Snackis i Cannes och pr i Chile
För första gången på många år kan man faktiskt skönja intelligent liv på biografernas vårrepertoar. Först ut: förra årets snackis vid filmfestivalen i Cannes.
- Jakten, av danske Thomas Vinterberg, som slog igenom med Festen, där en vuxen son på pappans 70-årsfest avslöjar att han som pojke blev utnyttjad sexuellt av fadern. Här vänder filmmakaren på begreppen, och många var vi som gick i gång på den här smärtsamma historien om hur en liten lögn blir allmän sanning. Mads Mikkelsen spelar Lucas som blir falskeligen anklagad för pedofili, och han gör det med varje fiber i sin kropp. (Bio 12/4)
- Paradis: Tro heter den andra installationen i Ulrich Seidls Paradis-trilogi. Den hyllade österrikaren är en skoningslös samhällskommentator som sätter strålkastare på vår kulturs mest frånstötande sidor. Den första, med efterledet Kärlek, kom tidigare i år och tog skamgrepp på maktmissbruk och nykolonialism, i Trohandlar det om religionens påverkan på människan. Som den insiktsfulle samhällsterapeut han är, konstaterar Ulrich Seidl att allting egentligen handlar om nedtryckta lustar och förvrängd sexualitet. (Bio 12/4)
- NO är en passande kort titel på en kärnfull film med en begränsad spelplan. Den utspelar sig under de månader under våren 1988 då Chiles diktator Augusto Pinochet, tvingad av påtryckningar från omvärlden, utlyste folkomröstning om presidentposten. Gael García Bernal gör huvudrollen som den pragmatiske reklamskaparen som får i uppdrag att leda No-kampanjen, och som sakta men säkert får upp ögonen för orättvisorna i samhället. (Bio 19/4)
- Vi. Regissören Mani Masserat slösar inte heller med titelbokstäverna, men har lagt ned mycket möda på denna dramathriller om kärlekens himmelska helvete. Med ökande oro ser vi en romans sakta glida över i destruktivitet och patologisk svartsjuka. Budgeten lär ha varit minimal, och kanske är det pengabristen som gör att Vikänns lite ofärdig, avsnoppad på något vis – men ändock sevärd. Apropå snopp är det en på många sätt naken film som kräver mycket av sina aktörer, och de levererar, inte minst Gustaf Skarsgård som har en riktigt dynamisk roll att bita i. (Bio 10/5)
Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.