Ständigt närvarande
Femtio år efter sin långfilmsdebut är Bo Widerberg het. Hans filmer har släppts i en färsk dvd-box, han figurerar i en utställning och han är en stark influens för flera unga filmskapare. De inspireras bland annat av hans klasskildringar.
För Bo Widerberg var närvaron allt. »Liv till varje pris« var hans devis. Det behövde inte vara perfekt, för det är det ju sällan. Det behövde bara vara.
Kort efter Bo Widerbergs död 1997 gjorde Stefan Jarl ett vänporträtt av den bångstyrige malmöiten. Under sin sista intervju är Bo Widerberg fårad, märkt av magcancern som snart kommer att ta hans liv. Bo Widerberg oroar sig för återväxten i svensk film.
»Var är de unga?«, suckar han. »Stefan Jarl är 50. Troell närmar sig 70. Jag också, fast jag kommer kanske inte dit. Men var är de unga?«
Kanske skulle Bo Widerberg ha låtit annorlunda i dag, med tanke på de verklighetsnära filmskapare som trätt fram under 2000-talet. En generation unga regissörer för vilka denpå sin tid kontroversielle filmskaparen framstår som en stark inspirationskälla. Okonstlad närvaro är ett ideal hos namnkunniga yngre regissörer som Ruben Östlund och Jesper Ganslandt. Den senare vägrade till exempel ge huvudrollsinnehavaren Olle Sarri manus till thrillern Apan, för att avvärja för mycket »skådespeleri«.
Axel Petersén spelfilmsdebuterade 2012 med Avalon, om dekadent partyöverklass och utsatta gästarbetare. Den utspelar sig i Båstad, där han själv är uppvuxen och där även Bo Widerberg bodde under sina sista år. Som 15-åring spelade han in ett blandband med rap, egna monologer och tre långa samplingar från Mannen från Mallorca, Bo Widerbergs filmatisering av Leif GW Perssons Grisfesten.
– Bo Widerberg har gjort så mycket bra, så vad som är allra bäst måste i slutänden avgöras av hur många gånger man sett en film. Mannen från Mallorca vinner med hästlängder. Den har jag sett kanske hundra gånger, säger Axel Petersén.
Och det är fler sjuttio- och åttiotalistregissörer som influeras av Bo Widerberg. Som klasskildrare har han varit särskilt inflytelserik. Gabriela Pichler, årets stora Guldbaggevinnare med Äta sova dö, har beskrivit konflikten mellan arbetarklassbakgrund och konstnärligt självförverkligande i Kvarteret Korpen som ett uppvaknande.
2010 gjorde Lisa Langseth Till det som är vackert, en film om makt, klass och kompromisslös skönhetslängtan. När 20-åriga Katarina får jobb på Göteborgs konserthus bränner hon alla broar bakåt. Temat har beröringspunkter med den längtan bort som sliter i den författande Anders i Kvarteret Korpen.
Bo Widerberg är i Lisa Langseths ögon en mästerlig klasskildrare.
– Jag tänker till exempel på biblioteksscenen i Barnvagnen, när killen tar med sig sin tjej för att spela klassisk musik för henne. Det är en sådan känslig och samtidigt brutalt naken situation som säger så oerhört mycket om klass, högkultur och även psykologi.
Bo Widerberg använde ofta klassiska stycken, och med stort genomslag – andra satsen i Mozarts pianokonsert nr 21 i C-dur kallas ofta »Elvira Madigan«. Musiken var ett konstnärligt val. Men där fanns också en ansats till folkbildning. »Varför ska bara överklassen få ha Mozart?« resonerade Bo Widerberg, som vuxit upp under enklare omständigheter i Malmö.
Att han inte ställer upp någon motsättning mellan arbetarklass och högkultur är Bo Widerbergs styrka, menar Lisa Langseth.
– Ofta vill ju den som säger sig kämpa för arbetarklassen ställa sig på arbetarklassens »nivå« och bekämpa högkulturen. Man vill liksom nedmontera och förkasta högkulturen för att i och med det nedmontera klasskillnaderna. Men varför ska arbetarklassen matas med
reklamteve medan högkulturen är inlåst i finrummen? Att tro att någon med arbetarklassbakgrund inte kan uppskatta klassisk musik är att påstå att arbetarklassen inte har något själsdjup.
Bo Widerberg-aktuellt våren 2013
- Teatermuseet i Malmö visar till och med 24 mars en utställning med tonvikt på Widerbergs Malmöfilmer.
- Alla är äldre än jag av Martin Widerberg ges ut på dvd 20 mars. Den personliga dokumentären är en förlängning av det material Bo Widerberg filmade med sin far Arvid, där Martin Widerberg vänder kameran mot sig själv och sina två tonårssöner.
- Dvd-boxen Bo Widerberg – en filmografi släpptes vid årsskiftet. Innehåller bland annat Barnvagnen (1963), Kvarteret Korpen (1963), Elvira Madigan (1967), Ådalen 31 (1969), Mannen på taket (1976) och Mannen från Mallorca (1984).
