en glass.
Blinkande blåljus, häftiga utryckningar och omhändertagande räddningspersonal har fyllt tv-tablåerna de senaste åren. Vi har fått följa offentliganställda yrkesgrupper som poliser, brandmän, kustbevakare, barnmorskor och läkare i vardagen på arbetsplatsen. Inom tv-världen kallas denna sortens serier för »workplace reality« och ger höga tittarsiffror.
Det senaste tillskottet är SOS Gute som börjar sändas i Kanal 5 den 2 oktober.
I tolv entimmesavsnitt följer kamerorna räddningstjänstens arbete under sommarsäsongen på Gotland.
– Vi valde Gotland dels för att det är en vacker miljö, men framför allt för att belastningen på räddningstjänsten blir ohyggligt mycket större på sommaren jämfört med andra distrikt, säger Mathias Barnekow, producent för SOS Gute.
Tv-teamet jobbade i fyra skift dygnet runt i sju veckor. Redan i första programmet inträffar en av öns största bränder under året på en bondgård. Sex byggnader stod i lågor och flera djur brann inne.
– Det var fruktansvärt obehagligt. Man hörde korna skrika. Räddningspersonalen är tränad för sådana här situationer, men för filmteamet var det svårt att hantera. De var flera gånger med på debriefing-mötena på stationen, säger Mathias Barnekow.
Personalen i fokus
Precis som en av de första svenskproducerade arbetsplatsserierna, Blåljus som sändes i TV3 2005, fokuserar man på personalen och deras arbetsuppgifter snarare än de drabbade. I SOS Gute är en av huvudpersonerna Henrik Johansson, brandmästare på Räddningstjänsten Gotland. Han tackade ja till att medverka med tanke på skattebetalarna.
– Vi är en skattefinansierad verksamhet och de som betalar bör få se vad som ingår i vårt arbete. Tidigare har det gått rykten om att vi sitter och spelar kort, och bara kör innebandy på fysträningarna. Verkligheten ser helt annorlunda ut.
Han påpekar också att behovet av brandmän kommer snart att bli stort och hoppas att serien kan bidra till att locka ungdomar att söka sig till yrket.
Ingen på brandstationen har ännu sett något av serien, eftersom arbetet med att avidentifiera de medverkande som vill vara anonyma har tagit tid. Avidentifiering har blivit allt viktigare sedan programmet Kustbevakarna fått omfattande kritik av människor som filmats på ett sådant sätt att de kunnat identifieras. I september kritiserades Kustbevakningen av Justitieombudsmannen för att inte ha respekterat sekretesslagen.
Mathias Barnekow säger att relativt få avböjer medverkan, men att det händer.
– Stockholmarna som kommer till Gotland, super till och får en glasbit i foten, de är helt klart minst angelägna om att vara med på tv.
MTV var först
Modern till den så kallade dokusåpatrenden anses ofta vara den MTV-producerade serien Real World som hade premiär 1992. Sex personer flyttade in i en lägenhet i New York och filmades dygnet runt under en längre tid. Sedan 90-talet har genren exploderat och spretat ut åt många olika håll, allt från tävlingsfokuserade program som Robinson och So you think you can dance till fest- och kärleksbetonade program som Paradise Island och Baren. Det gemensamma i alla dessa serier är att de byggs kring karaktärerna som deltar.
Lars Beckung, programchef på Kanal 5, tror att anledningen till att arbetsplatsdokumentärer har blivit så populära är att tv-tittarna tröttnat på de senaste årens dokusåpaformat.
– Efter realityvågen där man låser in folk i stora hus eller sätter av dem på öde öar är det nu en trend där man porträtterar folk i sina verkliga liv, utan att påverka vad som sker. Det ser man även i andra genrer, till exempel dejting. I dag fungerar inte program som Bachelor, utan i stället vill vi se ett antal bönder som tar emot sina dejter i sin vardag.
Han tror att det är inblicken i brandmännens och ambulanspersonalens arbete kombinerat med dramatiken i utryckningarna som är lockelsen för tv-publiken. Alla människor har någon gång varit i kontakt med polisen eller vården och tycker att det är intressant att se hur arbetet går till i ett akutrum eller på en olycksplats.
Lars Beckung medger att tv-tablåerna varit tyngda av liknande program som SOS Gute de senaste åren och menar att det är en avvägning som kanalen gör.
– Självklart försöker vi vara nyskapande och komma på nya format. Men krasst ekonomiskt märker vi att folk tycker att sådana här serier är jättespännande. Då tänker vi, okej, det här funkar, vad kan vi mer göra i den här genren?
Annina Rabe, tv-kritiker på Svenska Dagbladet, tror att arbetsplatstrenden har haft sin kulmen och att realityformatet kommer att utvecklas vidare. Storbritannien ligger i fronten för utvecklingen och Annina Rabe tar upp två exempel som sänts nyligen. Dels en serie som följer ett gäng afrikaner som kommer till Storbritannien för att studera det brittiska klassamhället och flyttar in hos tre olika familjer: en arbetarklass, en medelklass och en överklass. Dels en serie som följer ett antal kvinnor när de går i kloster.
– Trots att det inte händer så mycket på klostret är det oerhört dramatiskt. Egentligen är det bara en ren utveckling av den klassiska dokumentärfilmen. Allt hänger på hur mycket man väljer att dramatisera genom regi och val av musik.
Vilket statstjänstemannayrke skulle utgöra en bra scen för en liknande serie?
– En hierarkisk arbetsplats vore rolig att följa. Det skapas en naturlig dramatik när människor jobbar på olika nivåer. Jag skulle kunna tänka mig en serie från något departement. UD vore spännande.
